EU-kommissionen har granskat Sveriges förslag till ny jordbrukspolitik och är kritisk på en rad punkter. EU-kommissionen lyfter särskilt att det saknas tillräckligt med åtgärder och ersättningar för att öka kolinlagringen, stärka biologisk mångfald och minska utsläppen från animalieproduktionen.
Till Landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg:
I sin första utvärdering av Sveriges förslag till strategisk plan för jordbrukspolitiken (2023-2027) skriver EU-kommissionen att regeringen behöver ändra sitt förslag och överväga nya åtgärder.
Mot bakgrund av Rysslands krig i Ukraina uppmanar EU-kommissionen regeringen – liksom alla medlemsländer – att revidera förslaget till ny jordbrukspolitik för att minska beroendet av mineralgödsel, öka produktionen av förnybar energi och stärka sektorns hållbarhet och resiliens. Regeringen ska innan sommaren ge ett utförligt svar till EU-kommissionen, men har i en första kommentar avfärdat möjligheten att införa nya miljöersättningar med hänvisning till att det riskerar att äventyra tidsplanen för starten av en ny jordbrukspolitik från år 2023.
Världsnaturfonden WWF menar att det finns ett antal åtgärder som borde gå att införa utan större administrativt krångel. Jordbruksverkets förmåga att hantera administration och it bör inte vara styrande för utformningen av politiken. När varken den svenska miljökonsekvensbedömningen av den strategiska planen eller EU-kommissionen anser att miljö- och klimatambitionerna är tillräckligt höga måste regeringen ta kritiken på allvar. Regeringen måste se möjligheterna att genom CAP ytterligare stärka hållbarhet och svensk livsmedelsberedskap.
WWF delar EU-kommissionens kritik och föreslår att regeringen beslutar om följande för att öka hållbarheten i den svenska jordbrukspolitiken:
- Inför en miljöersättning för vallodling – lagrar kol och gynnar biologisk mångfald
Odling av vall ökar kolinlagringen med cirka 600 kg kol per hektar och år. Vall (fleråriga örter och gräs) är den gröda i jordbruket som bidrar mest med kolinlagring. Gräs- och klövervallar är dessutom mindre känsliga för torka respektive stora mängder nederbörd och ökar tryggheten i odlingen i ett förändrat klimat med mer extremväder.
Men vallodlingen är inte bara bra för klimatet och klimatanpassningen, den har även goda effekter på jordhälsa och den biologiska mångfalden. Vallodling ökar aktiviteten och diversiteten i jorden (mikrolivet). Vallen innebär ofta inblandning av blommande växter, vilket gynnar pollinerare. Ett rikare insektsliv gynnar i sin tur insektsätande fåglar. Vallar som skördas efter att blommande växter har satt frö, är särskilt betydelsefulla för den biologiska mångfalden och utvecklar med tiden ängsmarkskaraktär (en av Sveriges mest hotade naturtyper).
Ytterligare en fördel med vallen är att den minskar behovet av fossil mineralgödselkväve och kemiska växtskyddsmedel. Gräs- och klövervallar som hålls gröna året runt har också mycket litet näringsläckage till sjöar, vattendrag och hav.
En miljöersättning för vallodling ökar konkurrenskraften hos företag som håller betande djur och producerar hållbart kött. Den totala lönsamheten för naturbetesbönder behöver stärkas om den biologiska mångfalden i de artrika naturbetesmarkerna ska kunna räddas.
I den senaste IPCC-rapporten “Klimat i förändring 2022 - att begränsa klimatförändringen” lyfts ökad inlagring av kol i jordbrukslandskapet som en nödvändig klimatåtgärd, och att införa ett vallstöd är ett relativt enkelt sätt för regeringen att stärka klimatambitionen i den kommande jordbrukspolitiken.
- Inför en miljöersättning för odling av blommor – gynnar pollinatörer
Åkerlandskapet lider akut brist på blommor och insekter. Strukturomvandlingen inom jordbruket har lett till större och mer intensivt brukade åkrar. Regeringen bör därför införa en miljöersättning för odling av nektar- och pollenrika blommor, som kan ge mat och skydd åt pollinatörer och andra småkryp. Här finns redan ett färdigt förslag från Jordbruksverket om en ny ettårig miljöersättning som regeringen kan besluta om utan att behöva utreda frågan ytterligare. Det är ett enkelt sätt för regeringen att stärka jordbrukspolitiken på området biologisk mångfald, samtidigt som den långsiktiga livsmedelsberedskapen stärks. 75 procent av alla livsmedelsgrödor i världen är helt eller delvis beroende av pollinerande insekter och en god pollinering ökar skördarna.
