Ny forskning från SLU, som WWF varit med och stöttat sedan starten, visar på positiva resultat för vår nordliga asätare, järven. De senaste åren har järvens spridning i Sverige ökat. Anledningen är att de har återtagit sina tidigare utbredningsområden i skogslandskapen längre söderut i landet.
Järven är världens största mårddjur och förekommer normalt sett i svenska fjällen samt Norrlands inland. Nu har järven expanderat från fjällkedjan och spridit sig söderut till skogslandskapen i södra Dalarna, norra Värmland samt delar av Hälsingland. Det visar ny forskning av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), som WWF har gett stöd till i över 30 år.
– Forskningen bidrar med en ökad kunskap om järvar i områden utan snö och ren. Det är ett område som kan utgöra en viktig buffert för järvens bevarande i framtiden. Vi hoppas att järvens framgång i skogslandskapen, utanför renskötselområden, bidrar till minskade konflikter mellan rennäringen och järv. Det är delvis därför vi har valt att stödja denna forskning, säger Benny Gäfvert, rovdjursexpert på WWF.
Järvens återetablering i skogsmiljöer har gjort att de ökat i antal. Dessutom visar resultaten att järvhonorna i skogslandskapen föder fler ungar än vad som har dokumenterats i någon annan del i världen, vilket ger arten större möjligheter att överleva på lång sikt.
– Man har länge trott att järven är beroende av snö på våren för att få ungar. Men nu visar nya forskningsresultat att järven både trivs och förökar sig mycket bra även i skogslandskapen söderut, vilket är goda nyheter för artens framtid, säger Jens Persson, viltekolog och järvforskare på SLU.
2024 uppskattades antal järvar till mellan 1 012 och 1 072 individer i Skandinavien, varav 642 till 690 individer i Sverige. Detta enligt Naturvårdsverkets statistik.
Den nya forskningen visar nu hur det kommer sig att järven klarar sig så pass bra söderut i skogslandskapet. Detta trots nya förutsättningar, som frånvaron av ren som föda samt sämre snötäckning under vintern.
En av framgångsfaktorerna är järvens val av livsmiljö. När järvar väljer lyplatser föredrar de svårtillgänglig, kuperad terräng på hög höjd. Det gör att den kan hålla sig utom räckhåll för större rovdjur och människor. De skogsområden som järven återkommit till är fortfarande relativt glest befolkade av människor så detta verkar inte heller påverka järvarna negativt.
– Järvens val av svårtillgängliga livsmiljöer för lyplatser blir ännu tydligare när de ligger nära områden med mänsklig aktivitet, vilket ger järven ett skydd mot störningar, säger Jens Persson.
Dessutom anpassar järven sina matvanor i takt med att den sprider sig söderut och bort från fjälltrakterna. Det innebär att födan ofta kommer från älg, istället för ren. Närmare bestämt älgkadaver och slaktrester som människor eller varg lämnat efter sig. Man har även funnit rester av älgkalv, rådjurskid, trana, mård, hare, bäver och skogsfågel som järvarna sannolikt tagit själva. Järven använder sig dessutom ofta av så kallade matgömmor, för att kunna äta vid ett senare tillfälle.
– Vår forskning visar att järvarna använder sig av matgömmor på naturliga platser med lägre temperaturer, som under en sten, vilket bättre bevarar föda när klimatet blir varmare. Lite som ett kylskåp, säger Jens Persson.
En tredje anledning till järvens framgångsrika spridning längre söderut i landet kan bero på att förekomsten av jakt, såsom licensjakt och skyddsjakt, är vanligare i fjällområden. Dessutom är illegal jakt mindre vanligt i skogslandskapen.
Hur långt söderut kan järven anpassa sig innan det tar stopp?
– Vi vet ännu inte vad som begränsar järvens utbredning söderut. Det kan vara så att det tar stopp när temperaturen blir för hög under en stor del av året. Järven trivs inte i värme och deras matgömmor kan påverkas negativt när det är varmare. Järvens möjligheter till spridning kan även bero på konkurrensen från andra asätare. Men exakt hur långt söderut järven kan anpassa sig är svårt att säga, det återstår att se, säger Jens Persson.
Vilken betydelse har järvforskningen?
– Genom att studera järvens anpassning och spridning får vi inte bara insikt i deras fantastiska egenskaper, vi kan också se hur samverkan mellan till exempel lodjur och järv påverkar rennäringen. Denna kunskap bidrar till att minska konflikter och främjar en hållbar samexistens mellan människor och rovdjur, säger Benny Gäfvert.
FAKTA: Järvforskning
WWF har lämnat stöd till SLUs forskning om järv sedan starten 1993. Forskningen har bidragit med en stor del av den kunskapen som vi idag har om järvars ekologi generellt, kunskap som inte funnits tidigare.
Forskarna har använt sig av olika metoder för att samla in data om järven. Man har försett individer med GPS-sändare, utvärderat kamerastationer, kartlagt lyaplatser samt analyserat interaktioner mellan järv, varg och björn. Forskare har även använt temperaturloggar för att jämföra temperaturen inuti matgömmor med temperaturen i omgivningen.
Skogslandskapen är nya studieområden för järvforskningen, men det är ett nygammalt område för järven som fanns här under 1800-talet.
Titta på föredrag med järvforskaren Malin Aronsson som berättar mer om forskningsresultat här.
FAKTA: Järv
Järven har historiskt funnits i stora delar av Sverige, men minskade kraftigt i antal under 1800- och 1900-talet. Järven fridlystes 1969 och håller nu på att återetablera sig i landet. Den klassas fortfarande som sårbar, eftersom populationen ligger nära gränsen för referensvärdet för gynnsam bevarandestatus och saknar hög genetisk diversitet. Totalt uppskattas populationen av järv 2024 till 1 012–1 072 individer i Skandinavien, varav 642–690 individer i Sverige, enligt Naturvårdsverket.
Järven är vårt största mårddjur. Eftersom järven till stor del är asätare, så kallas den ibland för ”Nordens hyena”. Den lämnar matrester åt andra mindre arter och skapar förutsättningar för andra djur att klara sig ute i naturen.
Läs mer om järven här och om järven i skogslandskap här.
Har du frågor? Kontakta:
Benny Gäfvert, expert rovdjur WWF Sverige, 070 518 11 71, benny.gafvert@wwf.se
Troy Enekvist, pressekreterare WWF Sverige, 076 06 85 006, troy.enekvist@wwf.se
