ett år med fjällräven
Fjällräven har en lång historia i vår norsk-svenska fjällvärld, men en mycket oviss framtid. Om arten ska överleva i våra fjäll måste den få hjälp från oss människor. WWF har arbetat med fjällrävens bevarande i över 40 år. De senaste åren har ett omfattande samarbete med svenska och norska myndigheter och EUs Interreg-projekt lett till betydande framgångar.
Fjällräven är en av fjällets äldsta och kanske mest kända invånare. Ett sagolikt litet rovdjur, stor som en fullvuxen katt ungefär och perfekt anpassad till ett liv i ett arktiskt tufft klimat. Fjällräven har en lång historia i vår norsk-svenska fjällvärld, men en mycket oviss framtid.
Klimatförändringar påverkar fjällräven på flera sätt
Fjällrävens vackra päls har alltid varit eftertraktad. Redan i mitten av 1800-talet var jakttrycket så hårt att antalet fjällrävar i Sverige minskade drastiskt. Arten fridlystes 1928, men trots det har populationen aldrig lyckats återhämta sig.
Antalet lyor skvallrar om att det förr kan ha funnits upp emot 4000 fjällrävar i den svensk-norska fjällkedjan. Idag återstår bara en liten spillra, knappt 350 vuxna djur. Fjällrävarna är få och glest utspridda i små, bitvis isolerade grupper.
Nu har klimatförändringarna tillkommit som ytterligare ett hot. Med mildare vintrar flyttar trädgränsen allt högre upp på fjället – och rödräven följer efter. Den är dubbelt så stor som fjällräven och konkurrerar om både mat och boplatser. Rödräven kan även sprida sjukdomar. Brist på lämlar har dessutom drabbat fjällrävarna hård, lämmeln är fjällrävens viktigaste föda.