Rapporten “The Future Is Circular: Circular Economy and Critical Minerals for the Green Transition” pekar på att efterfrågan på kritiska mineraler, som bland annat behövs till förnybar energiförsörjning och batterier, inte blir lika stor som tidigare antagits. Med hjälp av nya tekniker, återvinning och cirkulära modeller kan behovet minska med mellan 20 procent och 58 procent från idag till 2050.
— Förespråkare för djuphavsbrytning försöker utnyttja samhällets oro för klimatkrisen som en motivering till att vi måste bryta mineraler från djuphavens botten. Med rapporten presenterar vi ett databaserat motargument. Vi måste snabbt ställa om till förnybar energi, men inte på bekostnad av stora, orörda djuphavsekosystem med rik biologisk mångfald och som även är viktiga kolsänkor, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.
Av alla kritiska mineraler som studerats – nickel, mangan, kobolt, koppar, platina, litium och sällsynta jordartsmetaller – kan behovet totalt minskas med 30 procent genom att nya tekniker för förnybar energi implementeras. Behovet av sällsynta jordartsmetaller (REE), som ofta lyfts fram som de viktigaste metallerna på grund av deras begränsade tillgång, kan minskas med 20 procent. För kobolt, nickel och mangan kan en övergång till tekniker som ”solid state” eller batterier av järnfosfat minska efterfrågan med hela 40-50 procent.
Med hjälp av cirkulära modeller och återvinning kan efterfrågan minskas med ytterligare 28 procent. Till 2030 uppnås detta genom ökad teknisk livslängd på infrastruktur, vilket medför en minskad utbytningstakt av mineraler och mer tid till att förbättra dagens återvinningstekniker och skapa mer ansvarsfulla gruvverksamheter. 2050 är det sannolikt att allt behov av nya mineraler kan tillgodoses genom återvinning.
Resterande behov på kort och medellång sikt kan enligt rapporten tillgodoses via existerande flöden av landbaserade mineralreserver. I rapporten betonas att landbaserad gruvverksamhet måste hanteras enligt riktlinjer och standarder för socialt och miljömässigt ansvar, som Initiative for Responsible Mining Assurance (IRMA).
— Rapporten visar att strategier som bygger på cirkularitet och innovation är högst relevanta alternativ till djuphavsbrytning. Vi behöver lära oss av tidigare misstag från när vi har exploaterat naturen, istället för att inleda något som riskerar ytterligare stora negativa effekter för miljö och människor. Det är genom friska hav vi får ekonomiska, sociala och kulturella nyttor i framtiden, säger Tom Arnbom, naturvårdsexpert på Världsnaturfonden WWF.
Rapporten släpps i ett läge när flera länder kräver en "försiktighetspaus", ett moratorium eller ett totalförbud mot djuphavsbrytning. Länder som Chile, Costa Rica, Ecuador, Fiji, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland, Palau och Spanien uppger att de inte vill tvingas till att godkänna djuphavsbrytning utan tillräckligt miljöskydd eller vetenskaplig kunskap - något som idag saknas.
Om rapporten: I rapporten undersöks efterfrågan på mineraler för ett energisystem med nettonollutsläpp, baserat på Internationella energiorganets (IEA) tekniska scenario för minskade koldioxidutsläpp fram till 2050. Fokus är på sju kritiska mineraler för den gröna omställningen: litium, kobolt, nickel, mangan, sällsynta jordartsmetaller, platina och koppar. Dessa är bland de mest diskuterade i studier om mineralflaskhalsar för ny energiteknik och för vilka efterfrågan förväntas öka kraftigt. Utmaningen med mineraltillgång diskuteras ur olika perspektiv. Några av de sätt att minska efterfrågan på mineraler som rapporten tar upp: • Ökad teknisk livslängd på produkter och infrastruktur • Förbättrade återvinningstekniker, inklusive ökad insamling av gamla batterier Övergång till elbilsbatterier som drivs av mindre kritiska mineraler • Övergång till motorer och vindturbiner utan sällsynta jordartsmetaller • Investering i mineraltillförsel från gamla gruvsiter och gruvavfall
Fakta djuphavsbrytning: Djuphaven är världens största, och minst utforskade, ekosystem. Djuphavsbotten är rik på mineraler och metaller som kobolt, nickel och litium som bland annat används till solpaneler, vindturbiner och i batterier till elbilar och smartphones. Djuphavsbrytning, som sker på flera tusen meters djup, riskerar att utrota arter som vi inte ännu känner till. Kunskapen om djuphavsgruvbrytningens effekter på miljön är näst intill obefintlig och kan orsaka enorma skador som inte kan repareras på hundratals år. Sveriges regering har sagt nej till djuphavsbrytning. Bland länderna som planerar för industrin finns Norge och Nauru.
För mer information, kontakta: Tom Arnbom, naturvårdsexpert på Världsnaturfonden WWF,
WWFs pressteam på press@wwf.se eller 08-546 57 500.
Kontaktpersoner
