Mineralbrytning i djuphaven, en industri som antas expandera kraftigt de kommande åren, riskerar att medföra stora negativa konsekvenser för havens biologiska mångfald och ekosystem – och därmed även för oss människor. Det visar en internationell rapport som släpps av WWF idag den 10 februari.
Om djuphavsbrytning av mineraler och metaller tillåts riskerar det att förstöra ekosystem som forskare bara börjat att förstå. Foto: WWF-International.
WWF-rapporten ”In Too Deep: What We Know, And Don’t Know, About Deep Seabed Mining” pekar på att det idag finns alldeles för lite kunskap om djuphaven och mycket kvar att göra inom områden som forskning, politik och teknik före gruvbrytning på havsbotten kan tillåtas.
– Att bryta mineraler och metaller från havsbotten skulle inte bara vara skadligt för djuphavens ekosystem och arter, utan kan även rubba havens balans och äventyra jobb, matförsörjning och fiske. Vi hade aldrig tillåtit att så stora markytor blir bortskrapade på land, så varför i djuphaven – de sista oexploaterade områdena på vår planet? säger Peter Westman, tillförordnad generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.
Rapporten beskriver hur marina ekosystem är sammankopplade och att många arter rör sig mellan stora ytor. Det innebär att djuphavsbrytning inte kan ske isolerat utan riskerar att även störa arter utanför området där gruvdriften sker. Strömmar kan även föra bort moln av sediment som i sin tur kan slå ut fiskreproduktionen långt bort från själva exploateringsområdet. Negativa effekter på det globala fisket skulle hota den främsta proteinkällan för cirka en miljard människor och försörjningen för cirka 200 miljoner människor, varav många i fattiga kustsamhällen.
Med djuphavens långsamma tillväxttakt, är det också osannolikt att livsmiljöer som förstörs kan återhämta sig inom överskådlig tid.
Värdet av djuphavsbrytning uppskattas till mellan cirka 17 – 168 miljarder SEK — endast en bråkdel av värdet av den mycket mer värdefulla hållbara havsekonomin, som årligen genererar värden till stater och kustsamhällen för uppskattningsvis mellan cirka 13 – 20 biljoner (miljoner miljoner) SEK.
– Rapporten slår hål på industrins argument att djuphavsbrytning måste ske för att klara världens växande efterfrågan på produkter som elbilar och mobiltelefoner. Vi kan klara det ändå genom att satsa på innovativa transportlösningar och en cirkulär ekonomi som minskar behovet av att utvinna ändliga resurser från jorden, säger Tom Arnbom, expert på hav och arter på Världsnaturfonden WWF.
WWF efterlyser nu, likt många andra organisationer, politiker och forskare, ett globalt moratorium för djuphavsbrytning. Ett sådant behövs till dess att kunskapen om de miljömässiga, sociala och ekonomiska riskerna kan förstås helt och hållet; att alla andra alternativ till mineralutvinning är uttömda och att djuphavsbrytning kan ske på sätt som säkrar skyddet av marina miljöer och inte bidrar till förlusten av biologisk mångfald.
Om något år ska medlemsländerna inom den Internationella havsbottenmyndigheten (ISA) fatta beslut om gruvdrift i djuphaven ska tillåtas.
– Vi förväntar oss att Sveriges regering driver på i EU och internationellt för att få stopp på det här vansinnet. Innan vi förstör våra hav bör vi se till andra lösningar, som återvinning och smartare sätt att producera och konsumera. Att stödja djuphavsbrytning som industri skulle strida både mot målet för en cirkulär ekonomi och mot Agenda 2030-målen, säger Tom Arnbom.
Fakta:
Djuphaven utgör omkring halva jordens yta och är världens största, och minst utforskade, ekosystem. På botten lever arter som kan bli femhundra år gamla – och många arter har inte ens upptäckts än. Djuphavsbotten är rik på mineraler och metaller som kobolt, nickel och litium som bland annat används till solpaneler, vindturbiner och i batterier till elbilar och smartphones. Djuphavsbrytning sker på flera tusen meters djup. Sveriges regering har sagt nej till djuphavsbrytning. Bland länderna som planerar för industrin finns Norge, Ryssland och Kanada.
Fakta:
FNs Havsrättskonvention reglerar hur världens länder ska dela upp världshavet och dess resurser. Den undertecknades 1982 och trädde i kraft 1994. Under konventionen finns en oberoende global Havsbottenmyndighet (International Seabed Authority), som beviljar licenser för utvinning av olja och mineraler utanför de ekonomiska zonerna och fördelar inkomsterna från licenserna.
Läs sammanfattning av rapporten här
Läs rapporten i sin helhet här
För bilder på WWFs talespersoner
För mer information, kontakta:
- Tom Arnbom, expert på hav och arter Världsnaturfonden WWF, 070-5544066, tom.arnbom@wwf.se
- Erika Reje, pressekreterare Världsnaturfonden WWF, 076-5454000, erika.reje@wwf.se
