Strax innan julhelgen gav regeringen i uppdrag till Naturvårdsverket att ändra utgångspunkten för rapportering till EUs art- och habitatdirektiv, som är den grundläggande naturvårdslagstiftningen inom EU. Regeringen har beslutat att rapporteringen inte längre ska baseras på vetenskaplig grund.
– Detta är ett stort bakslag för både biologisk mångfald och kunskapssamhället. Det urholkar en viktig grund för Sveriges naturvårdsarbete, säger Emelie Nilsson, expert svensk naturvårdspolicy Världsnaturfonden WWF.
Nu har regeringen bestämt att för skog ska referensarealerna vara samma som den utbredning naturtyperna hade 1995 – vid Sveriges EU-inträde. Detta istället för referensarealer baserade på ekologiskt behov. Denna politiska förändring utan kunskapsbaserad grund skulle innebära att behovet av ytterligare skydd av skog sätts till noll.
Hur referensarealer fastställs är centralt eftersom det påverkar tillståndsbedömning av naturtyper och även uppskattat framtida behov av skydd och restaurering av natur. Referensarealer har aktualiserats eftersom de även omnämns i EUs restaureringsförordning och restaureringskraven är kopplat till detta.
– Ändringen i rapporteringen är ett direkt agerande för att kringgå restaureringsförordningen som trädde i kraft i EU i somras. En förordning som Sverige tyvärr röstade mot och försökte förhindra att den började gälla, fortsätter Emelie Nilsson.
Dessutom har regeringen gett ett uppdrag till Naturvårdsverket om att se över grunderna för klassning av den skogliga naturtypen västlig Taiga och näringsrik granskog för att så lite skog som möjligt ska beröras av icke-försämringskravet i restaureringslagen. På så sätt kan skyddsvärda skogar även fortsättningsvis avverkas. Orsaken framgår i direktivet – svenska skogsföretags konkurrenskraft ska inte påverkas och regelbördan ska minimeras.
När det gäller de naturtyper för gräsmarker (ängsmark och naturbetesmark) som pekas ut i EUs art- och habitatdirektiv ska myndigheterna rapportera att man inte känner till det ekologiska tillståndet i de fall då tillståndet är otillfredsställande. På så sätt kan man undvika skydds- och restaureringskrav.
WWF anser att det strider mot EUs restaureringsförordning där bästa tillgängliga kunskap ska användas. Regeringen kallar det ”återhållsam rapportering” för att referensarealerna ”har fått större praktisk betydelse genom EUs restaureringsförordning”. Regeringen går därmed emot hur expertmyndigheternas rapporterat under lång tid. Regeringen går också emot myndigheternas gemensamma rapport i våras där argumenten för att även fortsatt använda referensvärden utifrån ekologiska behov tydligt överväger i rapportens analys. Det är även det alternativ som enligt myndigheternas analys är bäst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Den nya EU -kommissionären Jessica Rosvall hävdar i en intervju i P1 att medlemsländerna ska använda vetenskapligt baserade metoder. Därför sätter WWF tilltron till att EU-kommissionen och att vår nya EU-kommissionär inte accepterar den här stora förändringen i rapportering från Sverige.
Fakta: Referensarealer
Referensarealer kan förenklat beskrivas som referensvärden som hur stor areal det behövs av en viss naturtyp för att säkerställa att naturtypen och dess typiska arter ska finnas kvar och vara livskraftiga på lång sikt. Begreppet har använts av EU sedan 2004 och de är ett nyckelbegrepp i rapporteringen.
Läs mer här:
Pressmeddelande Regeringen ger rapporterings- och analysuppdrag om gynnsam referensareal för art- och habitatdirektivets naturtyper 20 dec 2024
Naturvårdsverkets översyn av referensarealer
