rädda östersjötumlarna

Unik val med många hot

Tumlaren är en av världens minsta valar och är nära släkt med delfinen. Det är den enda val vi har permanent i svenska vatten och den är lika omtyckt som sällsynt. Populationen som lever i egentliga Östersjön är akut hotad och det finns antagligen inte mer än några hundra individer kvar. WWF stödjer forskning och projekt kring tumlare i östersjön, och bedriver viktigt påverkansarbete för att bevarandeåtgärder ska komma på plats.

För både land- och havslevande arter är effektivt skydd av viktiga levnadsområden avgörande för deras överlevnad. Särskilt viktigt är att de områden där de parar sig och föder upp sina ungar fredas från mänskliga störningar. Det största hotet mot östersjötumlaren är bifångst i fiskenät, då de kan trassla in sig och drunkna om de inte lyckas ta sig loss.

Tumlaren hotas även av andra problem orsakade av oss människor, däribland miljögifter och undervattensbuller från till exempel sjöfart. Det krävs därför ett omfattande och brett arbete för att bevara östersjötumlaren. Tack vare stöd från våra faddrar kan vi bidra till forskning och genomföra egna projekt. Just nu stödjer vi ett projekt där e-DNA samlas in för att undersöka tumlarnas födotillgång, och vi har nyligen påbörjat arbete för att minska förekomst av spöknät inom östersjötumlarens viktigaste levnadsområden.

Mycket hotar tumlarna i Östersjön

Bifångst i fiskenät är det främsta hotet mot östersjötumlarna. De fastnar och drunknar då de inte kan ta sig upp till ytan för att andas. Även förlorade fiskenät, så kallade spöknät, kan fånga tumlare.
Tumlaren är en topp-predator, alltså högst upp i näringskedjan. Det gör att höga halter av giftiga ämnen samlas i tumlarnas kroppar. Dessa ämnen kan påverka fortplantning, immunförsvar.
Tumlaren har mycket känslig hörsel, som den är helt beroende av för att överleva. Mänskliga aktiviteter som skapar oljud under vattnet är därför ett hot, som båttrafik och anläggning av vindkraftsparker eller annan infrastruktur till havs.

Tumlarna behöver effektivt skydd

Trots att situationen för östersjötumlare har varit akut länge, har det tagit lång tid att få skydd på plats. Ett första framsteg i Sverige kom 2016, då regeringen designerade flera skyddade områden för tumlare, s.k. Natura 2000 områden. Det största, och viktigaste, är det område söder om Gotland där östersjötumlaren parar sig och föder upp sina kalvar under sommarmånaderna. Det dröjde dock länge innan detta, och de andra skyddade tumlarområdena, blev mer än bara gränsdragningar på en karta.

Efter påtryckningar från en koalition av miljöorganisationer, däribland WWF, upprättade 2020 EU-kommissionen ett överträdelseärende mot Sverige, då Sverige bryter mot krav i Art- och habitatdirektivet. Detta bidrog till att Havs- och Vattenmyndigheten 2021 introducerade ett Åtgärdsprogram för tumlare, vilket specificerar mål och åtgärder för att förbättra bevarandestatusen för samtliga tumlarpopulationer i Sverige. 2022 genomfördes de första fiskeregleringarna för att skydda östersjötumlaren från bifångster i fisket; bland annat stängdes det stora Natura 2000-området för nätfiske.

Trots dessa framsteg görs inte tillräckligt. Väldigt få av de åtgärder som nämns i Åtgärdsprogrammet har genomförts, och överträdelseärendet mot Sverige har gått vidare i processen, där höga böter i Europadomstolen kan bli resultatet.

Det här gör WWF

WWF har länge stöttat forskning kring östersjötumlare och dess bevarande. Som ett exempel genomförde mellan 2018 och 2020 ett projekt där forskare studerade undervattensbuller från sjöfart inom och hur det påverkar tumlarnas utbredning. Projektet, som finansierades av Postkodlotteriet, genomförde även en studie tillsammans med lokala fiskare kring användning av så kallade ’pingers’. Dessa små apparater fästs i fiskenät och avger ljud som tumlaren uppfattar som störande, och därmed undviker att simma för nära.

Resultat

WWFs påverkansarbete bidrog till att kritiska levnadsområden för Östersjöns tumlare blev skyddade 2016, i form av Natura 2000 områden till havs.
Tillsammans med en koalition av ett 20-tal miljöorganisationer uppmanade vi EU-kommissionen att driva på östersjöländerna att införa åtgärder för att skydda tumlaren. Det ledde 2020 till ett överträdelseärende gentemot Sverige, för bristande uppfyllelse av Art- och Habitatdirektivet.
Genom att stötta externa forskare vid bland annat Naturhistoriska Riksmuseet har WWF bidragit till ökad kunskap och bättre utformning av åtgärder för att minska bifångst och undervattensbuller från sjöfart.
WWF Sverige har även gett finansiellt stöd till Länsstyrelser för att genomföra akustisk övervakning av östersjötumlare, vilket ger kunskap om var tumlarna befinner sig och i vilken omfattning. Detta möjliggör bland annat att konfliktområden med mänskliga aktiviteter kan identifieras.

