Svensk vattenkraftförening (SVAF) menar att vattenkraftens miljöprövning kommer minska elproduktionen kraftigt. Thomas Sandberg, ordförande för SVAF påstår i en replik i DN att miljöprövningarna saknar stöd i EU-lagstiftningen och att de ställer orimliga krav på miljöanpassningar och slår hårt mot produktion och andra samhällsintressen som fiske och den lokala miljön. Inget kunde vara mer fel.
Läs SVAFS replik i DN 25/8 här.
Låt oss börja med EU-lagstiftningen. EU:s Vattendirektiv ställer krav på Sverige att verka för en god vattenmiljö vilket ska ha uppnåtts i alla vatten senast 2027.SVAF har rätt i att direktivet öppnar upp för vissa undantag men Sverige har dock kritiserats av EU-kommissionen för att ha överutnyttjat denna möjlighet. WWF har tidigare kunnat visa att regeringens uppmaning till Vattenmyndigheterna att fullt ut utnyttja de möjligheter till undantag som direktivet fastslår, och riktvärdet på 1,5TWh i maximal produktionsförlust strider mot Vattendirektivet. Undantag ska ses som en sista utväg när ingenting annat fungerar och behöver prövas utifrån de specifika omständigheterna i varje enskilt fall. Miljöanpassningen är dessutom helt avgörande om Sverige ska leva upp till den kommande Restaureringslagen som innehåller legalt bindande mål om att ett antal km vattendrag som ska restaureras.
Sen var det detta med produktionsförlusterna. SVAF pratar om produktionsförluster i den storskaliga vattenkraften på 5–10 TWh och ytterligare 5TWh i förluster om alla småskaliga kraftverk och dess dammar rivs ut. Det saknas dock helt stöd i vattenlagstiftningen och den nationella prövningsplanen för att en miljöanpassning av vattenkraften skulle tvinga fram utrivning av all småskalig vattenkraft. Detta har inte minst Havs- och Vattenmyndigheten f understrukit Och storskaliga vattenkraftverk har getts undantag i form av mindre stränga krav för att bibehålla dessa kraftverks reglerbidrag och elproduktion. De beräkningar av produktionsförluster som tagits fram varierar avsevärt, och är förknippade med stora osäkerheter. Var vi landar i slutändan vet vi inte. I vissa älvar, däribland Ljungan och Umeälven, kan produktionen faktiskt komma att öka, även om ambitiösa miljöåtgärder genomförs. Detta beror på att klimatförändringarna kommer att leda till ökade vattenflöden i älvarna.
SVAF påstår även att utrivning av dammar kommer att påverka andra samhällsintressen som fiske, rekreation och vattenförsörjning. Visst kan rekreationsmöjligheter ändras för den som badar i dammen, grundvattennivån kan påverkas för den som bor precis intill och vattenspegeln försvinna. Men detta är inte argument för att bedriva en miljöskadlig verksamhet. Det finns naturliga sjöar och vattendrag som lämpar sig betydligt bättre för rekreation och bad. Påverkan på kulturmiljö som SVAF även oroar sig för kan begränsas genom att bevara fundament, byggnad eller annan rest av dammen så att det fortsatt tydligt framgår att det funnits en historisk verksamhet på platsen. Att utrivning av dammar skulle ha något annat än en positiv effekt på den lokala miljön eller fiske är ett absurt påstående.
Våra älvar och åar är redan idag kraftigt påverkade av vattenkraften och effekterna på vattenlevande djur och växter kommer att förvärras med ett förändrat klimat. I hela Europa sinar viktiga floder till följd av värmen och torkan. Krisen beskrivs som den värsta i Europa på 500 år. Vattennivåerna i Emån i Småland är lika låga som under extremsommaren 2018, och vi ser även mycket låga vattennivåer i andra vattendrag i södra och mellersta Sverige.
I det läget blir än viktigare att miljöanpassningar som minimitappningar och fiskvägar kommer till stånd för att förhindra att vattendrag torkar ut och arter ej kan vandra och ta skydd i kallare djupområden. Att vi är mitt uppe i en artkris som kommer att förvärras med klimatförändringarna verkar dock ha undgått Svensk vattenkraftförening. SVAF får gärna ägna mindre tid till att sprida lögner, och mer kraft åt att åtgärda sin miljöpåverkan.
Gustaf Lind, generalsekreterare WWF
Karin Glaumann, sötvattensexpert WWF
