Trots den alarmerande totala nedgången i artpopulationer som visas i LPI, innehåller uppgifterna också många populationer som har stabiliserats eller ökat till följd av bevarandeinsatser. Till exempel ökade delpopulationen av bergsgorillor med cirka 3 procent per år mellan 2010 och 2016 i Virungabergen i Östafrika, och den europeiska bisonoxen kom tillbaka i Centraleuropa.
Skyddade och bevarade områden har bromsat utrotningstakten för däggdjur, fåglar och amfibier med uppskattningsvis 20-29 procent och en nyligen genomförd analys visade att bevarandeåtgärder har haft en positiv nettoeffekt. Men det räcker inte med isolerade framgångar och att bara bromsa naturens tillbakagång.
För att stoppa och vända naturförlusten till 2030 krävs inte bara bevarandearbeten i större skala, utan också att man systematiskt tar itu med drivkrafterna bakom naturförlusten. Det omfattar bland annat livsmedelsproduktionen, konsumtionen och avfallshantering, mängden och typerna av energi som vi använder, och finansieringen för att stödja omvandlingen av dessa system.