Bevarande av laxens unika genetiska variation
Att bevara de vilda laxbestånden längs den svenska Östersjökusten är extra viktigt för att behålla de olika älvarnas genetiska variation. Bevarandet är även av stort intresse då laxen är en källa för rekreation, fisketurism och nya arbetstillfällen.
Ursprungligen fanns ca 30 svenska älvar och åar som mynnar i Östersjön som alla hade sitt eget unika genetiskt anpassade laxbestånd. Denna genetiska variation har utvecklats sedan istiden och innebär bland annat att laxarna har olika storlek vid uppvandring i sina hemma-älvar samt olika uppvandringstid för lek och lekområde. Men idag finns bara 16 svenska vattendrag med vildlax kvar och flera av dessa laxbestånd har färre än 100 individer som årligen återvänder för lek.
Syftet med projektet “ReLax Östersjön” är att bidra till att rädda dessa unika vilda laxbestånd för framtiden och på så sätt även bidra till bevarande av genetisk biologisk mångfald i Östersjön. Detta görs mer konkret genom att dels begränsa fisket på de idag svaga vildlaxbestånden längs den svenska Östersjökusten och säkerställa att fördelningen av laxfisket görs ur ett mer samhällsekonomiskt perspektiv med fokus på hållbarhet. Projektet ska även påverka myndigheter och beslutsfattare lokalt, regionalt, nationellt och gentemot EU för en mer ekosystembaserad och beståndsspecifik förvaltning av den vilda laxen. Projektet drivs av Stiftelsen Östersjölaxen i samverkan med Havs-och Vattenmyndigheten, Jordbruksverket, SLU, berörda länsstyrelser och kommuner samt älvarnas förvaltningsorganisationer, vattenrättsägare och fiskerättsägare. WWF ger stöd till projektet och diskuterar åtgärder för vildlax med olika intressenter.
Laxens biologi
Under tiden maj till september vandrar laxen från det salta havet till sötvattnet i älvar för att leka. Fascinerande är att laxen återvänder till samma älv och samma plats som den föddes. Leken sker i strömmande vatten under september till november och den befruktade rommen läggs i gropar som täcks med grus och sten. Under nästkommande vår kläcks rommen och laxungarna – som kallas för stirr – stannar kvar i älven under ett till fyra år beroende av var i landet vattendraget finns. Därefter förändras laxens för att anpassa sig till saltare vatten (så kallad smoltifiering) och börjar söka sig mot havet. De flesta laxar återvänder till sin hemma-älv för lek efter att ha tillbringat 1 – 4 år till havs.
Förväntade resultat
- Öka uppköp av antalet arrenden i nära anslutning till svaga vildlaxälvar och åar samt på områden längs Östersjökusten där andelen vildlax från flera olika bestånd fångas i stor utsträckning.
- Växla upp Östersjöstiftelsens arbete med att påverka beslutsfattare både regionalt, nationellt och på EU nivå mot en mer genetiskt beståndsspecifik förvaltning för att på det viset få en långsiktigt hållbart nyttjande av enskilda laxbestånd.
- Berätta om situationen för Östersjölaxen och dess livsmiljöer genom olika informationsinsatser på hemsida, i sociala medier, i film och på konferenser.
Senast ändrad 13/04/23
