Stengärdesgårdar som solfångare

Gör så här

1. Ta med klassen till ett jordbrukslandskap med stora stenar och stengärdesgårdar.
2. Dela in eleverna i grupper och be dem leta efter ”solfångare” genom att lägg händerna på olika stora stenar och berghällar. Fråga eleverna om det känns i handen att solen har värmt upp stenen? Vilken sten är den varmaste ”solfångaren” och vad beror det på?
3. Låt sedan grupperna undersöka en stengärdesgård utifrån följande frågor:
   – Hur lång är stengärdesgården?
   – Hur hög och bred är den?
   – Varför ser den ut som den gör?
   – Vilken funktion har den haft?
   – Finns det några speciella växter som växer nära stengärdesgården? Räkna hur många olika växter det finns.
   – Mät temperaturen vid, under och på stengärdesgården. Mät också temperaturen en meter från stengärdesgården. Är det några temperaturskillnader? Om det är skillnader, varför?
   – Är det bra eller dåligt för växterna och djuren att leva nära stengärdesgården?
   – Hur gammal är stengärdesgården?
4. Be eleverna att bygga en modell av en stengärdesgård med småstenar. Stengärdesgårdar finns i två typer, dubbla och enkla. Den dubbla stengärdesgården byggdes av två rader med stora stenar längst ner. Mellan stenarna lades småsten. Denna konstruktion var mycket stabil. Men det var tvunget att ha trähägnader överst på muren för att hindra getter och andra djur att komma in. Den enkla stengärdesgården bestod av en rad med stenar. Den var mycket ostadig och det hände att stenar välte. Djuren blev rädda och höll sig därifrån.
5. Avsluta med att eleverna målar en bild av odlingslandskapet med exempelvis kritor eller vattenfärg. Låt dem också skriva en kort berättelse om hur de tror platsen såg ut för 100 år sedan och vad stenmuren upplevt under sin tid på platsen. Försök gärna hitta 100 år gamla landsbygdsfotografier från området så eleverna kan jämföra sina teckningar med hur det faktiskt såg ut. Foton kan finnas på hembygdsgården eller på internet.