Naturvårdsbränning – ett sätt att skydda naturen

TEXT OCH BILD TROY ENEKVIST

Vit rök stiger över träden samtidigt som den intensiva hettan från elden blir alltmer påtaglig. Masendo Mubyana, med sin 1,5-åriga dotter Sandra Kuzibanyambe tryggt fastspänd på ryggen, rör sig genom röken. Sandras små fötter, klädda i rosa sandaler, sticker fram ur sjalen när hon klamrar sig fast vid sin mamma.

I dag är den första dagen av en naturvårdsbränning utanför byn Simoa i sydvästra Zambia. Torrperioden närmar sig, med en ökad risk för skogsbränder som följd.

Just nu är situationen extra kritisk, då södra Afrika är drabbat av den värsta torkan på årtionden. Extremväder som blir både kraftigare och vanligare till följd av klimatförändringarna.

Genom naturvårdsbränning kan man minska risken för okontrollerade skogsbränder som annars skulle kunna förstöra ovärderliga delar av ekosystemet.

– Det är ett av de verktyg vi använder för att återställa skogen på ett naturligt sätt. Här planterar vi inga nya träd, utan vi fokuserar på att vårda och återhämta den befintliga skogen så att den kan förbli intakt, säger Kunda Chilambe, ansvarig för skogsrestaurering på WWF Zambia.

Mubyana krattar ihop pinnar, gräs och grenar som ligger utspridda på den torra marken. Runt 20 personer från hennes by, både män och kvinnor, arbetar tillsammans. En skogsförvaltare patrullerar med gevär för att skydda dem från elefanter.

”Skogsbränder är ganska vanliga här. De flesta orsakas av människor—som tjuvjagar, skördar eller försöker hitta mat”, säger Chilambe.

Zambia är till två tredjedelar täckt av skog, vilket förser samhället med viktiga resurser, skyddar vattendrag, genom att bland annat rena vattnet och förhindra att vattendrag svämmar över eller torkar ut, samt förhindrar jorderosion. Skogarna fungerar även som livsmiljöer för djur och agerar som kolsänkor då de absorberar koldioxid som släpps ut.

Men i många delar av landet exploateras skogarna genom avverkning och utvinning av andra skogsprodukter.

Nachore Kashandola har på sig en klarröd kjol som lyser upp den rökiga omgivningen där hon går runt bland de brinnande kvistarna. Hon har varit delaktig i skogsrestaureringsarbetet sedan 2020, som är ett projekt i WWF:s större arbete med att återställa Afrikas skogar.

– Skogen är en källa till många viktiga saker som ved och medicinalväxter. Det är viktigt att vi tar hand om den så att vi kan fortsätta att få det vi behöver från skogen i framtiden, säger hon.

Gruppen arbetar i en lång rad genom skogen. De som går först hugger ner träd och grenar, medan de som är i mitten avlägsnar mindre buskar och gräs. De som sig längst bak i ledet, närmast elden, krattar ihop allt material till en lång sträng.

Elden sprider sig långsamt efter dem i takt med att de går allt djupare in i skogen.

– Vi måste ta hand om skogen innan den försvinner, säger Kashandola och tillägger:

– Olaglig avverkning brukade vara ett stort problem, men sedan vi (lokalsamhället) började förvalta skogen har vi sett en betydande minskning. Folk vet nu att skogen är skyddad.

En stor dunk med vatten står vid ett träd. En efter en kommer hit för att få i sig lite vätska. Svetten rinner när hettan kommer två håll – från solen och från elden.

– Om man jämför ett skyddat område som förvaltas av regeringen med de områden som förvaltas av lokalsamhällena, ser man tydligt att de lokalt förvaltade skogarna är i bättre skic”, säger Abel Siampale, programansvarig för skog på WWF Zambia.

Samtidigt som gruppen rör sig allt djupare in i skogen stannar några kvar för att laga mat. De har med sig levande kycklingar och nsima, en traditionell majsgröt som är vanlig i flera afrikanska länder. Vid två eldstäder förbereder de lunch åt de som arbetar i hettan.

Efter några timmar samlas alla för att äta tillsammans.

– De som bor här har stora kunskaper om hur man traditionellt tar hand om skogen. Vi kompletterar denna kunskap med modern vetenskap. Tillsammans skapar vi hållbar skogsförvaltning, säger Siampale.

– När lokalsamhällena själva får nytta av skogens resurser blir de mer benägna att vårda den.

För att stärka stödet från lokalsamhällena stöttar WWF alternativa försörjningsmöjligheter som ska gynna invånarna utan att skada skogen. Ett sådant initiativ är odling av djävulsklo, en växt som traditionellt används för medicinska ändamål.

I Simoa har man börjat plantera djävulsklo nära hemmen. WWF har bland annat bistått med en kvarn för att mala fröna samt utbildning i hur man bäst utnyttjar växten.

– Vi strävar efter att skapa affärsmodeller och förankra skogens värde för lokalsamhällena. Folk hugger ner träd eftersom de behöver tjäna pengar, förklarar Siampale.

När röken lagt sig ser man en lång svart korridor genom skogen. Gruppen hjälps åt att få in verktygen i två bilar innan de ger sig av hemåt.