WWF-ledd expedition letar spöknät i Östersjön

Den lilla östersjötumlaren är akut hotad. Endast några hundra djur återstår. Ett hot är så kallade spöknät, som tappats bort eller dumpats i havet. Tumlarna fastnar och drunknar när de inte kan komma upp till ytan och andas. WWF arbetar för att plocka upp så många spöknät som möjligt. Men att lokalisera näten är som att leta efter en nål i en höstack. Därför testar nu WWF ny teknik som gör det mer effektivt att hitta spöknäten.

Under sommaren 2024 prövades så kallad Side Scan Sonar i två områden viktiga för tumlare; Hanöbukten och vid Midsjöbankarna, söder om Gotland. Sannolikt parar sig tumlare vid Midsjöbankarna och föder även upp sina kalvar där. Side Scan Sonar är ett slags avancerat ekolod som dras bakom en båt och läser av havsbotten med hjälp av ljudvågor. Dessa omtolkas sedan i en dator och skapar en bild av vad som gömmer sig i djupet. Även självkörande sonar testades, så kallad Autonomous Underwater Vehicle (AUV) som söker av större områden till lägre kostnad. Expeditionen i somras hittade bland annat ett vrak efter en fiskebåt, med stora mängder nät. WWF hoppas nu kunna samla in pengar för att plocka upp näten vid vraket.

Arbetet skedde under projekt Ghost Gear Mapping in Swedish Waters som drivs av WWF Sverige tillsammans med WWF Tyskland. WWF Sverige har designat projektet, och WWF Tyskland står för det tekniska med kartläggning med sonar och AUV samt bearbetning av den insamlade datan. Inom projektet samarbetar WWF med partners som är experter inom dykning och spöknät, i det här fallet framförallt Pdyk, som bärgar spöknät. Även flera dykare har samabetar med WWF Tyskland inom projektet. Ghost Gear Mapping in Swedish Waters fokuserar särskilt på skyddade områden för östersjötumlare och målet är att minska mängden spöknät i svenska vatten och därmed också minska bifångsten som spöknäten för med. Projektet syftar också till att skapa uppmärksamhet om den nya tekniken som provas med sonar metodik och teknologin med appen för projektet – GhostDiver App 2.0. Vi hoppas projektet ska leda till att metodologin för kartläggning av spöknät med AUVs utvecklas, och som möjliggör kartläggning, följt av rensning, av större områden på ett mer kostnadseffektivt sätt.

WWF Sverige har som specifik ambition att kunna bidra till att alla östersjötumlarens viktigaste områden är helt fria från spöknät, och att WWFs app GhostDiver 2.0 används i större områden framöver. WWF Tyskland jobbar med utveckling av sonar-AI för att upptäcka potentiellt förlorade fiskeredskap med hjälp av maskininlärning. Detta kommer att göra det möjligt att analysera redan existerande sonardata, inte nödvändigtvis insamlad inom projektet, utan av myndigheter, offshore-projekt och andra forskningsinstitut. Genom att tillhandahålla en plattform, så som appen GhostDiver 2.0, där extern sonardata kan laddas upp och analyseras via AI, sparar vi mycket resurser. Det hjälper oss att fokusera på prioriterade områden där riktade åtgärder mot spöknät behövs.

Genom projektet Ghost Gear Mapping har vi identifierat hot-spots i Östersjön och sammanställt en rapport med kartor över dessa. Vi har genomfört sonar undersökningar där vi har använt både äldre Side Scan Sonar efter båt samt ny AUV-sonar. Det är det första testet med denna nya teknologi, som ser ut att fungera bra. Vi lokaliserade inga spöknät inom de områden vi sökte av, d.v.s. östersjötumlarområdena – kan vara en indikation att problemet inte är så omfattande där – MEN väldigt liten yta som vi hann täcka under kort expedition.

Fram tills nu har vi bara använt Side Scan Sonar som dras med lina bakom båten, för att lokalisera spöknät. Metoden begränsas av att endast en sonar kan dras av båten. Genom att använda AUV-sonar kan flera system vara igång samtidigt, och därmed avsevärt öka det övervakade området. AUV-sonar kan också köras från land, och behovet av båt minskar – vilket är det mest kostsamma delen av nuvarande sonar-studier.

