Ökande hot mot migrerande djur

Världens migrerande djur får allt svårare att överleva, enligt en ny FN-rapport som släppts under FN:s möte om konventionen om skydd av vandrande vilda djur, CMS COP14, i Uzbekistan. Så mycket som 97 procent av all listad fisk hotas av utrotning, bland annat den europeiska ålen. Och en stor del av våra svenska migrerande fåglar är hotade.

– Det är viktigt att belysa de utmaningar som migrerande djur utsätts för, så att länder kan jobba tillsammans för att skydda dem. Det behövs internationell lagstiftning och internationella samarbeten med stor kunskap för att vända kurvan så att djuren inte utrotas, säger Inger Näslund, havs- och fiskeexpert vid Världsnaturfonden WWF.

Över en femtedel av alla migrerande arter, som konventionen listar, hotas av utrotning. De största orsakerna är mänsklig exploatering och att djurens livsmiljöer försvinner. Även klimatförändringarna, miljöförstöring och invasiva arter som djur och växter, som spridits utanför sitt hemområde genom handel och fartygstrafik, är bidragande orsaker.

I onsdags, under mötets tredje dag, beslöt konventionen om en överenskommelse för att skydda viktiga områden för olika arter så att även vandringsvägar säkras.

– Detta ger en signal om hur viktigt det är med en tydlig sammanlänkning mellan de livsmiljöer som är nödvändiga för olika migrerande arter, säger Inger Näslund.

Migrerande fiskar

Fiskar är de migrerande djur som hotas i störst omfattning.

– Det är en trend vi sett ända sedan 70-talet - med en stadigt nedgående kurva. En viktig orsak till detta är överfisket i många havsområden, säger Inger Näslund.

Den atlantiska blåfenade tonfisken är en av de hotade migrerande fiskarna. Det är också en av de högst värderade och mest eftertraktade tonfiskarterna på den japanska fiskmarknaden. Det höga priset har lockat till ett allt för intensivt fiske, vilket har lett till att tonfisken är på väg att utrotas?

En gång om året vandrar de vuxna tonfiskarna från norra Atlanten till varmare vatten för att föröka sig. En del simmar in mot mexikanska viken medan andra simmar in i Medelhavet. De återvänder alltså till sin födelseplats för att föröka sig.

– Det är viktigt att förvalta och skydda den blåfenade tonfisken på liknande sätt inom hela det atlantiska området där den förflyttar sig och att alla länder gemensamt värnar om detta genom den regionala fiskförvaltningens beslut, säger Inger Näslund och tillägger att det även är viktigt att de tas upp på CMS lista för skydd då kommersiella arter ofta överexploateras.

En annan hotad migrerande fisk är den europeiska ålen. Den sprider sig över Europa och Nordafrika som små glasålar när de kommer med strömmarna från Sargassohavet utanför USA. Sedan växer den upp i floder och vattendrag, bland annat i Sverige. När den är vuxen simmar den tillbaka till Sargasso där den para sig i djupet och till slut dör.

– Här behövs tydligt samarbete mellan allaländer i ålens utbredningsområde. Ålen är akut hotad och senaste årens råd från forskare är att den inte ska fiskas överhuvudtaget, men EU och Sverige tillåter fortsatt fiske. Jämfört med 1950 finns bara någon procent av beståndet kvar spritt över hela Europa och norra Afrika, säger Inger Näslund, WWF.

Läs mer om ålens vandringscykel här.

Migrerande fåglar

I luften, finns det också många migrerande djur. Och flera av de fågelarter som häckar i Sverige är hotade. Ett annat stort problem är att det ofta saknas tillräcklig kunskap hur man skyddar dessa arter på bästa sätt.

WWF arbetar därför med att kartlägga migrationsvägarna för arktiska vadare som vid sin häckningsperiod befinner sig i arktiska Sverige, för att sedan migrera över hela världen.

– I takt med att allt mer natur exploateras finns risken att vi förlorar arter innan vi ens vet vad de är i behov av, säger Therese Wåtz, artexpert på WWF.

Några av fåglarna som häckar i arktiska Sverige flyttar till södra Sverige under vintermånaderna, men många flyger också betydligt längre.

– Vi tror att de arktiska vadarna migrerar till alla världens länder. Vi har bland annat återfunnit individer som flyttat från Arktis till Mocambique, säger Therese Wåtz.

För att lära sig om hur och var fåglarna migrerar arbetar WWF tillsammans med Birdlife Sverige och Lunds universitet för att förse häckande vadare med sändare i Tavvavuoma, norr om Kiruna.

– Det här är djur som är väldigt utsatta. Vet man inte var de stannar eller övervintrar kan man inte sätta in åtgärder som hjälper dessa fåglar. Just nu vet vi inte var de tar vägen eller ens hur många de är, säger Therese Wåtz.

Två typer av sändare används för att följa de migrerande fåglarna: en passiv variant som samlar in data som går att läsa av om fågeln återvänder till samma häckningsområde, och en typ som skickar data i realtid från fågeln.

– I år ska vi sätta fokus på att hitta häckande myrspov och vi hoppas kunna förse dem med sändare som sänder i realtid, säger Therese Wåtz.

Flera av de svenska vadarna är inte listade på CMS:s lista, men många är likväl hotade.

– Vi skulle gärna vilja se våra arktiska fåglar representerade i CMS:s lista, säger Therese Wåtz.