Åkerlandskapet

Åkerlandskapet är viktigt för den biologiska mångfalden

Mer blommande växter under hela odlingssäsongen, begränsad användning av växtskyddsmedel och gödsling. Och en strategi för att gynna de viktiga pollinerarna. Det är några av de saker som behövs för att vända den negativa trenden för biologisk mångfald i det svenska odlingslandskapet.

Nära hälften av Sveriges alla växter, däggdjur, kräl- och groddjur, en fjärdedel av alla häckande fåglar och hälften av alla insekter finns i odlingslandskapet.

Samtidigt är det i landskap med stor andel åkermark – åkerlandskapet – som ett flertal arter minskat under en längre tid. Till exempel har den pollinerande insektsfaunan drabbats hårt, och sånglärkan har minskat med tre fjärdedelar de senaste 40 åren.

En orsak till detta är att man ensidigt har fokuserat på ökade skördar.  För att få större odlingsytor har diken lagts igen och stenrösen tagits bort. Detta gör det svårare för många arter att överleva. Samtidigt växer grödorna allt tätare i takt med att sorter som ger större skördar har utvecklats. I kombination med en mer intensiv växtodling med ökad användning av handelsgödsel och växtskyddsmedel, äventyrar detta den långsiktiga hållbarheten inom jordbruksproduktionen.

Lärkrutor – en åtgärd som vänder trenden

Men det finns åtgärder som kan öka jordbrukets hållbarhet, till exempel lärkrutan. Det är en osådd 16-20 kvadrat meter stor ruta i höstsådda fält. WWF har i samarbete med Lantmännen, Birdlife Sverige och SLU visat att antalet* sånglärkor ökar med upp till 60 procent på fält med lärkrutor.

För att ytterligare vända den negativa trenden vill Världsnaturfonden WWF se:

• Mer blommande växter under hela odlingssäsongen.
• Att användning av växtskyddsmedel och gödsling begränsas i vissa zoner.
• Att pollinerare får ökad prioritet.

Det här behövs för mer biologisk mångfald i odlingslandskapet:

• Inför ersättningsberättigade åtgärder i landsbygdsprogrammet:
  – som skapar kantzoner med blommande växter, och
  – sprutfria kantzoner (växtskyddsplanering).
• Det finns redan EU-regler som begränsar användning av växtskyddsmedel och gödsling mot vattendrag, men man måste se till att efterlevnaden höjs, bland annat genom ökad information och avgifter för att styra beteendet rätt.
• Låt Jordbruksverket och Naturvårdsverket gemensamt ta fram en nationell strategi för att gynna pollinerare.

EUs gemensamma jordbrukspolitik är ett viktigt verktyg för att främja den biologiska mångfalden, men den skulle behöva förändras.

* Revirhävdande sånglärkor, dvs fåglar som vaktar sina revir.