Varje år ödeläggs miljoner hektar skog av bränder. Vissa är anlagda, medan andra är naturliga. Den totala omfattningen av den förstörelse som skogsbränder har, motsvarar den från skogsskövling och omvandling till jordbruksmark ihop. De ekologiska och samhällsekonomiska skadorna från bränder kan vara mycket stora. Hälsoeffekterna likaså.
Skogsbränder är i sig inget nytt. Det har alltid brunnit i tempererade, nordliga skogar orsakat av t ex blixtnedslag. Skogsbränderna har dessutom många positiva effekter – näringsämnen, speciellt kväve, frigörs och återanvänds i kretsloppet. Efter en brand stimuleras också groningen och en föryngring av skogslandskapet sker – många djur och växter får möjlighet att breda ut sig i nya livsmiljöer.
Vissa ekosystem i världen har alltså anpassats till ständigt återkommande, mindre bränder, medan bränder i andra ekosystem, som tropiska regnskogar, är en helt ny företeelse och vilka enbart får destruktiva konsekvenser.
År 1997 startade bränder som resulterade i enorma arealer nedbränd skog, stora ekonomiska förluster samt omfattande hälsoproblem. Det brann i Sydöstra Asien (Papua New Guinea, Malaysia, Indonesien), Australien, Kina, Ryssland, Europa, USA och Sydamerika. Luftföroreningarna som orsakades av bränderna låg i flera länder långt över den nivå där de börjar klassas som hälsofarliga.
Det var som om detta var ”året då hela världen stod i lågor” som WWF sa i ett pressmeddelande och som sedan blev titeln för WWF-rapporten ”The Year the World Caught Fire”. Dessa destruktiva bränder fungerade som en väckarklocka för världssamfundet vad gäller skogsfrågor och skogsskötsel, och skogsproblematiken befann sig plötsligt på den politiska agendan.
En viktig, bakomliggande orsak är de ekonomiska incitament ( t.ex. i form av statliga jordbruksstöd) som stimulerar till att bränna ner skog för att skapa ny åkermark. Bränder är en effektiv metod för att röja stora områden med skog. I Brasilien är det vanligt att man bränner ner regnskog för att få betesmark för nötkreatur. I Sydostasien är anlagda bränder för skogsomvandling till oljepalmsplantager ett allvarligt problem. Ur oljepalmens frukter utvinner man nämligen palmolja, som används i många av våra livsmedel. Den globala efterfrågan på palmolja leder till att allt fler skogsområden kalhuggs eller bränns ner.
Läs mer om palmolja
Läs mer om skogar och klimatförändringar.
De landsomfattande skogsbränder som drabbade Indonesien 1997/1998 medförde enorm ekologisk skada och mänskligt lidande. Orangutanger och många andra djur försökte förgäves fly eldens lågor. Stora biologiska värden totalförstördes. Brandröken spreds över en 1 miljon kvadratkilometer stor yta. Uppskattningsvis 70 miljoner människor drabbades, varav närmare 40 000 tvingades uppsöka sjukhus. Hud- och synproblem, bronkit, astma och andra allvarliga andningsbesvär var vanliga åkommor. Den samhällsekonomiska notan stannade på drygt nio miljarder dollar!
Läs mer om skogsbränder i WWF-rapporten ”Global Review of Forest Fires”.
De destruktiva bränder som ökat i antal och omfång under senare år kan till viss del förklaras av väderförhållanden. Väderfenomenet El Niño är ett omslag i strömförhållandena som sedan lång tid tillbaka inträffar vid Sydamerikas västkust ungefär en gång per årtionde. Denna utlöses av att de östliga passadvindarna försvagas och att det varma ytvattnet rör sig mot Sydamerikas kust och blockerar det kalla, näringsrika bottenvattnet från att komma upp till ytan. Detta medför torka i Sydostasien, Afrika och Brasilien, medan Sydamerika, USA och Europa drabbas av kraftiga regn och översvämningar. La Niña, är El Niños motsats och innebär kallare och blötare väder och följer på varje El Niño. Dessa fenom har ökat i frekvens och det verkar som om väderfenomenet kommer så gott som varje år numera… Det har spekulerats om att El Niños ökade frekvens har att göra med klimatförändringarna men forskarna ger inget entydigt svar på denna fråga. De flesta verkar dock vara ense om att de senaste årens ökade frekvens av El Niño och frånvaron av La Niña inte kan förklaras endast av naturliga variationer. Så ett generellt torrare, varmare klimat med fler El Niños ökar förstås brandrisken i världens skogsområden. Och fler skogsbränder bidrar till växthuseffekten i och med den koldioxid och andra växthusgaser som frigörs vid förbränningen, vilket bidrar till att klimatet blir ännu torrare, vilket bidrar till fler bränder, vilket bidrar till osv…och vi är inne i en ond cirkel.
