Netflixdokumentären Seaspiracy ger en kraftig känga åt överfisket som bidrar till att förstöra det marina livet. Miljömärkningar kritiseras för att vara köpta av industrin och miljöorganisationer borde göra mer, enligt filmen. Hur dåligt mår haven, pratar vi för lite om överfisket – och kan vi lita på miljömärkningen av fisk?
Hallå där Inger Melander, som jobbar med fiske och marknad på WWF Sverige.
Hur reagerar WWF på dokumentären?
– Det är jättebra att det görs filmer och dokumentärer om haven. Hur haven, fiskbestånden och den biologiska mångfalden mår är ju oerhört viktiga frågor för oss alla. Med mer kunskap och engagemang från fler människor och yngre generationer som engagerar sig så kan vi sätta press på våra beslutsfattare att agera.
Problemen med överfiske, oetiska fiskemetoder och illegalt utnyttjande av arbetskraft är långt ifrån lösta, vilket Seaspiracy tydligt visar. För oss som arbetar med havsfrågor dagligen så känner vi tyvärr igen det mesta i filmen. Mycket mer måste göras, vilket är en viktig signal till politiker, företag och konsumenter. Det är ingen quick-fix utan kräver målmedvetet policyarbete och konkreta åtgärder i haven.
Att trycka på regeringarna är jätteviktigt. Enligt forskare så är det ett 30-tal länder och EU som fattar beslut om 90 procent av den globala fiskfångsten. Många fler människor måste hjälpa till för att driva på för ökat skydd och en bättre fiskeripolitik. Bara att genomföra de lagar som redan är beslutade om skulle vara ett otroligt viktigt steg i rätt riktning.
Hur jobbar WWF konkret med fiskfrågan?
– Vi jobbar intensivt för att få en mer hållbar konsumtion och ger varje år (sedan 2002) ut Fiskguiden. Den hjälper konsumenter att göra mer välinformerade och hållbara val och ”knuffar” branschen och beslutsfattare i rätt riktning. Vi ger också guider för annan mat, som Vegoguiden och Köttguiden.
Filmens budskap att ”sluta äta fisk” ser vi inte som en realistisk lösning. Men om vi väljer att äta fisk bör vi välja arter från ett så hållbart fiske som möjligt. Vi bör också äta mer varierat och inte bara konsumera en eller några få fiskarter. Det har bidragit till utfiskning av vissa av våra vanligaste matfiskar som till exempel torsken. Det är viktigt att ha en helhetssyn på matkonsumtionen och hur den påverkar miljön generellt. Vi kan bara producera så mycket som ryms inom ramen för de biologiska gränserna.
Det allra största problemet är att det saknas en bra och effektiv förvaltning av haven och fisket inom ekosystemens gränser (så kallad ekosystembaserad förvaltning). WWF arbetar för att påverka fiskeindustrin och beslutsfattare för att få levande hav, en mer hållbar konsumtion och ökad biologisk mångfald.
Seaspiracy hävdar att 46 procent av plastavfallet kommer från gamla fiskenät – och anklagar miljöorganisationerna för att ducka om det. Är det sant?
– Siffran 46 procent stämmer inte. När det gäller mängden skräp eller plast som fisket bidrar med i haven så ligger det på cirka 10 procent av den totala mängden. Men effekterna av fiskenäten på marina däggdjur är hemska. Många sköldpaddor snärjs in i fiskenäten och dör – läs gärna den internationella rapporten här.
Vad gör WWF för att minska plasten i havet?
– När det gäller fiskenät och redskap som försvinner i haven så driver WWF på för att de ska plockas upp och tas om hand på land. WWF vill se plastfria hav och en ökad biologisk mångfald med friska fiskbestånd som bidrar till ekosystem i balans.
Globalt jobbar WWF för ett upprop om ett bindande plastavtal. Det ska förhindra att rika länder säljer sitt skräp och plastavfall till fattiga regioner. Plastavfall som säljs dumpas ofta illegalt där väder och vind kan ta med sig plastskräp till havet. Skriv gärna på WWFs upprop för ett globalt bindande plastavtal här.
Hur ställer sig WWF till fiskeindustrin i stort?
– Att haven mår bra är helt avgörande för vår hälsa, försörjning och arbetstillfällen.
I dag är 850 miljoner människor beroende av friska hav. Tre miljarder människor får sitt dagliga protein från fisk och skaldjur. Om de marina ekosystemen kollapsar får det allvarliga konsekvenser för den biologiska mångfalden och vårt liv på jorden i stort. Vi måste få fler skyddade områden samtidigt som vi får fiskeindustrin att bli mer hållbar.
Bifångster ska minimeras, viktiga livsmiljöer skyddas och konsumenterna få tillräcklig information för att kunna göra medvetna val. Producenterna måste hela tiden förbättra sina metoder för att minska den negativa effekten på naturen och miljön.
Vad är ett hållbart fiske?
– Ett hållbart fiske ska ta hänsyn till hur fiskbestånden och deras livsmiljö mår innan man beslutar om hur mycket som ska fiskas. Man måste också respektera andra havslevande arters behov av föda, livskraftiga ekosystem och undvika bifångst av oönskade arter.
