Världsnaturfonden WWF säger nej till att det brittiska bolaget Beowulf Mining ska få bryta järnmalm i Gállok/Kallak utanför Jokkmokk. Riksintressena för rennäring, naturvård och friluftsliv står över riksintresset för järnmalmsbrytning i detta fall.
– Vi utgår från att regeringen kommer till samma slutsats när den gjort sin egen sammanvägda bedömning mellan rennäringens- och miljöintressena samt behovet av mer järnmalm, säger Gustaf Lind, generalsekreterare för WWF.
WWF anser att gruvnäringen har en nyckelroll i arbetet med att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle, både nationellt och internationellt. Det gäller inte minst för att hållbart säkra tillgången till de strategiska mineraler vi kommer behöva för att ställa om energi- och transportsektorn.
– Vi konstaterar samtidigt att det inte råder någon brist på järnmalm i dag, och att järn inte är en viktig mineral för vår klimatomställning, fortsätter Gustaf Lind.
WWF delar UNESCO:s bedömning att världsarvet Laponias natur, som är Europas största obrutna vildmarksområde, riskerar att påverkas negativt av en gruvetablering i Gállok.
Brytningstiden för järnmalm är begränsad till 14 år, vilket är tillräckligt länge för att leda till oåterkalleliga effekter på områdets miljö och rennäring, menar WWF som går på samma linje som länsstyrelsen i Norrbotten. Samtidigt är det för kort tid för att gruvbrytningen skulle vara samhällsekonomiskt försvarbar.
Enligt Svenska Samernas Riksförbund kommer gruvetableringen få betydligt större konsekvenser än vad bolaget redogjort för. Det kommer utöver den direkta påverkan på Jåhkågaska tjielldes även att påverka renskötseln för många fler samebyar som bedriver renskötsel både inom och omkring Laponia.
Tidigare erfarenheter från gruvetableringar visar att de i många fall har resulterat i omfattande miljöskador, inte minst på de lokala vattenförekomsterna, som sedan det offentliga har fått ta notan för.
– När flera riksintressen kolliderar, som i detta fall, ska enligt miljöbalkens bestämmelser företräde ges till det ändamål som på lämpligast sätt främjar den långsiktiga hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön. Vår bedömning är att riksintressena för rennäring, naturvård och friluftsliv står över riksintresset för mineralutvinning i detta fall, avslutar Gustaf Lind.
