Under fyra år tog WWF och lokala partners krafttag för att restaurera Östersjöns fantastiska undervattensvärldar så att de återigen kan myllra av liv. Vi satsade på de mest produktiva miljöerna som utgör lekplatser och barnkammare för många av havets arter, och skapade fria vandringsvägar för att fiskarna ska kunna leka där. Med finansiering från Svenska Postkodlotteriet kunde projektet “Återskapa Östersjöns livskraft” ta form. Här fokuserade vi på tre utvalda geografier i samverkan med lokala partners: Världsarvet Höga Kusten, Stockholms skärgård och Biosfärområde Kristianstads Vattenrike.
Världsarvet Höga Kusten, Stockholms skärgård och Biosfärområde Kristianstads Vattenrike är olika i geografin och kompletterar därför varandra som projektområden. Men de har en viktig sak gemensamt – de är kustnära produktiva havsområden som är viktiga för Östersjöns livskraft. Att tre geografiska områden parallellt gör åtgärder för Östersjön inom ett och samma projekt är något nytt och unikt – och genom den samordning som WWF ansvarar för kommer nya möjligheter till samverkan och lärande skapas.
Ett världsarv är en kultur-eller naturmiljö som anses så unik och värdefull att det är en angelägenhet för hela mänskligheten att bevara den. Ingen annanstans på jorden har landet rest sig lika mycket efter en period med inlandsis som vid Höga Kusten. Det var dess unika värden som fick Unescos Världsarvskommitté att år 2000 uppta Höga Kusten på Världsarvslistan.
Med fler än 30 000 öar utgör Stockholms skärgård en arkipelag med ett unikt landskap. Det är Sveriges största skärgård och den är näst störst i Östersjön. Det örika landskapet har vuxit fram genom landhöjningen efter senasteistiden som pågår än idag och nya grund och skär kommer fortfarande till ytan. Öarna och det omgivande bräckvattenhavet bidrar med ekosystemtjänster som försörjer ett stort omland, och som huvudstaden Stockholm historiskt varit helt beroende av.
Våtmarkerna är enormt viktiga för ekosystemen, och 2005 utnämnde Unesco Kristianstads Vattenrike till biosfärområde, och det är därmed landets äldsta. Här finns nästan alla svenska naturtyper i ett landskap präglat av människan genom tiderna. Helge å flyter tvärs igenom landskapet och fångar upp små vattendrag från åsarna och slätten, innan den når Hanöbukten.
För att återskapa ett livskraftigt Östersjön behöver viktiga livsmiljöer restaureras, kunskap om livet under ytan öka och fler områden skyddas. Våtmarker med anslutning till Östersjön bidrar bland annat till att minska övergödningen och öka den biologiska mångfalden. I våra tre projektområden behövde extra åtgärder sättas in för att återskapa livsmiljöer och stärka ekosystemen. Projektområdena fungerar nu som modeller och inspiration för fler områden längs Östersjöns kust.
Tillsammans med våra fem partners i som nu avslutats efter drygt 4 år har vi restaurerat 11 våtmarker, 10 fiskvandringsvägar, 4 ålgräs/undervattensängar, 6 strandnära livsmiljöer, 18 lekområden för fisk och anlagt 2 konstgjorda rev för att motverka erosion på mjuka bottnar. Vid aktiviteter för skolor har nästan 2 000 elever deltagit och närmare 300 000 har besökt projektets utställningar på olika platser i landet. Fokus har legat på den lokala nivån där åtgärder genomförts och det har engagerat fastighetsägare, skolelever och allmänhet i dessa områden. Vi ser att den biologiska mångfalden återhämtat sig efter åtgärderna och att ekosystemen fått förutsättningar att repareras på sikt.
Inom projektet har vi även gett allmänheten möjlighet att vara med och rapportera in iakttagelser kopplat till livesändning under ytan. Livesändningen är en viktig del i det här projektet för att visa hur snabbt naturvårdsåtgärder ändå har effekt. Vi har sänt live från Stockholms skärgård, Höga kusten, och Kristianstads Vattenrike.
I det här projektet bjöds allmänheten in för att bidra i det faktiska restaureringsarbetet. Det arrangerades event och temadagar i våra olika projektområden för skolelever, bredare allmänhet och andra intressenter. Exempelvis fiskvandring, bioblitzar, vassklippardagar eller annat som kopplade till projektet och dess aktiviteter. Inom projektet tog vi även fram olika pedagogiska verktyg, så som spel och uteklassrum för skolelever.
