Hallå där …..Åsa Fahlman, global artexpert på WWF Sverige, som jobbat med noshörningar i Afrika och Asien. Idag den 22 september är det Internationella noshörningsdagen (World Rhino Day), som instiftades av WWF i Sydafrika 2010. Varför finns den här dagen?
— Syftet är att lyfta fram noshörningarna och visa hur viktigt det är att skydda de djur som finns kvar. Varje dag tjuvskjuts mellan en och två noshörningar för sina horns skull, säger Åsa Fahlman.
Handeln med hotade arter omsätter summor och kriminella nätverk tjänar stora pengar. Förhoppningen är att världen med gemensamma krafter kan stoppa efterfrågan på noshörningshorn och att beståndet av noshörningar stabiliseras.
Hur många noshörningsarter finns idag och hur är läget generellt?
Idag finns fem noshörningsarter kvar som alla är hotade. Två av dem lever i Afrika (trubbnoshörning och spetsnoshörning) och tre i Asien (indisk noshörning, javanoshörning och sumatranoshörning).
Alla är hotade varav tre är akut hotade. I dagsläget finns drygt 27 000 noshörningar i världen, jämfört med 500 000 för 150 år sedan. Tjuvjakt, förstörda livsmiljöer och illegal handel med noshörningshorn är några orsaker till det allvarliga läget.
Varför har du ägnat en stor del av ditt yrkesliv åt just noshörningar?
Jag började jobba med noshörningar för 20 år sen. Det har länge funnits ett stort behov att göra insatser för att bevara noshörningarna och se till att de kan leva i skyddade områden. Under åren så har vi sövt hundratals noshörningar bland annat för att öronmärka dem. På så sätt kan parkvakter identifiera varje individ i ett visst område och övervaka populationen.
Vilket är ditt häftigaste noshörningsmöte?
Vilken svår fråga! Jag har många fina minnen, men jag tänker på tillfällen när jag som veterinär har behandlat skadade noshörningar och fått se hur de återhämtar sig. Att släppa ut dem i skyddade områden är en väldigt härlig känsla. Varje gång jag ser en noshörning vakna upp säkert efter en sövning ger också en fin känsla.
Vad har du blivit mest berörd av?
När man ser hur både djuren och människorna som lever i vissa områden inte har tillräckligt med resurser. Människornas brist på mat kan även leda till svåra situationer för vilda djur om fångstsnaror sätts ut. Noshörningar som fastnar i snaror kan få svåra skador av dem.
Hur bör man bete sig i närheten av noshörningar?
Som med alla vilda djur ska man vara lugn, hålla sig på säkert avstånd och undvika att störa dem. De olika arterna av noshörningar lever i olika skilda miljöer - från savann till regnskog - och de har god hörsel men inte så bra syn. De afrikanska spetsnoshörningarna rör sig ofta i täta buskage och kan vara väldigt snabba. Om de överraskas kan man snabbt behöva klättra upp i ett träd, vilket jag varit med om vid fältarbete mer än en gång Trubbnoshörningar är lugnare och lever öppet på savannen i mindre grupper.
Du har bland annat jobbat med att flytta noshörningar till skyddade områden, hur gick det till?
Noshörningar kan till exempel behöva flyttas på grund av att ett område är utsatt för tjuvjakt. De arter som lever i Afrika kan sövas med bedövningsgevär, antingen från helikopter, bil eller till fots. När de har somnat flyttas de till en transportbil och körs till skyddade områden. En ny metod är att hänga sövda noshörningar upp och ner under helikoptern – på så sätt kan man flytta dem väldigt snabbt och enkelt till ett nytt område. Det är en bra transportmetod på platser där det inte finns vägar.
Du har ganska nyligen börjat på WWF – vad kommer du att jobba med?
Jag kommer bland annat att jobba tillsammans med lokala WWF-kontor i Östafrika för att bevara noshörningar och elefanter och för att stoppa den illegala handeln. WWF gör ett väldigt viktigt arbete i många länder tillsammans med lokalbefolkning, myndigheter och andra organisationer. Att kunna jobba över yrkesgränser och internationellt mot ett gemensamt mål är helt fantastiskt.
Vilka är de största hoten mot noshörningar just nu?
Tjuvjakt är ett fortsatt stort hot mot alla noshörningsarter – allt från att de skjuts och deras horn sågas av till att de fastnar i snaror och skadas. De har dessutom allt mindre områden att leva i. Där det inte finns tillräckligt stora sammanhängande naturområden splittras djuren i mindre populationer. Det gör att de inte kan fortplanta sig och må bra.
Åsa Fahlman jobbar som global artexpert på WWF. Hon är utbildad veterinär och hennes specialområden är bevarande av vilda djur, vilt- och humanhälsa, bevarandemedicin, One Health, zoonoser och sövning av vilda djur. Åsa har bott och arbetat i Afrika och Kanada och har jobbat bland annat med noshörningar, elefanter och lejon.
