Årets sillgrissleprojekt på Stora Karlsö blev annorlunda, eftersom ön var helt stängd för turistbesök på grund av pandemin. Ostörda havsörnar passade på att förse sig, vilket ledde till en minskning av antalet överlevande ungar. Samtidigt har WWFs projekt som utgår från allmänhetens observationer av sillgrisslornas beteende varit lyckosamt.
Alla kan få en närtitt på fåglarnas liv
Utanför Stora Karlsös klippkant och med basen vilande mitt i en sillgrisslekoloni 30 meter över Östersjöns vågor har vi byggt en konstgjord klipphylla med häckytor för hundratals fåglar. Tack vare konstruktionen kan vi studera fåglarna på bara några centimeters avstånd. De senaste åren har WWF en live-sändning därifrån, där alla medborgare kan hjälpa forskarna med observationer. Detta projekt är ett samarbete mellan WWF, SLU, Stockholms Universitet och Baltic Seabird Project
Hög värme ställde till problem
Det visade sig att årets höga värme, med temperaturer på över 40 grader, påverkade sillgrisslornas beteende på klipphyllorna. Föräldrarna flög ner till havet och svalkade sig, vilket medförde att ungar saknade solskydd och riskerade att dö både av värme och attacker från trutar.
Sillgrisslorna var nära utrotning och i slutet av 1800-talet fanns det bara 40 individer kvar. Då fridlystes den och beståndet började sakta öka igen. Idag finns det drygt 20 000 häckande par på Stora Karlsö utanför Gotland.