Inom projektet har en utställning tagits fram, som beskriver de problem som Östersjön står inför, hur viktigt det är att vi har ett fungerande ekosystem, och hur vi kan återskapa Östersjöns livskraft.
Utställningens material kan laddas ner här.
Kan du överleva 10 minuter i brackvatten? Spela vårt spel i er klass eller grupp och ta reda på det.
Här kan du ladda ner spelinstruktioner och spelkort för att skriva ut och använda.
Inom projektet har nya pedagogiska verktyg tagits fram för att upptäcka livet i havet och förstå havets ekosystemtjänster. Uteklassrum Östersjön och Östersjökompassen är anpassade för att användas i så gott som hela Östersjön. Från Skånes sandiga kuster till Stockholms skärgård och Höga kustens klippor.
Materialet kan laddas ner från Naturum Vattenrikets hemsida.
Här kan du se filmer om Östersjökompassen och Uteklassrummet.
Den 30 juni 2024 avslutas projektet formellt. Alla partners kommer fortsatt att arbeta för att rädda Östersjön och att dra lärdomar från detta projekt. Med en ökad kunskap och erfarenheter kan vi nu fortsätta det viktiga arbetet som vi påbörjat här tillsammans.
Idag startar åtgärdsarbetet vid dammen i Noraån vid Höga Kusten! Först ut anländer de första lastbilarna med lekgrus!
Inte långt från havet finns det idag ett stort vandringshinder i Noraån. Det är en damm som sätter helt stopp för upphandlande fisk från havet. Ovanför dammen finns ett stort område som vore perfekt lekområde för arter så som abborre och gädda. På platsen låg förr i tiden en kvarn och en såg. Men de är sedan länge borta. Genom projektet jobbar vi nu med att åter öppna upp detta område och att återskapa ån till ett mer naturligt utseende.
Det arbete som startar idag handlar om att återplacera de stora stenar och block som tidigare rensats från ån samt att tillföra nytt lekgrus. I och med att ån tidigare har rensats så har mycket av det finare materialet sköljts iväg av vattnets strömmar och hamnat i havet. Nu alldeles strax anländer de första lastbilarna med lekgrus. Härligt!
Våren har nu kommit i gång på allvar, även i ytterskärgården. Efter några soliga och stilla dagar närmar sig vattentemperaturen i de grunda lagunerna snart 10 grader på sina håll, vilket betyder att de vårlekande fiskarna abborre och gädda har bråda dagar.
När området besöktes sist för drygt två veckor sedan, för att lägga ut risvasar och transplantera befruktad rom, hade den första abborren precis lagt sin rom. Nu fanns spår av lek lite varstans i området där vi har vuxen abborre. Romstrumporna hängde som stora gulvita girlanger i risvasarna, och enstaka tångruskor var också insnörda med rom. Abborren använder alla tredimensionella bottenstrukturer den kan hitta på den annars så kala botten, och ofta står de kvar och vaktar rommen en period efter lek.
Trots att det fanns mycket rom i risvasarna var det inte alls lika mycket som förra året. Dels har det säkert att göra med att våren är sen i år, dels att flera stora risvasar har försvunnit från förra året. Om abborren inte hittar en lämplig lekplats lägger de rommen direkt på botten där den snart begravs i sediment. I år var det bara de stora abborrarna som var kvar och fick lägga rom i risvasarna, alla små abborrar verkar ha tvingats i väg och för ovanlighetens skull observerades bara två gäddor (det brukar vara betydligt fler än så). Bristen på fisk kan eventuellt kopplas till att en säl simmat in i lagunen och jagat. Spår av nyligen dödad fisk syntes på botten, uppenbarligen uppäten (utom huvud och fenor). Återigen är det troligt att brist på gömslen i lagunen (risvasar) påverkar fisken negativt och gör dem mer utsatta för angrepp.
Rommen som hängde i risvasarna undersöktes, och den såg frisk och välmående ut. Flera romstrumpor hade börjat utveckla fisklarver som rörde sig inne i äggen när solen värmde på, men det är nog ytterligare en vecka tills de kläcks. Den rom som flyttades i omgångar till det fisktomma skärgårdsområdet har emellertid mestadels kläckts. De genomskinliga små larverna var svåra att observera, men de verkade leta sig ner mot botten där de tryckte i brist på skyddande bottenvegetation. Än har spiggen inte invaderat lagunerna, men när de kommer utgör de ett klart hot mot fiskynglen. Vi hoppas ynglen hinner växa till sig fort och att lite bottenvegetation växer upp snart.
