EU-länderna måste minska fiskets skadliga effekter på känsliga arter och deras livsmiljöer. Senast 2030 ska bottentrålning fasas ut och förbjudas i alla skyddade områden enligt EU-kommissionens nya handlingsplan för biologisk mångfald som kom idag.
– Vi välkomnar förslaget, det är efterlängtat. Men förbudet borde börja gälla redan före 2030. Och Sverige har flera hemläxor att göra för att leva upp till kraven, säger Inger Melander, WWFs expert på fiske och marknad.
Enligt förslaget ska bottentrålning fasas ut i marina skyddsområden senast 2030, men fortfarande tillåtas utanför dessa. Medlemsländerna ska också utöka skyddet av haven till 30 procent av respektive lands ekonomiska zon. Idag skyddas endast 12 procent av EU:s havsområden. Mindre än en procent har starkast möjliga skydd, det vill säga är helt fredade från fiske och annan mänsklig aktivitet.
– WWF välkomnar förbudet mot bottensläpande redskap och bottentrålning i alla marina skyddade områden senast 2030, även om WWF gärna hade sett att förbudet hade kommit snabbare. Nu tar det sju extra år innan det är på plats. Idag prioriteras fisket framför miljön, på bekostnad av biologisk mångfald. Det är dags att vi människor förstår vad billig mat kan ha för påverkan på miljön. Fisk är inte bara mat utan en del av ekosystemet, säger Inger Melander.
Sverige ligger efter när det gäller att genomföra EUs krav.
– Nu måste den svenska regeringen genomföra det som EU redan har beslutat och bottentrålsförbudet måste gälla alla skyddade områden, inte bara innanför trålgränsen. Sverige bör inte heller ge möjlighet till dispens. WWF välkomnar kravet på stärkt kontroll och övervakning för att komma till rätta med utkast, bifångster och förekomst av illegalt fiske, säger Inger Melander.
Fakta: Handlingsplanen nämndes för första gången i kommissionens strategi för biologisk mångfald för 2030 som ett sätt att skydda naturen och vända förlusten av biologisk mångfald. Den skulle ursprungligen publiceras 2021, men försenades flera gånger efter att ett offentligt samråd avslöjade starkt motstånd från fiskeindustrin
Att skydda och återställa Europas hav och oceaner har blivit viktigare än någonsin för att motverka klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och föroreningar.
Avsikten är också att ta itu med de brister som Europeiska revisionsrätten konstaterade i sin särskilda rapport om den marina miljön 2020. En stor andel av marina arter och livsmiljöer visar på en ogynnsam bevarandestatus, där fisket utövar det största trycket på de marina ekosystemen.
Östersjön: Innanför trålgränsen finns flera så kallade trålområden eller inflyttningsområden där fartyg under 24 meter fortfarande ofta får tråla.
I Västerhavet bedrivs bottentrålning i framförallt Kosterhavets nationalpark och det överlappande Natura 2000-området Kosterfjorden-Väderöfjorden samt i Bratten, ett Natura 2000 område. Det ligger utanför trålgränsen, där en relativt stor andel av det svenska räkfisket äger rum. Bottentrålning efter räka och havskräfta äger också regelbundet rum i Gullmarsfjorden, Balgö samt vid utsjöbankarna Lilla Middelgrund och Stora Middelgrund och Röde bank. Många av de kommersiella arterna - nordhavsräka, plattfiskar, torsk och sej - fiskas med bottentrål.
En studie i tidskriften Nature 2021 uppskattar att bottentrålning globalt och årligen frigör koldioxid från havsbottnar motsvarande mellan 0,5 och 1,5 miljarder ton, det vill säga i paritet med utsläppen från världens flygtrafik, som 2018 låg på strax över en miljard ton.
Bottentrålfisket i sig har ett generellt högre fotavtryck eftersom det är väldigt tung utrustning som båtarna släpar efter sig i bottenhabitatet under lång tid, och som ska dras upp till ytan från djupet. Det kräver mycket mer bränsle och generar ett högt koldioxidavtryck.
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2022/03/dir.-202222/
För frågor, kontakta:
Inger Melander, WWF-expert fiske och marknad, mobil 073-518 24 18
Marie von Zeipel, senior pressekreterare WWF, 070-629 10 77