WWFs tre grundpelare för ett långsiktigt hållbart fiske är: livskraftiga och välmående fiskbestånd, minimal påverkan på ekosystemet och en effektiv förvaltning och kontroll.
Men accepterar ni att det förekommer bifångster? Arter dör ju i fiskenät hela tiden.
– WWF arbetar för att minska bifångsterna i alla typen av fisken – oavsett om det är fiskbifångst eller marina däggdjur.
Finns det ett hållbart fiske i verkligheten och inte bara på papperet?
– Ja, det finns fisken som sker mer ansvarsfullt och hållbart än andra, till exempel sejfisket uppe i Barents Hav, sardinfisket i Biscayabukten eller burfiske av havskräfta. I Sverige har gösen och abborren grönt ljus i Fiskguiden, bland annat i Vänern, Mälaren och Hjälmaren. Vissa strömmings- och makrillfisken har också grönt ljus i Fiskguiden.
I början på 2000-talet var det ”vilda västern” i Östersjön med mycket tjuvfiske. Det illegala fisket har gått ned kraftigt sedan dess, bland annat genom EUs gemensamma fiskeripolitik som även omfattar Östersjön.
Miljöcertifieringar ska stödja ett mer ansvarsfullt fiske, exempelvis Marine Stewardship Council, (MSC), Krav och Aquaculture Stewardship Council (ASC) när det gäller odlad fisk. Men vissa får hård kritik i filmen. Är det inte bara bluff och grönmålning?
– Det är jätteviktigt att vi kan spåra fisken från fisket eller vattenbruksodlingen hela vägen fram till slutkonsument. Vi behöver en så tydlig och spårbar process som möjligt. Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) utgör cirka 30 procent av den totala globala kommersiella fångsten. Det är alldeles för mycket.
Miljömärkningar är ett steg på vägen mot ett mer ansvarsfullt fiske eller vattenbruk som bidrar till att förändra marknaden i positiv riktning. WWF har en kontinuerlig dialog med bland annat MSC och ASC för att skärpa kriterierna. Den största vinsten för WWF är om vi får beslut som bidrar till att öka mängden hållbara fiskbestånd och den biologiska mångfalden i våra hav.
Men är inte vissa miljömärkningar en bluff och ägda av industrin?
– Inte de seriösa tredjepartscertifieringarna, som MSC eller ASC. Gemensamt för dem är att det är ett oberoende certifieringsföretag som bedömer om fisket eller odlingen klarar de uppsatta kriterierna. Fisket får själva betala kostnaden för certifieringsprocessen direkt till ackrediterade certifierare. I processen ingår att intressenter och allmänheten bjuds in till samråd. Om ett fiske eller ett vattenbruk inte bedöms leva upp till kriterierna ska de inte bli certifierade – och de som bryter mot uppsatta kriterier ska bli av med sitt certifikat.
Genom att välja certifierade fiskar och skaldjur bidrar du till ett mer ansvarsfullt fiske. WWF menar att MSC, ASC och KRAV bidrar till att konsumenter kan göra ett bättre val av fisk och skaldjur.
Vad gör WWF för att rädda fiskbestånden och haven?
- Sedan 2002 ger WWF årligen ut Fiskguiden – en konsumentguide om fisk och skaldjur. Med hjälp av trafikljusen rött, gult och grönt ger vi råd till branschen och konsumenterna om mer hållbara sjömatsval.
- Vi trycker på beslutsfattare, företag och fiskeindustrin för att få ett fiske som förvaltas väl. WWF är engagerade i flera globala processer på FN-nivå inom Agenda 2030 och hållbarhetsmålen. Ett av dem, SDG 14, handlar om att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt.
- WWF driver på för att minst 30 procent av haven ska vara skyddade till år 2030 – nationellt, regionalt och internationellt inklusive djuphaven som ligger utanför nationell jurisdiktion. Dessutom arbetar vi för att skydda fisk- och andra marina arter.
- WWF arbetar för att minska ohållbart fiske, till exempel bottentrålning i skyddade områden och bygga upp fiskbestånden.
- Genom att påverka Sverige och EU inför FN-förhandlingarna har förändringar skett i positiv riktning. Det handlar om åtaganden för att rädda haven och bekämpa oreglerat, okontrollerat och illegalt fiske.
- WWF samarbetar med forskare för att uppmärksamma och vända den negativa kurvan för havens biologiska mångfald. I de öppna haven så blir det automatiskt industrifisket som står i centrum. Men det handlar även om sjöfart, djuphavsgruvbrytning och skydd av arter, bland annat valdjur.
- I våra egna havsområden så arbetar vi ständigt med att lyfta skydd av områden och att genomföra den gemensamma fiskeripolitiken i EU.
Vad önskar du mest av allt just nu för att rädda haven och fisken som lever där?
– Att de lagar och förordningar som världens länder beslutat om faktiskt införs och efterlevs. Jag vill att all verksamhet som kan kopplas till haven baseras på en ekosystemansats, så att vi kan värna om och bevara havens biologiska mångfald för oss, våra barn och barnbarn.
Läs mer:
