Upp till en fjärdedel har skador från snaror
En studie av schimpanser i Uganda visar att runt 20–25 procent av individerna hade skador de ådragit sig när de fastnat i en snara. Det var allt ifrån saknade fingrar till att hela handen var borta. Samma mönster ser vi i de viltrika savannparkerna i Östafrika. Serengeti, som har väldens största ansamling av stora däggdjur och bland annat är känt för den stora migrationen där över en miljon gnuer vandrar, är hårt drabbat av tjuvjakt. Snaror är den vanligaste jaktmetoden och utefter den västra gränsen runt Grumeti har forskarna arbetat med att kartlägga omfattningen. Det är skrämmande fakta. Någonstans mellan 100 000 och 130 000 gnuer snaras årligen när djuren vandrar förbi den delen av landskapet. Dessutom fångas, zebror, bufflar, giraffer, gaseller, impalaantiloper med flera. Många av de stora rovdjuren som lejon, hyenor leoparder uppsöker gärna platser där djur fångats och faller själva offer eftersom snaror ofta sätt upp i en lång rad utefter ett skogsbryn eller runt ett vattenhål. Denna illegala jakt med snaror är en ond cirkel som slår hårt mot de vilda djuren och kräver stora resurser att hållas efter.
Utbildade bybor är en viktig del av skyddet i Tanzania
Snaror är det stora problemet även i södra Tanzanias skogssavanner där WWF arbetar med att skydda en vandringskorridor för elefanter (en skyddad grön remsa i ett annars brukat område, som länkar samman olika viltområden). Parkvakterna har ett nära samarbete med så kallade Village Game Scouts då det gäller att patrullera korridoren. Village Game Scouts är bybor som genomgått en WWF-finansierad utbildning att bli naturbevakare och som hjälper myndigheterna med olika naturvårdsuppgifter, bland annat att bekämpa tjuvjakt. Parkvakterna och Village Game Scouts hittade lite drygt 2 300 snaror förra sommaren i vandringskorridoren. Och mest sannolikt är att det som hittas bara är toppen på ett isberg.
Snaror ett problem redan före pandemin
Det vi ser är att tjuvjakt med snaror ökat kraftigt under pandemiåret, men redan innan dess dokumenterades en snabb ökning i många skyddade områden. I en nationalpark i Laos berömda kardemummaskogar ökade beslaget av snaror med 93 procent över en femårsperiod, 2010–2015. Hur det ser ut i dag vet vi inte. Forskare och naturvårdare pratar om en exponentiell ökning av snaror det senaste decenniet, trots kraftsamling från naturvården att få bukt med denna illegala verksamhet. Man är överens om att ”marknaden” för viltkött är omättlig i ordets bokstavliga bemärkelse. Det är många restauranger på landsbygden och i städerna som illegalt serverar viltkött. Till det ska man lägga en snabbt växande medelklass i både Afrika och i Asien som både har aptit på viltkött och köpkraft. I en studie WWF lät göra i Uganda framkom att man på alla så kallade kinesiska restauranger som ingick i studien kunde få myrkottskött serverat. Arten är skyddat enligt lag.
WWF utbildar nyckelpersoner
I dag är den illegala jakten och handeln med viltkött ett mycket allvarligt hot mot flera tropiska länders unika artrikedom. WWF arbetar för att få bort marknaderna och handeln med viltkött. Vi gör exempelvis insatser för att få bort så kallat bushmeat (viltkött från djungeln) från restaurangernas menyer. Men det behövs fler och kraftfullare insatser även från myndigheter för att stoppa denna handel.
I ett av WWFs prioriterade landskap, Rouvuma i södra Tanzania, har vi tillsammans med TRAFFIC haft utbildningar för domare och 40 åklagare och jurister på de ”tingsrätter” som omger landskapet. Därutöver har 60 st village game scouts utbildats i antipoaching intelligence för att bättre kunna bekämpa tjuvjakten samtidigt som de har skolats i att säkra bevis på brottsplatsen på ett sätt som håller vid en rättegång. I utbildningen ingår kunskap om mänskliga rättigheter eftersom även tjuvjägare har rättigheter.
WWF har också haft informationsträffar med tusentals bybor om vad som är tillåtet och inte när det kommer till jakt. Vi ser vi är effektivare och når bättre resultat då bybor i form av village game scouts eller HuGo-medlemmar deltar. Det har lärt oss att inkludera lokalbefolkningen som en del av lösningen på detta komplexa problemområde där mycket arbete återstår.