Spöknät i världen

Hundratals ton spöknät har hämtats upp ur Östersjön av WWF och partners de senaste åren. Mellan 500 000 och en miljon ton spöknät hamnar i haven varje år. Spöknäten uppskattas utgöra 46 procent av den stora skräpö som flyter omkring i Stilla Havet, en yta som motsvarar tre Frankrike. Spöknäten är oftast gjorda av syntetiska fibrer och kan flyta långa sträckor. De fångar mängder med arter, år efter år. Fisk, havssköldpaddor, delfiner, fåglar och sälar dör en ofta plågsam död i näten. Så småningom löses de upp till giftiga mikroplastpartiklar. WWF arbetade i många år för ett globalt bindande plastavtal. För två år sedan enades FNs medlemsländer om ett sådant avtal, som gör både nationer och företag ansvariga för att stoppa plastföroreningarna.

Spöknäten förstör också sjögräsängar och koraller och påverkar därför många arters fortplantning. WWF Frankrike testar samma sonarteknik som prövas i Östersjön och i Sydamerika, Indien och Pakistan arbetar WWF med såväl regeringar som lokalbefolkningar för att sprida kunskap om spöknätens förödande inverkan. Här utvecklas också metoder för att återanvända gamla fiskenät i nya produkter, vilket ger kustbefolkningen fler inkomstmöjligheter utöver fisket.

Ghost net (c)© SHUTTERSTOCK/LUCA VAIME/WWF-SWEDEN — Så kallade spöknät, som tappats bort eller dumpats i havet, fångar fisk men också marina däggdjur och fåglar som tumlare och sälar.

Spöknätsexpedition i Östersjön (c) PDYK AB — Havsbottnen scannas med ljudsignaler.
Wolfgang Frank och Maido Lipp hjälps åt att sänka ner sonaren, som dras bakom båten och kontinuerligt filmar botten cirka femtio meter åt varje sida.

Gabriele Dederer och Wolfgang Frank (c) PDYK AB — Gabriele Dederer från WWF Tyskland och Wolfgang Frank.

Övervakning och screening efter spöknät (c) PDYK AB

Självkörande sonar (c) PDYK AB — Självkörande sonar testades också, så kallade Autonomous Underwater Vehicle (AUV), en teknik som i framtiden kommer kunna söka av större områden till lägre kostnad. Att söka med båt är mycket kostsamt.

Sköldpadda: © naturepl.com/Jordi Chias/WWF — Mellan 500 000 och en miljon ton fiskeredskap hamnar i världshaven varje år. Det motsvarar tio procent av skräpet i haven.

Den lilla östersjötumlaren är akut hotad. Endast några hundra djur återstår. Främsta hotet är fisknät – tumlarna fastnar och drunknar när de inte kan komma upp till ytan och andas.

Lär dig mer om spöknät

Vad är spöknät?

Spöknät är övergivna eller förlorade fisknät som driver omkring i havet utan någon ägare. Det är även ett vanligt samlingsnamn för alla typer av förlorade fiskeredskap – utöver nät även burar, tinor, linor m.m. Det kan vara fisknät som förlorats i stormar eller genom att de fastnar i bottenstrukturer och går sönder när fiskare försöker dra upp dem. Ibland överges de avsiktligt när de blivit oanvändbara eller om det inte är ekonomiskt försvarbart att ta upp dem igen. Även dåliga hanteringsrutiner och brist på regleringar kan spelar in.

Hur hittar man spöknät?

Det finns flera metoder för att hitta spöknät i havet:

Användning av undervattenssonar, som skickar ut ljudvågor för att upptäcka föremål under vattnet, är för närvarande den bästa metoden för att lokalisera spöknät. Det är en skonsam metod för miljön, och möjliggör kartläggning av större områden, samt ger information för mer precisa städnings-insatser.
Dykare kan söka efter spöknät på korallrev, vrak eller andra platser där de ofta fastnar. Dykning används ofta i kombination med lokala rapporter om spöknät.
Samarbeten med lokala fiskare och myndigheter kan ge värdefull information om var spöknät ofta förekommer, vilket gör det lättare att hitta och avlägsna dem.

I mer tropiska, klara vatten kan man använda:

Drönare utrustade med kameror som skannar vattenytan och hjälper till att identifiera nät som flyter eller fastnat nära ytan.
Satellitbilder kan användas för att övervaka områden där spöknät och annat marint skräp samlas, exempelvis där havsströmmar skapar stora virvlar.

Var finns det spöknät och hur kom de dit?

Spöknät finns ute till havs och i kustområden världen över, särskilt där det bedrivs eller har bedrivits, mycket fiske. Vanliga platser är kustområden samt korallrev och vrak där näten fastnar. Nät kan slitas loss vid stormar, isförhållanden eller båtolyckor, eller så dumpas de olagligt. Havsströmmar kan sprida spöknät över stora avstånd. Förlorade fiskeredskap finns även i floder och sjöar.

