Vilt

Det viltkött som bedöms i Köttguiden gäller de vilda djur i vår natur som jagas under en bestämd jakttid. Även djur som lever frilevande i hägn, något som godkänns och kontrolleras av länsstyrelsen, räknas som vilt i Köttguiden om de inte stödutfodras i större omfattning. Största andelen av svenskt viltkött, drygt hälften, kommer från älg. Annat vanligt viltkött är vildsvin, hjort och rådjur. Viltkött är ett bra alternativ om du vill äta kött, men samtidigt är det en begränsad resurs eftersom det i praktiken är svårt att öka mängden kött från vilt på marknaden. Arbete pågår dock för att öka utbudet av vildsvinskött vilket är positivt.

Stödutfodrat vilt räknas generellt sett inte som vilt i Köttguiden. Renkött räknas inte heller som vilt eftersom alla renar i Sverige ägs av renskötare och ibland stödutfodras. Inte heller importerat vilt räknas med eftersom det är svårt att veta om dessa djur har stödutfodrats eller inte. Importerat vilt utgör ungefär hälften av allt viltkött som äts i Sverige.

Älg och rådjur stödutfodras inte och får därmed alltid grönt ljus i Köttguiden. Även vildsvin får alltid grönt ljus. Vildsvin från Sverige utfodras ibland, men vildsvinsstammen har ökat stort i Sverige de senaste åren och gör mycket skada för bönder och andra. För att hålla nere stammen behövs jakt och därför bedöms alla vildsvin som vilda i Köttguiden. Hjortar utfodras ibland och ibland inte, här behöver man själv fråga i butiken eller leverantören om detta för att veta om hjorten får grönt ljus eller inte i Köttguiden.

På grund av att det inte går åt någon extra odlingsmark för vilda djur, även om både hjortdjur och vildsvin i stor utsträckning livnär sig på odlade grödor, så bedöms de extra växtgasutsläppen som små. Det finns studier som visar att exempelvis vildsvin har ett klimatavtryck som ligger långt under kycklingkött. För att Köttguidens bedömning av viltköttet ska vara tillämpbar gäller alltså att vilda djur i hägn inte stödutfodras i betydande omfattning. Metanutsläpp från vilda idisslare, såsom älg, kronhjort, dovhjort och rådjur är svåra att värdera då det rör sig om vilda djurarter och belastar därför inte viltköttet i bedömningen. Växthusgasutsläpp kopplat till jakt anses här höra till själva aktiviteten ”att jaga”, och inte till produkten viltkött. Detta kan dock beräknas på en rad olika sätt.

När det kommer till begreppet djurvälfärd så är det svår att tillämpa på vilda djur, då vi människor inte sköter eller kontrollerar dem. I Köttguiden utgår djurvälfärdsbedömningen bland annat utifrån djurhållning, vilket inte är relevant för det viltkött som Köttguiden bedömer. Frågor som rör jaktetik är dock viktigt och inom jägarkåren diskuteras till exempel olika jaktmetoder och tekniker för att undvika onödig stressbelastning på djuren under jakt.

Viltkött utgör endast några få procent av den totala köttkonsumtionen i Sverige och det är inget alternativ vare sig praktiskt eller miljömässigt att tillåta viltet att öka i en sådan utsträckning att viltköttet kan ersätta betydande mängder av det kött vi konsumerar idag. Däremot finns möjligheter att få ut mer av det viltkött som produceras på marknaden så att fler konsumenter får tillgång till det viltkött som finns. Arbete pågår för att öka utbudet av exempelvis vildsvin i livsmedelsbutiker och skolmåltider.

Renkött räknas inte som vilt i och med att renarna ägs av renskötare. Köttguiden tar inte heller upp importerat vilt eftersom det är svårt att veta om dessa djur har stödutfodrats eller inte. Importerat vilt utgör ungefär hälften av allt viltkött som äts i Sverige.

Läs mer om guidens kriterier och de olika kategorierna här. Nedan ser du bedömningen per kriterium.