- Inför en miljöersättning för odling av proteingrödor – gynnar beredskap och hållbarhet
Ökad produktion av proteingrödor för foder och humankonsumtion minskar beroendet av import och stärker beredskapen i vårt livsmedelssystem. Svenskproducerade linser och bönor, som processats i Sverige ger lägre klimatavtryck än importerade, enligt en studie från Sveriges lantbruksuniversitet. Sverige bör utnyttja möjligheten att stimulera inhemsk produktion av baljväxter och andra proteingrödor antingen som en 1-årig miljöersättning eller ett kopplat direktstöd. Förslaget ligger i linje med EU-parlamentets strategi för främjande av proteingrödor och Kommissionens rapport om proteingrödor.
- Höj ersättningarna för naturbetesmarker och slåtterängar ytterligare
Regeringen har höjt ersättningen för vissa naturbetesmarker i förslaget till ny jordbrukspolitik, men nivån ligger fortfarande under de nivåer som skulle vara möjliga att betala ut för att stimulera skötseln och nyttjandet av dessa biologiskt värdefulla marker. För vissa markklasser (alvar, skogsbete, mosaikbetesmark och gräsfattig mark) ligger ersättningarna långt under maximalt tillåten ersättning (enligt EU:s regler) för att täcka kostnaderna för skötseln. För att öka viljan och möjligheten att ha betesdjur på naturbetesmarker, i stället för att föda upp djuren på åkermark eller i stall, behöver regeringen besluta om ersättningsnivåer som innebär full kostnadstäckning. Naturbetesmarkerna är de enskilt viktigaste miljöerna för biologisk mångfald i det svenska odlingslandskapet. För att stoppa artutdöendet behöver arealen öka genom restaurering och skötas.
- Villkora nötkreatursstödet till djur som får beta (kor, kvigor och stutar)
I sin nuvarande utformning gynnar nötkreatusstödet inte bara betesdjur utan också tjurar på stall som inte bidrar till hävd av värdefulla betesmarker. Det är tvärt om så att nötkreatursstöd till tjurar ökar deras lönsamhet, vilket gör det svårare för stutar på bete att konkurrera om det minskande antalet födda tjurkalvar. Denna för betesmarkerna ogynnsamma effekt skulle försvinna om nötkreatursstödet avgränsas till kvigor, kor och stutar. Då skulle också stödet per ko, kviga och stut öka inom ramen för en given budgetram, vilket skulle förbättra de ekonomiska förutsättningarna för både naturvårdsbete och mjölkproduktion. WWF föreslår därför att nötkreatursstödet avgränsas till kor, kvigor och stutar.
- Stärk små och mellanstora jordbruk
EU-kommissionen kritiserar Sverige för att inte göra tillräckligt för att omfördela direktstöden mer rättvist. WWF delar den kritiken. Strukturomvandlingen i svenskt jordbruk har varit omfattande och en produktion som koncentreras till färre och större enheter gör livsmedelsproduktionen mer sårbar. När djuren koncentreras till ett fåtal stora enheter försvåras också möjligheten att bevara biologisk mångfald och matproduktion i hela landet. De senaste 40 åren har antalet mjölkgårdar minskat med 93 % i Sverige, från 42 000 i början av 1980-talet till dagens cirka 3 000. För hundra år sedan fanns nötkreatur på cirka 400 000 gårdar. Idag finns nötkreatur på cirka 13 000 gårdar. Under mitten av 1800-talet fanns mellan 70 000-100 000 fäbodar. Nu är de cirka 900. Merparten av Sveriges värphöns finns på ett hundratal anläggningar. Regeringen behöver anstränga sig för att finna lämpliga styrmedel som kan bromsa utvecklingen mot färre och större enheter.
- Öka den nationella medfinansieringen
För att finansiera åtgärderna ovan krävs ökad nationell medfinansiering. Kraftfulla satsningar och investeringar inom CAP är ett sätt att stärka svensk livsmedelsberedskap och bygga ett långsiktigt hållbart lantbruk. Genom att genomföra ambitiösa klimat- och miljösatsningar nu – inom CAP och med nationella stöd – kan regeringen i framtiden slippa utforma kortsiktiga krisstöd för att hantera prisökningar på importerade och miljöskadliga insatsmedel.
Genom att besluta om åtgärderna ovan kan regeringen göra jordbrukspolitiken grönare, rättvisare och mer klimatsmart. Vi tror att skattebetalarna, som finansierar jordbrukspolitiken, förväntar sig det. WWF vill också avslutningsvis betona vikten av att regeringen förklarar hur åtgärder för hållbar skogsskötsel ska hanteras utanför CAP, vilket Kommissionen efterlyser i sitt brev.
Gustaf Lind generalsekreterare WWF
Jenny Jewert jordbruksexpert WWF
