Tavvavuoma ligger i den svenska delen av Arktis, strax söder om Treriksröset i nordligaste Lappland i Kiruna kommun, Norrbottens län. Området består av öppna tundralandskap med lågfjäll, vidsträckta myrmarker, sjöar och lägre vegetation. På 1970-talet genomförde Fältbiologerna fågelinventeringar i Tavvavuoma – inventeringar som visade på stora mängder fåglar och arter. Nu satsar WWF och Birdlife Sverige på ett ökat skydd av de arktiska fågelarterna i Tavvavuoma genom initiativet Arctic Flyways.
Projekt och resultat
Fältsäsonger har genomförts i området sedan juni 2021 av WWF och Birdlife Sverige med fokus på fåglar, insekter och spindlar. Under dessa tillfällen har vadarfåglar fångats in och försetts med sändare. Syftet är att ta reda på var de rastar och övervintrar. En viktig kunskap för att kunna skydda arter både på häckningsområden, under flyttvägar och på övervintring. Målet är att restaurera, skydda eller stärka rast- och övervintringsområden för att säkra de arktiska vadarnas framtid. När sändare på vadarna visar var de rastar och övervintrar (Afrika/Mellanöstern/Sydasien?), så kommer aktörer där att involveras för dessa områdens skydd och bevarande.
Parallellt pågår dialog med länsstyrelsen och samebyn kring bevarandet av Tavvavuoma, området och den känsliga palsmiljön för att även säkra renskötselns framtid. Det är framför allt två fokusområden; unika palsar och områdets unika fågelliv som motiverar platsens skyddsbehov. Planerad projekttid: 2021-2028.
Läs mer i våra rapporter:
Mosnäppa. Foto: Ola Jennersten / WWF
Palsmyrar
En pals är ett fascinerande geologiskt fenomen där tjälen går ner djupt i torven och skapar en frusen kärna som sen inte smälter under sommaren utan bygger på kommande vinter. Efter ett antal år bildas en kupolformad liten kulle, ibland en rad av ”kullar” som formar små åsar, på myrarna där vissa kan bli flera meter höga. Till slut brister torvskiktet och kärnan av tjälen smälter varpå palsen imploderar och bildar en dyomgärdad göl; ideala födosöks- och häckningsbiotoper för vadarfåglar. Fåglar sitter även på palsar för att hålla koll på rovfåglar i det platta landskapet.
Palsar förekommer i polarområden och finns i Sverige på ett fåtal platser längst i norr, där Tavvavuoma är den i särklass största förekomsten i landet. Naturgeograferna (Stockholms Universitet) har forskat på palsarnas livscykel här och de är av stort naturvärde och motiverar högre skyddsstatus för området! Palsarna är känsliga miljöer och kan skadas av både klimatförändringarna samt oreglerad trafik med terrängfordon och ett ökat besökstryck.
BrushanE. Foto: Rickard Flodin
Fåglar
Tavvavuoma är känt, på gränsen till mytiskt, i ornitologiska kretsar för sin rikedom av både fågelarter och deras antal. Efter att ha uppmärksammats framför allt av Fältbiologernas inventeringar här 1973 men även många andra skådare under 1970-talet så har platsen i det närmaste ”fallit i glömska” bland fågelskådarna. Framför allt är det vadarfåglar och änder i unika tätheter som sannolikt hör samman med habitatet av blöta vidsträckta myrmarker med palsar och mängder av gölar/småsjöar.
Myrspov har här sin enda regelbundna häckningsförekomst i landet. Rödstrupig piplärka har här en säker häckande population. Flera av landets sällsyntaste häckfåglar ses eller har setts här regelbundet; jaktfalk, fjälluggla, fjällgås, dubbelbeckasin och i juni 2021 häckningsindicier av tundrasädgås (sädgås av rasen rossicus som häckar på den ryska tundran) vilket skulle vara en ny häckare för landet.
Värdet och upplevelsen av fåglarna är kombinationen av svårtillgänglig och karg naturskönhet, de ovan nämnda arterna men kanske framför allt de många spännande fjällfåglarna som finns här; dvärgbeckasiner, mo- och myrsnäppor, smalnäbbade simsnäppor, fjällabbar, lappsparvar, jordugglor, blå kärrhökar, kungsörn, blåhakar. Arter som för många fågelskådare är mycket exotiska att se på häckplats. Allt inramat av midnattssol och permafrost.
Landskap i Tavvavuoma. Foto: JOHAN HAMMAR
Rennäringen
Tavvavuoma ligger huvudsakligen inom samebyn Lainiovuomas område och angränsar till samebyn Saarivuoma i söder. Byarnas areal är på ca 3500km2 vardera, enorma områden. Saarivuoma har ca 100 gruppansvariga renskötare och Lainiovuoma ca 60. Renarnas vinterbetesland, men även vissa åretruntbeten, ligger inom Kiruna kommun och sommarbeteslandet på den norska sidan gränsen. Tavvavuoma är främst berört av de årsvisa förflyttningarna renhjordarna gör. Spåren av renskötsel (renstängsel, övernattningsstugor, spår av fordon, skelett och benrester av ren etc.) är i princip de enda tecknen på mänsklig aktivitet i landskapet.
Arctic Flyways-projektet har en pågående dialog med företrädare för samebyn Lainiovuoma som uppskattar vårt arbete i området.
blåhake. Foto: Tom Arnbom / WWF
Aktörer inom projektet:
- Världsnaturfonden WWF
- BirdLife Sverige
- Lainiovuomas sameby
- Inventerare
(Ekologigruppen m.fl.) - Länsstyrelsen Norrbotten
- Stockholms Universitet
- Lunds Universitet
(fågelforskning)
Senast ändrad 08/11/24