En annan glädjande nyhet var att den planterade vassen verkar ha överlevt vintern trots allt. Vid förra tillfället sågs knappt någon vass och vi trodde att den hade strukit med av is och högvatten, men efter noggrannare undersökningar denna gång hittades vassen i en annan del av lagunen! Isen hade mycket riktigt frusit in vassen och flyttat den ungefär 100 meter söderut. Högvattnet sist hade dolt stråna som nu kom fram vid lågvatten. Vi kommer fortsätta följa effekten av flytten, men i nuläget ser det ut som att det kommer nya vasstrån på den nya platsen.
Mädan, eller Sjöbodsviken som byborna kallar viken, är en ca 200 m lång vik som före åtgärd endast hade en liten vattenspegel kvar om ca 40 kvadratmeter. Viken ligger i Gaviksfjärden, Nordingrå. Möjligheten för fisk att vandra upp har varit borta i 20-30 år. Innan dess var det en välnyttjad lekvik för framför allt gädda.
Det var byborna som tog initiativet och ville göra något för viken och de hade hört att vi hade ett pågående projekt för vårlekande arter längs Västernorrlands kust. Efter ett antal turer fram och tillbaka så var markägarna med på att genomföra åtgärden och Sportfiskarna gjorde en anmälan om vattenverksamhet till Länsstyrelsen där de beskrev vad de ville göra. Några veckor före grävarbetet skulle börja visade det sig att det går tre separata vattenslangar genom viken. Något som inte framkommit tidigare och Sportfiskarna behövde utreda närmare för att försöka lokalisera dessa innan grävningen kunde påbörjas.
Den 17/10 kunde de i alla fall börja och planen var att gräva sex separata öppna vattenspeglar, med intakt botten emellan för att bibehålla höjdskillnaden genom viken, men med möjlighet för fisken att ändå passera. En av vattenspeglarna isolerades från övriga, för att även groddjur och fåglar ska få en fristad med mindre konkurrens från fisk. I utloppet av viken byggdes en låg tröskel för att koncentrera vattnet i en tydlig bäckfåra. Tidigare rann vattnet utspritt genom vassbältet. Från tröskeln och ut i havet grävdes en meandrande fåra. Till våren kommer Sportfiskarna att återkomma och göra slutjusteringar vid utloppet, då det var svårt nu i oktober då vattenståndet i havet nådde ända upp i viken. Under lekperioden kommer vattnet att vara minst 50 cm lägre i havet och då behöver fallhöjden utjämnas i det nya utloppet.
Förväntningarna på att fisk ska vandra upp redan till våren är låga, då detta område har varit stängt så länge att inga fiskar är födda i viken. Men förhoppningen är ändå att det koncentrerade flödet i den nya fåran ska ge ett lockande flöde, så fisk i den yttre viken ska lockas upp. Detta kommer följas upp till våren. Även fåglar och grodor förväntas dyka upp så fort snön och isen smälter i maj.
Nu i mitten av oktober är det kallare och snart även mörkare tider i skärgården. Länsstyrelsens delprojekt Gäddhäng ska snart summera årets fältarbete och på allvar börja analysera årens resultat. De inledde veckan med att åka ut till en av experimentlokalerna för att se hur åtgärderna fortskrider och för att dra upp kornhalmen som legat i vattnet över sommaren i syfte att försöka stävja algblomning i viken. Vattnet i viken var kyligt och klart. När de snorklade runt såg de en sovande abborre i en tångruska, men i övrigt var det främst elritsa i viken och annars ganska tomt på fisk. Vegetationen på botten (främst borstnate) hade vuxit sig hög och var översållad med pyttesmå snäckor som åt det sista av årets trådalger.
Halmen har gjort sitt och ska inte ligga kvar i vattnet när höst- och vinterstormarna snart slår till på allvar. De fick upp alla halmsäckar på land i säkert förvar där de får ligga och torka upp till våren. Materialet kommer antingen bli bomaterial åt sjöfåglar som häckar lokalt i området eller avyttras på annat sätt beroende på skick efter vintern. Det var förvånande att halmen ännu var så opåverkad av att ha legat i blöt en hel sommar. Den saknade helt påväxt och var ungefär lika styv som innan. Något ämne eller textur måste helt klart fungera avhållande för påväxande alger och djur.
