Det är dags för en verkligt hållbar svensk skogspolitik

ÖPPET BREV TILL NÄRINGSMINISTER IBRAHIM BAYLAN. De skogspolitiska frågorna är hetare än någonsin såväl i Sverige som på EU-nivå. Samtidigt som skogsutredningens förslag har blivit en kabinettsfråga för regeringen Löfven pågår det intensiva diskussioner om hur Sverige ska förhålla sig till de skogspolitiska processer som nu förhandlas på EU-nivå. WWF oroar sig särskilt för att regeringen efter påtryckning från oppositionen ska försvaga den svenska modellen för skydd av skog och samtidigt sätta sig emot de ambitionshöjningar gällande biologisk mångfald som nu diskuteras för unionen.

Ännu idag verkar många tro att biologisk mångfald är något som man bara behöver ta hänsyn till när man har råd med det. Det är en villfarelse. Utöver att alla arter har ett moraliskt existensberättigande, skapar biologisk mångfald förutsättningar för ett långsiktigt och hållbart nyttjande som kan ge oss en rad olika naturnyttor som vi behöver i samhället. Det motsatta är en kortsiktighet som ger marknadsekonomiska och samhällsekonomiska negativa konsekvenser och kan undergräva förtroendet för svenskt skogsbruk- och skogsindustri.

I början på 90-talet infördes en skogspolitik som till stor del bygger på ett frivilligt ansvar för miljön. Även om det har lett till många positiva naturvårdsinsatser visar de senaste 30 åren att dessa inte är tillräckliga för att motverka de negativa effekterna som följer av ett intensivt kalhyggesbruk. Skyddsvärda livsmiljöer för skogens arter fortsätter att avverkas och ersätts med likåldriga, mörka och plantagelika skogar. Både myndigheter och forskare framhåller att förlust av variation och livsmiljöer hotar den biologiska mångfalden i skogen men även att riskerna för skogsskador ökar.  Detta borde föranleda oro hos er politiker.

Vidare har skogsbruket och industrin gått från att vara betydande för jobb och samhällsekonomin i Sverige till att allt färre arbetar inom den traditionella skogsnäringen på grund av teknisk utveckling och strukturomvandling. Politiker bör fråga sig i vilken grad hoppet för en levande glesbygd och fler jobb ligger i att föda pappers- och massaindustrier eller bioraffinaderier med billig biomassa eller ifall det snarare ligger inom ökad träförädling, turism och naturvård?  

De senaste 30 årens skogspolitik innebär inte enbart förlust av biologisk mångfald, försämrat miljötillstånd och förlorad internationell politisk prestige, utan riskerar också att påverka svensk ekonomi negativt genom;  

• Försämrad motståndskraft i skogen som medför ökade skador och sänkt lönsamhet
• Låg ersättning till skogsägare på sålt virke 
• Ökade kostnader för samhället när viktiga ekosystemtjänster som exempelvis rent vatten, renbete och rekreation försämras eller hotas
• Minskat anseende och därmed konkurrenskraft för svenska skogsprodukter på en internationell marknad

Vad som egentligen skulle behövas är en total översyn av svensk skogspolitik vilket även forskningen har påtalat. För att inte tappa trovärdigheten är ett minimum att göra det bästa möjliga inom ramen för befintlig skogspolitik.

I rådande oroliga politiska läge förhandlas nu förslag från skogsutredningen och några utfall ur förhandlingarna har redan presenterats. Glädjande nog har regeringen gett förslag om en historiskt stor budget för skydd av skog. Lyckan riskerar dock att bli kortvarig då andra mer oroväckande skrivningar, där skogsägarnas frihet stärks men ansvar och styrning riskerar att försvagas, kan leda till systemändringar med mer långsiktiga försämringar. Vidare är artskyddsutredningen ute på remiss. Utöver detta har EU under sommaren lanserat en skogsstrategi som knyter an till biodiversitetsstrategin och även en rad andra policyområden inom EU som berör skogen. Men en del svenska politiker slåss för den nationella bestämmanderätten över den svenska skogen genom att motverka en rad initiativ för att stärka biologisk mångfald. Med envishet hävdar dessa politiker och näringen att Sverige har ett hållbart skogsbruk och att allt står väl till i våra svenska skogar. Detta trots att forskning, myndigheter och civilsamhälleorganisationer pekar på motsatsen. En ökad rapportering i svensk och utländsk media om hur Sverige misslyckats med att bevara skyddsvärda skogar eller värna samernas rättigheter är en trend som pekar på att det är en strategi som inte kommer ge önskvärd effekt. 

WWF vädjar nu till näringsminister Ibrahim Baylan och regeringen att inte låta sig påverkas av diffusa äganderättsargument, obalanserade klimat- eller hållbarhetsargument som saknar vetenskaplig grund. Regering och riksdagspolitiker bör;

• Anta de förslag i artskyddsutredningen som stärker artskyddet i Sverige och därmed efterlevnaden av EUs naturvårdsdirektiv
• Tillsätta finansiella resurser både för att skydda de sista intakta naturskogarna i Sverige, dvs den fjällnära skogen och skyddsvärda skogar i övriga landet
• Behålla skyddsmodellen för formellt skydd av skog i övriga Sverige och använd så kallat frivilligt formellt skydd enbart som ett komplement
• Använda den statligt ägda skogen för att säkra skyddet av skogar med höga naturvärden och för att vara en förebild i utvecklingen av ett naturnära skogsbruk som gynnar biologisk mångfald och alla naturnyttor
• Tillsätta ett oberoende vetenskapligt råd som kan vägleda och visa på behovet av att bevara biologisk mångfald i skogen
• Stödja utvecklingen av ett naturnära och restaurerande skogsbruk samt stoppa intensiva och skadliga skogsbruksmetoder
• Utveckla kunskap om naturvärden i skogen och stödja skogsbruket så att de förmår ta sitt ansvar. Inför inte någon rensningsföreskrift för att ta bort registrerade nyckelbiotoper som skulle försvåra för skogsägare att möta certifieringskraven.
• Utveckla trovärdiga och transparenta uppföljningssystem avseende insatser och effekter utifrån målsättningen att öka hållbarheten i skogen. 

Vi ska inte sticka under stolen med att detta innebär sänkta avverkningsnivåer i Sverige, men i stället kommer det att leda till motståndskraftigare skogar och ett mer långsiktigt hållbart skogsbruk som står bättre rustat inför de klimatförändringar som ofrånkomligt kommer att påverka oss. Den ekonomiska möjligheten för svensk skogsnäring ligger inte i att producera mer billig biomassa utan finns inom innovation som ökar förädlingsvärdet samt möjligheten att öka graden av cirkularitet hos bioprodukter. 

Är du Ibrahim Baylan och regeringen beredd att leda utvecklingen mot biologiskt rika skogslandskap, en levande glesbygd och en modern cirkulär bioekonomi?

Med vänlig hälsning,
Peter Westman, bitr generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF
Peter Roberntz, senior rådgivare inom svensk skog WWF