EUs fiskeministrar har nu enats om fiskekvoter för nästa år. Ministrarna följde ICES rekommendationer för fem av tio fiskbestånd, men för laxbestånden, torskbestånden och den vårlekande sillen har man tillåtit ett för högt fisketryck, och missar därmed målet om stoppat överfiske till 2020.
– Situationen för östersjötorsken och den vårlekande sillen är mycket bekymmersam. Vi är därför mycket besvikna över att EUs fiskeministrar tillåtit en bifångstkvot på 2000 ton för torsk i östra Östersjön och en kvot på 3150 ton för den vårlekande sillen i västra Östersjön, trots att forskarna rekommenderat en nollkvot för båda bestånden, säger Karin Glaumann, fiskexpert på Världsnaturfonden WWF.
Fiskeförvaltningen i Östersjön måste vara hållbar på sikt och i linje med lagstiftningen inom den gemensamma fiskeripolitiken. I dagsläget tillämpas i Östersjöplanen kvotintervall som i praktiken öppnar upp för fiske över det maximala hållbara uttaget FMSY.
– Att fiska under detta maxtak (FMSY) är förstås mycket bättre, av flera anledningar. Det skapar en buffert mot plötsliga och stora variationer i miljön, som kan orsakas av exempelvis mänsklig aktivitet och klimatförändringar. Det är viktigt att förstå att fiske under MSY-nivå leder till ett långsiktigt lönsamt fiske, eftersom det ger fler fiskar i havet. Täta fiskebestånd innebär en mindre arbetsinsats (färre timmar på havet) för att fylla kvoten, att redskapens påverkan på miljön hålls nere och bränsleförbrukningen blir mindre, säger Karin Glaumann.
Om man fiskar för mycket så ökar riskerna för att storleksfördelningen hos viktiga arter förändras, vilket kan leda till negativa ekosystemeffekter. Precis detta har vi sett skett med torsken i östra Östersjön. Utkast, som innebär att bifångst släpps tillbaka i havet, fortsätter även att ske, trots att detta är förbjudet enligt landningsskyldigheten. Utkast måste räknas bort från kvoten så att fisketrycket inte blir för högt i praktiken. och dessa utkast beaktas sällan i kvotbeslut. Det är också viktigt att länderna trappar upp kontrollarbetet för att säkerställa att landningsskyldigheten efterlevs. Tyvärr lyckades ministrarna inte enas om stärkta kontrollåtgärder. Det kommer därmed bli mycket svårt att säkerställa att bifångstkvoten för torsk inte överskrids.
För strömming i centrala Östersjön, Rigabukten, Bottniska viken har ministrarna satt kvoten inom det MSY-intervall som ICES angett. Detta gäller även skarpsillsbeståndet i Östersjön. Men WWF anser att kvoterna borde ha satts inom det lägre FMSY-intervallet (FMSY lower). Skarpsill utgör en viktig föda för torsken i östra Östersjön, och ett lägre fisketryck på skarpsill i södra Östersjön hade gynnat torsken. Även sillkvoten i centrala Östersjön borde satts lägre med anledning av den felrapportering inom det pelagiska fisket som uppdagats. Felrapporteringen innebär att det råder stora osäkerheter kring båda arters beståndssituation varför dessa fisken bör förvaltas utifrån ett försiktighetsperspektiv.
– Att följa ICES rekommendationer bör ses som ett minimum. För att Östersjön ska bli ett funktionellt ekosystem med en rik biologisk mångfald och livskraftiga fiskbestånd, krävs ytterligare åtgärder än att följa ICES kvotråd. Här handlar det exempelvis om att skydda viktiga livsmiljöer, ställa om till mer skonsamma fiskeredskap och minska övergödningen. Detta innebär att kvoterna kan behöva sättas lägre än ICES råd, om vi exempelvis ska nå målet om god miljöstatus i våra hav till 2020 enligt Havsmiljödirektivet, säger Karin Glaumann, fiskexpert WWF.
Länk till Ministerrådets beslut: https://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2019/10/15/baltic-sea-council-agreement-on-2020-catch-limits/
För frågor, kontakta:
Karin Glaumann, fiskexpert 073-159 94 15, karin.glaumann@wwf.se Nina Schmieder, pressekreterare WWF, 0735-862622 nina.schmieder@wwf.se