Den planterade vassen stod kvar och på några håll hade den skjutit sidoskott. Några vassgrupperingar var riktigt kraftiga, medan andra mattor återigen hade kantrat i senaste höststormen för någon vecka sedan. Där kunde man se rötterna som slitits upp från botten under mattan. Det konstaterades att det inte är helt enkelt få vass att etablera sig trots att bottensubstratet och andra förhållanden vanligen borde vara gynnsamma. Man tror dock att målet med en gles lekvass kommer nås. De flesta risvasarna låg också kvar, men några hade börjat falla isär. Därför finns stor risk att åtminstone några kommer försvinna under årets vinterstormar. Sannolikt behövs därför nya risvasar till våren om man vill stötta den lokala föryngringen av abborre.
Vi är nöjda med resultaten på platsen och tycker oss ha fått ökad förståelse för lokalen, men också generell kunskap som vi hoppas kunna sammanfatta på ett bra sätt så andra kan ta del av våra lärdomar.
Delprojektet Gäddhäng lider mot sitt slut och i veckan var det dags för en av Länsstyrelsens sista uppföljningarna i fält. Sista veckan i maj sattes 130 årsyngel av gädda ut i åtgärdsområdet. De kompletterades med 20 ettåriga och 10 tvååriga gäddor som är betydligt mer robusta. Vid inspektion en vecka senare var vattnet tyvärr så grumligt att det var svårt att få syn på den utsatta fisken. Gäddorna mådde dock fint när de sattes ut och på platsen fanns en hel del föda, så vi räknar med att de överlever och fortsätter växa bra under sommarmånaderna.
Vassen hade tagit sig fint sedan sist. Det verkar som att överlevnaden så här långt i projektet, efter två vintrar varav ett tillfälle då isen flyttade vassen ca 100 meter, är 100%. Mirakulöst nog har alla vassplantor tagit sig även de som var illa sargade och såg döda ut vid förra uppföljningstillfället. Nu var plantorna gröna och livskraftiga. Risvasarna i det huvudsakliga åtgärdsområdet låg också kvar som de skulle. All utsatt rom var borta, förhoppningsvis kläckt, och man kunde i stället se både småfisk (ej artbestämda) och pungräkor i risvasarna. En hel del spigg fanns utanför lagunen, men det var betydligt färre inne i åtgärdsområdet. Någon enstaka större abborre simmade förbi oss, men i den dåliga sikten var de svåra att upptäcka.
I det andra området som undersöks, som under så lång tid har varit fantastiskt fint utan stora insatser från vår sida (vi har bara lagt ut risvasar), var situationen emellertid beklämmande. Redan vid förra uppföljningen i början av maj kunde vi konstatera att en säl hade tagit sig in i viken och angripit flertalet stora fiskar som hade dött eller flytt i brist på gömslen (flertalet risvasar hade försvunnit). Effekterna kvarstod ännu i juni, då det fortfarande var extremt få fiskar på plats. Som en konsekvens fanns väldigt få årsyngel (det blev ju väldigt lite rom i april när de stora fiskarna flydde). Så här års förra året vimlade viken av abborre, allt från årsyngel till riktigt stora bjässar, och det fanns ett gäng stora gäddor. Nu såg vi bara några enstaka abborrar, en kvarbliven romstrumpa i strandbrynet, och inte en enda gädda. Det är uppenbart vilken effekt som risvasar kan ha både som lekmiljö och som skydd. Det blir en lärdom vi tar med oss och får jobba vidare med på platsen; risvasar måste ligga kvar och vårdas år efter år. Om möjligt ska vi också försöka ordna finansiering till en sälskrämma som hindrar säl från att gå in i lekviken framöver. Med fortsatt aktiv förvaltning tror vi att fiskpopulationerna kan återhämta sig här.
Glädjande nog så har vi nu konstaterat vandrande fisk både på Rävsön och i Kråkbäcken. Vattennivån i dessa två vattendrag är tyvärr lågt, men fisken vandrade ändå. Kameran i Kråkbäcken ligger från idag öppen för allmän beskådan på Fiskdata.se.
I slutet av förra veckan, den 18–19 april, var Länsstyrelsen ute och bättrade på risvasarna i ytterskärgården och följde upp tillståndet med andra genomförda åtgärder.
Det var fortfarande svinkallt i vattnet, bara två-tre plusgrader, så fisken var inte riktigt ”på hugget” än. Länsstyrelsen byggde 5–6 nya risvasar i det ena av våra åtgärdsområden och lika många i det andra. I det ena området noterades en första romstrumpa dagen efter, vilket bekräftar bilden att fiskleken är nära förestående. De tog även vattenprover för att se hur mycket plankton det är i vikarna. Analyser visar att både antalet hoppkräftor och hjuldjur håller på att öka efter vinterns dvala. Det är fortfarande inte stora mängder, men det lär blir bättre tillgång när vårens första algblomning startar, förhoppningsvis före fiskynglens ankomst.