Exempel på områden med mkt spöknät/förlorade fiskeredskap är:

Nordvästra Stilla havet: Områden nära Japan och Sydostasien har mycket fiske, vilket leder till många tappade nät.
Indiska oceanen: Kusterna vid Indien, Sri Lanka och Maldiverna har höga koncentrationer av spöknät på grund av intensivt fiske.
Nordsjön och Östersjön: Dessa europeiska vatten har mycket fiske, vilket resulterar i många förlorade nät.

Hur jobbar WWF med att motarbeta spöknäten?

Östersjön:
WWF har arbetat med spöknäts-problematiken i Östersjön länge, bland annat genom att utveckla miljövänliga och effektiva metoder för att söka efter och samla upp spöknät. En stor utmaning är att hitta den exakta lokaliseringen av spökgarn, förutom de ganska välkända vrakpositionerna (där nät ofta fastnar). Sökning med en sonar som använder ljudvågor för att kartlägga havsbotten har visat sig vara den mest effektiva metoden. Den gör det möjligt att lokalisera spökgarn på ett systematiskt och miljövänligt sätt, och samtidigt kunna täcka större områden. För att plocka upp spöknäten samarbetar WWF med fiskare och professionella dykare, som på ett säkert sätt kan bärga näten. Metodiken sprids inom WWF globala nätverk och testas i andra områden än Östersjön, till exempel i Medelhavet.

WWF har även utvecklat WWF GhostDiver-appen, som dykare och andra kan använda den för att rapportera troliga förekomster av spöknät. Misstänkta platser rapporteras in och bärgningsinsatser kan utföras av WWF och partners. Spöknät på bekräftade platser kan plockas upp på ett miljövänligt och effektivt sätt.

Världen/övergripande:

WWF arbetar i flera länder över hela världen för att kartlägga och samla upp spöknät. Dessa insatser involverar ofta partnerskap med lokala samhällen, regeringar och andra organisationer.
WWF arbetar för att öka medvetenheten om spöknätens påverkan på det marina livet genom offentliga kampanjer och påverkansarbete.
WWF stödjer utvecklingen av nya teknologier och metoder för att upptäcka och ta bort spöknät.
WWF arbetar med fiskesektorn för att främja bästa praxis och förbättra avfallshanteringen. Detta innebär bland annat att vidta åtgärder för att förhindra förlust av nät.
WWF arbetar för starkare regler och policyer på nationell och internationell nivå för att förebygga och hantera marint skräp, inklusive spöknät.

Varför är spöknät farliga?

De utgör ett allvarligt hot mot havsmiljön eftersom fortsätter att fånga fisk helt i onödan, ofta över lång tid. Även andra djur som marina däggdjur, sköldpaddor och sjöfåglar kan fastna i näten och skadas eller dö, då de inte längre kan ta sig till ytan för att andas.
Spöknät bryts över tid ner till mikroplast och bidrar således även till den stora mängden plast i haven.

Vad kan man göra åt spöknät?

För att minska förekomsten av spöknät kan man vidta flera åtgärder:

Bättre avfallshantering: Se till att förbrukade fiskeredskap samlas in och återvinns på ett säkert sätt.
Spårbarhet: Införa system där fiskeredskap märks och kan spåras, vilket gör det lättare att identifiera förlorade nät och återföra dem till ägarna.
Kartläggning och uppsamling: Utveckla och använda teknologi, till exempel sonar och AUVs, för att kartlägga förekomst av spöknät. Fiskare, professionella dykare och andra med rätt kunskap och utrustning kan sedan plocka upp näten.
Utbildning av fiskare: Öka medvetenheten hos fiskare om problemet med spöknät och hur man kan undvika att tappa sina redskap.
Användning av biologiskt nedbrytbara material: Uppmuntra användningen av fiskeredskap tillverkade av material som bryts ner naturligt i havet, vilket minskar skadan om de tappas.
Strängare reglering: Införa och upprätthålla strängare regler för förlorade fiskeredskap och kräva rapportering av sådana händelser.

Vad gör man av gamla spöknät?

När spöknät har plockats upp kan de hanteras på olika sätt:

Återvinning: Många spöknät, som ofta är gjorda av plast, kan återvinnas och omvandlas till nya produkter. Vissa organisationer förvandlar dem till saker som skor, väskor och designprodukter.
Energiutvinning: Om näten inte kan återvinnas, kan de brännas i avfallsanläggningar för att producera energi.

På vilket sätt är spöknäten ett hot mot Östersjötumlaren ?

Tumlare kan fastna i näten och drunkna. Omfattningen av bifångst i spöknät i svenska vatten är inte känd, men oavsett är östersjötumlaren så akut hotad att inte en enda individ per år får bifångas (i nät, avsett aktiva eller förlorade) om populationen ska ha en chans att överleva.