De blir allt vanligare på vägarna – de supersnabba cyklisterna som svischar förbi med sina eldrivna tvåhjulingar.
– Det känns som att man har superkrafter, säger Lisa Månsson, som varje dag cykelpendlar 3,5 mil tur och retur till jobbet, med gott miljösamvete.
När Lisa Månsson skulle starta sitt nya jobb som chef för Vasamuseet i Stockholm förra sommaren, hade hon haft sin beskärda del av pendeltågsstrul. Tidigare arbetade hon i Södertälje dit hon tog pendeltåget från bostaden i Huddinge, och det var alltför ofta förseningar.
– Jag vill resa miljövänligt, men ofta fick jag ta bilen i alla fall för att komma i tid till möten och till barnhämtning. När jag skulle få närmare till jobbet bestämde jag mig direkt för att börja cykla. Att för egen maskin cykla 3,5 mil om dagen skulle vara för mycket, så då bestämde jag mig för elcykel. Det känns som en enorm trygghet att ha makt över tiden och veta att jag kommer fram i tid. Det stressar av min vardag, säger hon.
Kollegorna är nyfikna
Men att elcykla är fortfarande lite ovanligt och de flesta tar sig till jobbet på helt andra sätt. Bland Lisas 40 kollegor finns bara en till som elcykelpendlar, men intresset bland arbetskamraterna är stort.
– Fast många säger lite retsamt att det är lite fusk, att man inte cyklar på riktigt, eller så säger jag det själv för att inte låta för mallig över att jag cyklar 3,5 mil om dagen, säger hon och skrattar.
För Lisa går det snabbare att cykla än att åka kollektivt till jobbet – 45 minuter från dörr till dörr istället för en timme. Undersökningar för trafiktäta Stockholm visar att man sparar mycket tid jämfört med att köra bil, trots att en elcykel bara får gå i 25 km/timmen (man kan dock få upp farten mer genom att trampa själv).
– Man känner sig faktiskt som att man har superkrafter när man har elcykel! Men man kommer inte fram svettig och måste börja dagen med en dusch, vilket är skönt, säger Lisa Månsson.
Allt yngre vill ha elcykel
Cykelhandlaren Bengt-Åke Svantesson bekräftar att många väljer elcykel till jobbet för att slippa komma fram svettiga. På Sportson i Halmstad där han arbetar är intresset för elcyklar stort, och har nu börjat krypa ned i åldrarna.
– Tidigare var det mest personer från 50 och uppåt, nu när modellerna har blivit sportigare ser vi många runt 40 och ännu yngre som vill ha elcykel.
De cyklar han säljer kostar mellan 12 000 och 15 000 kronor och uppåt, och dammodellerna är populärast även bland män. Men precis som för bilar varierar priserna för elcyklar kraftigt beroende på märke och modell. De finns för allt från knappt 5000 kronor till över 40 000 kronor.
De allra flesta kunderna är kvinnor, säger Bengt-Åke Svantesson.
– Det har nog varit så att män tycker att de minsann ska trampa själva. Men om det kommer in en kvinna och har en man med sig brukar mannen ofta komma tillbaka och vilja ha en elcykel han med, han vill inte bli omcyklad, berättar Bengt-Åke Svantesson.
Elcykeln ger frihet
Lisa Månssons familj stämmer in på beskrivningen – nu vill hennes man också skaffa elcykel. Men inte för att han blir omcyklad, han har nämligen moped.
– Det är så många fördelar, det är miljövänligt och ger frihet, och du kommer alltid i tid, slipper fastna i bilköer eller drabbas av fel i kollektivtrafiken. En annan bra sak med att cykla tycker jag är att jag får egentid när jag inte kan bli störd.
Nackdelar då, finns det några?
– På vintern kan det bli lite kallt i ansiktet och på fingrarna. Rent allmänt kunde cykelbanorna vara mer utbyggda, de saknas på många håll och man får trängas med bilarna. Jag har varit nära att bli påkörd ett par gånger nu på vintern när många bilister inte skrapar rutorna ordentligt. Det vore också bra om det fanns laddningsstationer för elcyklar på stan, så att man enkelt kunde ladda batteriet, säger Lisa Månsson.
Kamratskap mellan elcyklister
En rolig bonus med att elcykla är att det uppstår en speciell gemenskap cyklisterna emellan.
– Vid ett tillfälle cyklade en elcyklist upp jämsides med mig och började prata, det blev ett slags kamratskap just för att vi båda hade elcykel. Han berättade att han åker på olika nätverksträffar i Europa och att han hade elcykelcampat med en kompis på semestern. Just den morgonen var jag på dåligt humör, men hans vänlighet fick det att vända, avslutar Lisa Månsson.
Text och foto: Elin Dunås