Den allra viktigaste orsaken till de ökande, destruktiva skogsbränderna är dock direkt mänsklig åverkan genom oavsiktligt eller avsiktligt anlagda bränder. Bränder är en effektiv metod att röja stora områden med skog, och har använts som sådan sedan förhistorisk tid. För de miljoner bönder, ranch- och plantageägare världen över som vill utöka sina ägor och förflytta gränsen mot skogen, är skogsbranden en billig och effektiv teknik för att röja mark och ett sätt att näringsberika jorden. Bränderna anläggs oftast i slutet av den torra säsongen för att regnen som sedan kommer skall hjälpa till att släcka bränderna. Men om regnen inte kommer, som under de mer och mer vanliga El Niño-åren, kan konsekvenserna bli ödesdigra…
Det är ofta en kombination av olika orsaker som gör att bränder startas och bränderna har ofta olika orsaker i olika länder. I Mexico och Indonesien har man sett att de största destruktiva bränderna 1997-98 uppstod på statligt ägd och skogsindustriell mark, medan skogsbränder på mark med gemensamt ägande på lokal nivå inte var lika utsatta för bränder. Lokalbefolkningen som lever i och bredvid skogen vill kunna leva av den och sköta den, medan vardagen i många länder i syd består av oklara ägandeförhållanden, obefintliga lagar och regler och fördelningspolitik, en lamslagen regering utan pengar eller resurser samt misskötsel och utförsäljning av skogsresurser för kortsiktig vinning.
I Asien, specifikt Indonesien, tros orsakerna ha att göra med illegal och legal röjning av skogsmark av både småskaliga och storskaliga företag, jakt med hjälp av bränder, skogsmarkskonflikter, illegal avverkning av skog samt markförsäljning.
I Indonesien där man sedan länge levt i en politisk och ekonomisk kris har President Suharto egna intressen i palmoljeindustrin. Genom att bränna skog bereder man mark för plantager. Lokalbefolkningen som bor i närheten av nya plantager undantas rätten att leva av och få tillgång till naturresurserna vilket skapar missnöje och grogrund för konflikter mellan företag och lokalbefolkning. Det har hänt att byborna använt sig av anlagda bränder på plantagerna som en form av hämndaktioner eller ett sätt att bli av med sin frustration mot företagen som tar över deras mark.
De destruktiva bränderna i Sydamerika visar i stort sett samma problematik som i Sydostasien, med en lokalbefolkning som stängs ute från sina närliggande naturresurser och företag och myndigheter som söker snabba ekonomiska vinningar i form av markomvandling från skog till plantager.
I Ryssland sägs den ekonomiska krisen vara orsaken till den ohanterliga spridningen av bränderna 1997-98. Den ekonomiska krisen fick fler människor att söka sig till skogarna för att livnära sig på fiske och jakt. Med fler människor i skogen, i kombination med ett torrare klimat med hårdare vindar, gjorde att det lättare tog eld i skogen. Myndigheterna hade varken kraft eller möjlighet att bekämpa bränderna. Ryssland har stora problem med illegal avverkning av skog och är i akut behov av en övergripande skötselplan för sina skogsområden där även bekämpning av bränder ingår som en del.
I Medelhavsområdet – Spanien, Italien, Portugal och Frankrike – är det också vanligare med skogsbränder under senare delen av sommaren varje år. WWF drar slutsatsen att de beror på en omfattande markomvandling, ett ohållbart nyttjande av naturresurserna samt ett varmare och torrare klimat med hårda vindar. Här beror bränderna även till stor del på kriminella handlingar – anlagda bränder som sprider sig. Mindre än 1 % av förövarna identifieras och fälls för sitt brott.
Problemet i bland annat Sverige, USA och Canada är att brandbekämpningen är så framgångsrik att det brinner för lite jämfört med mer de historiskt naturliga förhållanden i dessa områden. Studier har visat att historiskt brann i genomsnitt 1 % av skogsarealen i Sverige årligen, medan siffran idag är mindre än 0,016 % brunnen skogsareal.
Vissa skogar har anpassats till mindre, återkommande bränder och avsaknaden av bränder resulterar i minskad biologiska mångfald. I Nordamerika har man dessutom sett att ifall skogar, som historiskt har brunnit med jämna mellanrum, inte brinner på länge pga. en effektiv brandbekämpning, resulterar det i en ansamling av en större mängd ris och annat dött material på marken. När det väl brinner, kan detta material orsaka större och mer ohanterliga bränder. I Sverige, Canada och USA har man undersökt, och även praktiserat, möjligheten att låta mindre bränder brinna under kontrollerade former. I bland annat Färnebofjärdens Nationalpark i Gävleborgs län har man gjort försök med ”naturvårdsbränning” för att efterlikna naturliga förhållanden.
• FN initierade bildandet av ett center som bevakar bränder över hela jordklotet med hjälp av högteknologisk teknik som satelliter etc. The Global Fire Monitoring Center (GFMC) finns på Freiburgs universitet och har en hemsida där man kan se var det brinner för tillfället i världen.
• Många regeringar och organisationer inriktar sina insatser på att förhindra skogsbränder med hjälp av högteknologisk utrustning för att kunna upptäcka och släcka bränder, och det är förstås bra. Men, det krävs också att man tar sig an kärnan i problemet för att verkligen kunna förhindra skogsbränderna, dvs. orsaken till att bönder, plantageägare, företag och till och med myndigheter avsiktligt bränner skog.