En första utsättning abborrom från annan skärgård genomfördes också till den skärgård där det är brist på fisk, specifikt dåligt med abborre och gädda. Hundratusentals romkorn i ”strumpor” flyttades och sattes i de anlagda risvasarna. Utsättningen bedöms i nuläget som lyckad. Ytterligare en utsättning planeras om någon vecka för att sprida risker och öka chanser till överlevnad.
En dålig nyhet var att vinterns is har gått hårt åt den planterade vassen. Antagligen blev kombinationen is och ändrat vattenstånd särskilt dålig detta år. I nuläget ser det illa ut, men vi avvaktar information huruvida vassen återhämtar sig.
Om två-tre veckor är det dags för uppföljning igen. Vi håller tummarna!
Nyligen har ett specialnummer av Naturskoleföreningens medlemstidning, Bladet, kommit ut. Denna gång med tema Vatten. Naturum Vattenrikets bidrag till tidningen handlar om Östersjökompassen och om Uteklassrum Östersjön, som vi ju tagit fram inom projektet Återskapa Östersjöns Livskraft. Tidningen kan ni läsa här.
Idag besöktes det konstgjorda revet vid Riddersholm som skapats i projektet. Det kunde konstateras att försöket med blåstångssådden på stenrevet varit lyckat då små groddplantor syntes både på stenarna som placerats ut och även på revblocken runt omkring. Så roligt att det lyckades!
Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike ansvarar för det arbetet som utförs i den geografiska regionen. Bland annat kommer de att anlägga våtmarker, återskapa ålgräs och förbättra strandnära livsmiljöer. De kommer även att engagera barn och vuxna för att öka kunskapen om livet under ytan – till exempel ska allmänheten engageras i medborgarforskning och uteklassrum för besökande skolor
Läs gärna mer om deras arbete här.
Länsstyrelsens uppdrag är att arbeta för en utveckling där miljö, tillväxt och goda levnadsvillkor går hand i hand. Målet är en ren livsmiljö, en stabil arbetsmarknad samt ett gott liv för invånarna. Som en del i projektet återskapa Östersjöns livskraft kommer Länsstyrelsen Västernorrland tillsammans med Sportfiskarna och WWF återskapa våtmarker samt restaurera lekplatser och vandringsvägar för fisk vid Höga Kusten.
Läs mer om Länsstyrelsen Västernorrlands arbete med miljö och vatten här.
Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund är en ideell organisation som ända sedan 1919 har arbetat för att det ska finnas ett bra fiske i rena vatten med friska fiskbestånd. Inom projektet Återskapa Östersjöns livskraft kommer Sportfiskarna med sin specialkompetens bland annat att tillgängliggöra viktiga lekvikar, skapa fria vandringsvägar i kustmynnande vattendrag och restaurera våtmarker i både Höga kusten och i Stockholms skärgård. Detta i kombination kommer att hjälpa viktiga rovfiskar som gädda och abborre att föröka sig.
Läs mer om Sportfiskarnas fiskevårdsarbete här.
Länsstyrelsen har många uppgifter. Allt från att vara valmyndighet till att samordna den regionala krisberedskapen. De arbetar också med frågor som rör miljö, natur, näringsliv, social utveckling, djurskydd, jämställdhet, integration, transporter, infrastruktur och bostäder. Inom projektet Återskapa Östersjöns livskraft kommer de i Stockholms skärgård tillsammans med Sportfiskarna, Skärgårdsstiftelsen och WWF att återskapa våtmarker samt restaurera lekplatser och vandringsvägar för fisk.
Läs mer om Länsstyrelsen Stockholms arbete med miljö och vatten här.
Skärgårdsstiftelsen äger stora områden i Stockholms skärgård. Deras uppgift är att bevara dem för framtiden så att också kommande generationer ska ha tillgång till en frisk och tillgänglig skärgård. Inom projektet Återskapa Östersjöns livskraft kommer Skärgårdsstiftelsen att restaurera våtmarker, samt informera om Östersjön hos besökande i Stockholms skärgård.
Läs mer om Skärgårdsstiftelsens arbete här.
WWF är den samordnande partnern, och ansvarar att projektet hålls ihop. Tillsammans med resterande partners kommer WWF att arbeta för att anlägga och restaurera våtmarker, återskapa ålgräsängar, restaurera lekplatser och vandringsvägar för fisk, samt förbättra strandnära livsmiljöer.
Vill du se mer av det vi arbetar med i kust- och skärgårdsmiljö? Kolla in här.
Senast ändrad 12/12/24
