Världsnaturfonden WWF, Naturskyddsföreningen och Coalition Clean Baltic går nu ihop och uppmanar regeringen till att driva på för ett heltäckande ålfiskestopp i EU. Dessutom krävs att regeringen inför 2019 ger Havs- och vattenmyndigheten ett skärpt uppdrag för att minska det svenska ålfisket.
Den europeiska ålen är akut hotad, men fisket fortsätter.
I dagarna släpptes Internationella Havsforskningsrådets (ICES) råd för den europeiska ålen med rekommendationer till EUs fiskeministrar som träffas i december för att förhandla om fisket för 2019. För femtonde året i rad menar myndigheten att all aktivitet som hotar ålens överlevnad och reproduktion, däribland fiske och vattenkraft, ska minskas till – eller hållas så nära noll som möjligt.
– Ålens situation är fortfarande kritisk för artens överlevnad. Det är oroande att ålbeståndet nu enbart uppskattas till några få procent av vad det var 1970, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare WWF.
Den europeiska ålen är klassad som akut hotad enligt Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) och Artdatabanken. Trots ålens akuta läge pågår ett omfattande fiske på arten i Europa och det svenska fisket placerar oss på en femteplats bland de länder som tar upp mest ål i EU. Miljöorganisationerna vill att detta stoppas, och att allt yrkes- och fritidsfiske på ål förbjuds till att arten har återhämtat sig. Inför 2018 års ålfiskesäsong beslutade EU att begränsa fisket med ett fiskestopp på ålar över 12 cm under tre sammanhängande månader mellan 1 september 2018 – 31 januari 2019. Nu uppmanar de svenska miljöorganisationerna regeringen att inför 2019 års fiskeförhandlingar driva på för ett totalt fiskestopp på ål, men om det inte går– verka för att det temporära fiskestoppet kvarstår och utökas.
I Sverige valde Havs- och vattenmyndigheten att förlägga 2018 års ålfiskestopp när det fiskas som minst ål. Miljöorganisationerna vill att regeringen förtydligar myndighetens uppdrag i regleringsbrevet för 2019 så att det blir tydligt att kommande fiskestoppsmöjligheter ska förläggas då bästa möjliga effekt på ålbeståndet kan uppnås.
–Vi är otroligt besvikna på att Havs- och vattenmyndigheten valt att införa ålfiskestoppet då det fiskas som minst. Nu förutsätter vi att regeringen förtydligar deras uppdrag så att det blir tydligt att ålfisket ska minska så mycket som möjligt framöver för att möjliggöra för ålens återhämtning, säger Karin Glaumann, fiskeexpert på WWF.
Öppna brevet från WWF, SNF och CCB:
Bifogas nedan
ICES rapport:
http://ices.dk/sites/pub/Publication%20Reports/Advice/2018/2018/ele.2737.nea.pdf
Fakta: ÅLEN
Den europeiska ålen tillhör ett och samma bestånd. Den klassas som akut hotad på Internationella naturvårdsunionens rödlista (liksom hos Artdatabanken).
Ålen har rött ljus i WWFs fiskguide och visar inga tecken på återhämtning.
Ålen föds på stora djup i Sargassohavet utanför den amerikanska ostkusten, driver med strömmen till östra Atlanten och simmar vidare upp i floder och sjöar i Europa.
Invandringen av yngel, "glasål", från Sargassohavet är några få procent jämfört med 1970-talet.
När ålarna kommer närmare kusten och vattnet blir varmare, blir de mer gulaktiga i färgen. Det har gett upphov till deras nästa namn, gulål. Gulålarna kan stanna vid kusten, eller vandra vidare in i älvar och åar till olika insjöar.
I de kalla vattnen i norr kan ålen leva mer än 80 år om ålen blir instängd. Vanligen vandrar den tillbaka till Sargasso för att fortplanta sig när den är 5-20 år och dör sedan. Under den här tiden blir deras färg brunaktig, och efter cirka 10 till 25 år senare när de närmar sig könsmognad, byter de skepnad igen och kallas för blankål, silverål eller vandringsål.
I Östersjön fiskar man mest den utvandrande blankålen, den ål som ska vandra tillbaka till Sargasso för att para sig. Vid Atlantkusten mot Frankrike och Spanien fiskas glasål, det vill säga unga ålar på 2-3 år.
Kontakt:
Karin Glaumann, fiskeexpert, 0731-599415, karin.glaumann@wwf.se
Nina Schmieder pressekreterare WWF, 0735-862622, nina.schmieder@wwf.se
För bilder och mer info:
www.wwf.se/pressrum