• Vad som krävs är att myndigheter och regeringar över världen upprättar skötselplaner för sina skogsområden med hjälp av t ex HCVF-verktyget – ett verktyg utarbetat av olika intresseorganisationer inom skogs- och naturvårdsfrågor, däribland WWF. HCVF står för High ConservationValue Forests vilket betyder ”skogar med högt skyddsvärde”. Verktyget är en manual tänkt att användas av en grupp experter, myndigheter, intresseorganisationer m.fl. i varje land. Dessa skall tillsammans, med hjälp av manualen, kartlägga och analysera landets skogsområden och göra en plan för hur dessa skall användas på bästa sätt för att ta tillvara både naturvårdsmässiga, sociala och ekonomiska intressen. På detta sätt skaffar man sig kontroll över vilka skogsområden som kan omvandlas till plantager eller odlingar och vilka skogsområden som bör bevaras intakta. Den biologiska mångfalden bevaras på så vis på bästa sätt, samtidigt som människors behov av rekreation, att förtjäna sitt levebröd samt utrymme för ekonomisk tillväxt möjliggörs.
• HCVF-verktyget möjliggör även en planering för vilka skogsområden i ett land med tempererade skogar som skulle ”behöva” brinna då och då under kontrollerade former. Detta för att gynna den biologiska mångfalden, näringsberika jordarna, samt för att föryngra skogslandskapet.
• Konsumenter i västvärlden behöver informeras om vilka effekter deras konsumtion har på länder i Tredje Världen/Syd, t ex ifråga om destruktiva bränder. Efterfrågan på produkter i väst som innehåller ämnen som odlas i syd (t ex palmolja, soja, trä) kan driva på den ogynnsamma utvecklingen i syd.
• Effektiva brandstrategier bör utarbetas för de länder som härjats av destruktiva bränder.
Det finns trots allt ljuspunkter – en skog i Indonesien, Teluk Pandan, som ligger i Kutai National Park, Kalimantan har ett gemensamt ägande av skogsmarken och strikta regler för hur röjning av mark med hjälp av bränder skall gå till. Om någon ville bränna mark så måste man säga till i god tid innan och alla bybor måste vara med och hjälpa till för att kunna släcka elden om den sprider sig. Om någon bryter mot dessa regler så får man böta. Här har aldrig bränder som ödelägger allt förekommit. Denna strategi – Teluk Pandan-strategin – har kopierats i andra lokalt och gemensamt ägda skogar med hjälp av hjälporganisationer och däribland WWF.
I Libanon, liksom så många andra länder runt Medelhavet, brinner skogarna ner. I Libanon var det många människor som lämnade landet under kriget och numera är det inte så många som livnär sig som bönder längre. Detta gör att elden används än mer frekvent för att röja mark som växer igen. En ung student, vid namn Monir Bu Ghanem, återvände till sitt barndomshem och upptäckte att skogen som han lekt och älskat som barn, var helt nerbrunnen. Han blev så chockad att han bestämde sig för att göra något konkret – han startade en grupp tillsammans med sina vänner för att återinplantera skogen. Det lyckades bra och nu har gruppen vuxit till att bli en välgörenhetsorganisation som kallar sig Association for Forest Development and Conservation (AFDC) och återinplanterar skog över hela Libanon och arbetar med brandbekämpning. Monir säger: ” Vi har utvecklat ett tydligt ansvarssystem för olika grupper i samhället och tränat bybor i hur bränder skall bekämpas”. WWF stödjer AFDC´s arbete sedan 1996.
Tyresta Nationalpark alldeles utanför Stockholm drabbades av en skogsbrand 1 augusti 1999 som fick ett dramatiskt brandförlopp. Branden var svårsläckt, pågick länge och resultatet var påtagligt – ett stort område nerbrunnen och brandpåverkad skog.
En dokumentationsplan för skogen har tagits fram i ett samarbete mellan Stiftelsen Tyrestaskogen, Naturvårdsverket och Institutionen för skoglig vegetationsekologi på SLU i Umeå. Man arbetar med att vetenskapligt dokumentera de faser som skogen genomgår efter en brand. Med hjälp av fasta fotopunkter som besöks med jämna intervaller kan man se hur träd förmultnar, hur nya spirar, hur slyet breder ut sig och hur återkolonisationen i de olika biotoperna sker. Man arbetar dessutom med att ge en utförlig beskrivning av brandförloppet och brandbeteendet för att förstå de ekologiska effekterna av skogsbranden. Detta är speciellt viktigt för att kunna göra korrekta ingripanden vid bränder i detta och andra områden i framtiden.
WWF arbetar förstås med alla de åtgärder som nämnts här ovan, genom att informera och utbilda, påverka och försöka förklara de, ibland komplicerade orsakssammanhangen, såsom att det ibland behöver brinna i skogen hos oss, men att det vi äter och köper och gör här och nu i Sverige faktiskt kan bidra till oönskade bränder på andra sidan jordklotet!
Senast ändrad 04/11/24
