– Vi är givetvis oerhört oroliga för att Sverige återigen kommer att förlägga ålfiskestoppet under en period då det inte fiskas ål. Dessutom kan det bli ännu värre om man lägger fredningsperioden under april månad, säger Inger Melander, expert på fiske och marknad på WWF.
Sverige är ett av de länder i Europa med störst ålfiske. Förra året förlades halva fiskestoppsperioden mellan januari och mars, en period då det inte bedrivs något ålfiske. Då missade man helt möjligheten att ha förbudsperioden under den period när det faktiskt skulle varit gynnsam för ålen – då ålen har sin lekvandring. På så sätt har EU:s restriktioner kunnat sättas ur spel och det blir ett förbud helt utan effekt.
Den europeiska ålen (Anguilla anguilla) är en akut hotad art som skulle gynnas av ett totalstopp av allt ålfiske inom hela EU tillsammans med tydlig implementering av bevarandeåtgärder för ål i hela dess utbredningsområde och livscykel, säger Inger Melander.
Ålbeståndet har under de senaste femtio åren minskat med 90–95 procent och ligger fortfarande på en kritiskt låg nivå, mycket långt ifrån nivåer som skulle indikera ett hållbart bestånd. Drygt 80 procent av det svenska ålfiskets volymer har historiskt tagits upp under augusti och september.
ICES (Internationella Havsforskningsrådet) rekommenderar inför 2024, likt i fjol, noll fångst av ål i alla livsmiljöer. Rådet omfattar ålens alla livsstadier och allt fiske, inklusive fångst av glasål för utsättning och vattenbruk.
– Om ett totalt ålfiskeförbud inte är möjligt så bör fredningsperioden införas under den period då lekvandringen är som störst, och då det även tidigare fiskats som mest ål i Sverige, mellan 1 juli och 31 december 2024, säger Inger Melander.
Kritiken mot ett ålfiskeförbud har varit att det skulle drabba ålnäringen, samt den kultur som finns kring fisket.
– För att näringen överhuvudtaget ska överleva så måste ju även ålen existera. Om vi vill rädda ålnäringen på lång sikt måste ålen skyddas nu, säger Inger Melander.
Kontaktpersoner
