Regnskogsby ställer om från jakt till jordbruk

– Tidigare jagade vi mycket inom nationalparkens gränser, även om vi visste att det inte var tillåtet. Nu vet vi mer och vi har förstått att jakten också påverkar vår egen framtid. Därför startade vi istället ett eget kooperativ för att föda upp djur och odla.

Kang Loius, är 28 år och ordförande för ungdomsorganisationen EKAKU i samhället Bangem, alldeles i utkanten av den stora Bakossi-parken i Kamerun.

I det jättelika hav av regnskog som täcker Afrikas hjärta finns ett antal platser med ovanligt rik biologisk mångfald. En av dessa är bergs- och regnskogsområdet Bakossi i sydvästra Kamerun. Här finns det största sammanhängande området av molnregnskog i Väst- och Centralafrika och området är viktigt för skogselefant, den utrotningshotade apan drill och schimpans.

Regnskogen förser också dem som bor i dess närhet med mat. Bushmeat – som det kallas – kan vara allt från långsvansade myrkottar till apor och för många människor är köttet från regnskogen den enda säkra källan till protein: det finns inga affärer där de kan köpa fryst kyckling och förresten så skulle knappast någon ha råd med det ändå. Bushmeat går dessutom att sälja.

Så om djuren i nationalparken ska fredas måste de som lever i området hitta andra sätt att försörja sig på. Det var av den anledningen som WWF började stödja grupper av bland annat ungdomar som ville starta egna kooperativ istället för att jaga. Hittills har ungdomarna börjat föda upp grisar och odla majs, kassava och andra grödor. En av medlemmarna är Epie Solange som är 24 år.

– Det har hänt mycket sen vi började. Genom vår förening har jag också fått ett litet lån som jag kunde använda för att köpa skolmaterial till mina barn, berättar hon.

I byn Bangem finns även ungdomsorganisationen AWASE som förutom att syssla med djuruppfödning också börjat odla grönsaker utan bekämpningsmedel.

– Vi vet vilka effekter bekämpnings- och gödningsmedel har på marken och vattnet, så därför använder vi inte kemikalier, utan naturligt gödsel för våra odlingar, berättar Sone Edie.

Men det har inte varit lätt att nå så här långt. Kycklingar och grisar drabbas lätt av sjukdomar och dör. Foder är dyrt och det är långt till närmaste marknad.

– Vägarna är otroligt dåliga och det är svårt att transportera våra varor till städerna. Därför är vi beroende av de som kommer hit och köper det vi odlar. Vi skördar bara när vi är säkra på att vi kan sälja, annars riskerar det att ruttna bort, konstaterar Epie Nkwelle som är ordförande för AWASE.

WWF hjälper bland annat kooperativen att lära sig framställa foder på ett effektivt sätt, förhandla med transportföretag och hitta sätt som gör att organisationerna gemensamt kan stärkas.

Ekoute Janet tycker att saker blivit mycket bättre sedan projektet började:
– I början var det svårt för mig att betala för det foder som mina kycklingar behöver. Vi visste inte heller så mycket om hur vi skulle göra. Idag dör färre kycklingar för vi har lärt oss hur viktigt det är med renlighet, konstaterar hon.

Janet Molisa Mukoko arbetar för WWF i Kamerun. Hon menar att även om det stöd människor fått genom projektet varit litet räknat i pengar, så har det ändå haft stor betydelse, eftersom det gjort det möjligt för människor att organisera sig och börja omställningen från illegal jakt till uppfödning och jordbruk.

– Den stora utmaningen är hur vi tillsammans kan skapa en win-win situation där djuren i nationalparken skyddas samtidigt som de människor som lever i utkanten av nationalparken kan få det bättre. För att det ska lyckas måste människor organisera sig så att de själva kan förbättra sina liv, konstaterar Janet Molisa Mukoko.