En ny utredning ska se över den nationella fridlysningen och ta fram ett förslag på ersättning till markägare kopplat till detta regelverk. När skogsavverkning stoppas på grund av fridlysningsregler, leder det ibland till konflikter. WWF är positiv till att markägarnas rätt till ersättning stärks i dessa situationer. Men ser samtidigt en risk i att fridlysningen kommer att försvagas på andra sätt.
– Vi välkomnar att en lösning med ersättningar kopplat till fridlysningsregler nu utreds. Här behövs ett kostnadseffektivt förslag, där man tar hänsyn till statsbudgeten. För naturvårdsanslagen kommer inte att räcka om markägare alltid ska ha ersättning när det krävs anpassningar, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på WWF.
I grunden är WWF positiv till att en översyn av listan för de nationellt fridlysta arterna görs. Men med den inriktning som anges i de nya direktiven till utredningen finns en risk att artskyddet försvagas. Det finns exempelvis skrivningar om utökade undantagsmöjligheter och högre tröskel för när en verksamhet ska ta hänsyn till en nationellt fridlyst art.
WWF anser att utredningen bör utveckla en metod för att systematiskt granska verksamheter som utgör hot mot arter och som motiverar nationell fridlysning. Det är viktigt att rätt arter får detta särskilda skydd. Detta för att fridlysningsregler ska fungera optimalt som naturvårdsverktyg, menar WWF. Det gäller hotade arter, där skydd följer av internationella avtal eller arter som är särskilt utsatta för hög risk för plockning, uppgrävning, dödande eller infångande.
En del arter såsom bombmurkla och knärot, som är kategoriserade som sårbara enligt rödlistan, behöver fortsatt vara med utifrån dagens hotbild. Fler arter med framför allt de högsta hotkategorierna behöver läggas till listan över nationellt fridlysta arter. Det är viktigt att det baseras på expertbedömningar från Naturvårdsverket och Artdatabanken.
–Vi tycker att det är otydligt i utredningens uppdrag vad man menar med att den nationella fridlysningen ska begränsas till vad som är proportionerligt i relation till andra intressen, exempelvis skogsbruk eller och energiproduktion. Vi anser att andra allmänna och enskilda intressen generellt inte ska stå över hotade arters skyddsbehov, säger Emelie Nilsson, expert naturvårdspolicy på WWF.
Det största hotet mot arter i Sverige idag är försämrade eller förlorade livsmiljöer.
– En nationell fridlysning blir tandlös om den inte kan innebära en begränsning, eller anpassning av pågående markanvändning som orsakar förlust av värdefulla livsmiljöer, som exempelvis skogsbruk. WWF uppmanar utredarna att även fortsatt ha kvar möjlighet till hänsyn i jord- och skogsbruket för nationellt fridlysta arter som kräver det, avslutar Emelie Nilsson.
Utredningen ska vara klar senast den 31 december i år.
Läs tidigare artiklar:
