Projekt tiger

Tigrar i Indien

Indien är det viktigaste tigerlandet i Asien. Redan i början av 1970-talet började WWF att stödja Project Tiger – det första bevarandeprojektet någonsin för tiger som lanserades av Indiens regering 1973.

Vid inventeringen 2014 hade landet 2226 tigrar, en ökning med 30 procent jämfört med 2010. De nationella inventeringarna sker vart fjärde år och vid den senaste inventeringen 2018 var resultaten ännu bättre och antalet uppe i 2967 individer. Fler kamerafällor och fler och större områden inventerades denna gång så det är svårt att säga exakt hur stor ökningen är från tidigare inventeringar. Ökningen är ändå positiv men det återstår många problem för Indiens tigrar.

Anledningen till att det är viktigt att räkna tigrarna är att det ger värdefull information om var tigrarna finns och hur de förflyttar sig och det har hjälpt WWF att identifiera befintliga och potentiella viltkorridorer som kan vara i behov av bevarandeåtgärder. Det hjälper också för att förstå tigrarnas beteende i det människodominerade landskapet och det har möjliggjort bättre hantering av konflikter mellan människor och vilda djur.
Livsmiljöerna för tigrarna har kraftigt minskat vilket gjort att tigerpopulationerna är uppsplittrade på många olika platser och därför är utmaningarna stora för att få dem att öka.

Ett återkommande problem är konflikter mellan människa och tiger. I en del områden utanför tigerreservaten finns många tigrar, som ofta dödar tamboskap. När lantbrukare får sina djur dödade, kan de ibland försöka bli av med tigern genom att förgifta den.

Konflikter uppstår också lätt när människor går ut i skogen för att samla ved till uppvärmning, något kvinnorna lägger flera timmar på varje dag. Därför har WWF bland annat satsat på att bygga biogasanläggningar som drivs med kodynga blandad med vatten. I spridningskorridorer utanför exempelvis Corbett och Kanha nationalparker har WWF byggt ett hundratal sådana anläggningar i de byar som oftast får besök av tigrar. För att minska konflikterna i landskapet Sunderbans, världens största mangroveskog, satt WWF tillsammans be lokalbefolkningen upp belysning och gynnar ett säkert sätt att leva på honungsproduktion utan att människor behöver ge sig ut i mangroveskogarna och riskera konflikt med tigrar.

Infrastruktur som vägar och järnvägar är ett annat hot som finns i alla tigerlandskap i Indien. Det är tyvärr inte bara tigrar utan även elefanter, noshörningar och både läppbjörn och kragbjörnar som råkar illa ut i trafiken.

Världsnaturfonden WWF arbetar främst med fyra tigerlandskap i centrala och norra Indien: Centrala Indien, Sunderbans, Terai Arc,  och Brahmaputra. Förutom dessa fyra arbetar WWF Indien också i Western Ghats. Arbetet går i mycket ut på att tillsammans med lokalbefolkningen och myndigheter skydda både tigrarna och deras bytesdjur, bevara och restaurera tigerns livsmiljöer, och att minska konflikterna mellan människor och tigrar. WWF har också ansvaret för tigerinventeringar i många skydda områden och spridningskorridorer.

Resultat

• Antalet konflikter orsakade av tiger som tar boskap har kraftigt minskat genom WWFs medling och stöd till utsatta boskapsägare. WWF besöker snabbt djurägarna för att hjälpa till med rapportering till staten, och ger direkt en mindre summa i väntan på statlig ersättning. WWF har också hjälp till att sätta upp olika försäkringssystem. Det har lett till att antalet giftdödade tigrar sjunkit kraftigt.
• WWF sätter upp kamerafällor vid den tigerdödade boskapen. På så vis kan man fotografera tigern om den återvänder och se om det är en individ som specialiserar sig på boskap. Då kan myndigheterna söva tigern och flytta den till ett område med färre människor.
• Satsningen på biogasanläggningar minskar vedkonsumtionen och antalet tamdjur som besökter skogen och därmed minskar risken för konflikter med tigrarna.
• Samarbete med byar i spridningskorridorer hjälper till att hitta hållbara modeller för försörning som till exempel ekologisk odling av olika grödor och bomull.
• På många ställen i spridningskorridorerna är tigertätheten nu högre än på de flesta andra ställen i övriga Asien. Toppnoteringar är cirka 17 tigrar per 100 km2 (Corbett, Kaziranga) och i flera korridorer fanns upp till 15 tigrar per 100 km2.
• Flera nya tigerreservat har etablerats tack vare WWFs lobbyarbete i Indien. Pilibhit Tiger Reserv i delstaten Uttar Pradesh på Himalayas sluttningar omfattar cirka 730 km2, och Riraji nationalpark i Uttarakhand blev Indiens 48:de tigerreservat i april 2015. Även fler viltkorridorer har fått bättre skydd och resurser för att tigrar och andra djur fortsatt ska kunna använda dem för att ta sig mellan olika områden.
• I en av korridorena som går från Kanha nationalpark till reservatet Phen har reservatets population av tigrar ökat tack vare bättre spridningvägar. Ett 400 km2 stort skogsområde söder om Kanha nationalpark kan bli tigerreservat. Diskussioner med skogsdepartementet har inletts.
• Som ett resultat av inventeringar med kamerafällor runt Ranthambore nationalpark i delstaten Rajastan har området fått bättre skydd . WWFs arbete har avslöjat att korridorer söder och öster om nationalparken har regelbunden förekomst av tigrar. Det visar att hela regionen, inte bara nationalparken, är ett viktigt tigerlandskap.
• I Sikkim i norra Indien har tigrar setts i kamerafällor på 3600m, vilket är det högsta som tigrarna har registrerats på i Indien hittills. Men det är oklart hur många tigrar det finns i området och hur utspridda de är.
• Utbildning av tågförare och mer patrullering av vissa järnvägssträckor har gjorts för att minska antalet djur som dödas och det har även tagits fram system för att upptäcka elefanter på väg upp på järnvägsspåren.

Läs mer

Artfakta Tiger
Projekt: Tigrar i Thailand
Stöd WWF – Bli tigerfadder
WWF-bloggen – Den största av dem alla