Medling löser konflikter i känsligt område

– Tack vare det stöd jag fått har jag kunnat lösa flera konflikter som hade kunnat leda till våldsamheter mellan olika grupper och personer här i Itombwe. Genom att medla och lyssna på båda sidor, men också be vittnen berätta, har vi kunnat komma fram till lösningar som accepteras av båda sidor.

Mwenga ligger alldeles i utkanten av Itombwe-massivet i Kongo (Kinshasa), det land som officiellt heter Demokratiska Republiken Kongo (DRC). Itombwe är ett skogsområde som sträcker sig över 16 000 kvadratkilometer (större än Småland!) och som ligger nära gränsen till Burundi. Här finns bergsregnskog blandad med savannskog och höjden över havet varierar från mellan 900 och 3 500 meter. Här lever bland annat den största av alla gorillaarter, den sällsynta östliga låglandsgorillan. Stora delar av Itombwe är i dag ett naturreservat och tanken är att lokalbefolkningen som lever i området ska ha tillgång till resurser i reservatet, samtidigt som de bidrar till att skydda miljön och djuren. Itombwe ligger också i utkanten av ett område präglat av våld och fattigdom och där militära konflikter pågått i flera decennier. Genom åren har olika beväpnade grupper byggt upp baser i Itombwe där de samtidigt terroriserat civilbefolkningen genom plundring, mord och våldtäkter.

Konflikterna har också bidragit till att öka osämjan mellan människor i vardagslivet, särskilt när begränsade resurser ska delas.

Det här var en viktig anledning till att WWF började stödja lokala organisationer och byråd i deras arbete för att minska konflikterna i området kring naturreservatet.

Ett annat stort problem är fattigdomen. Runt 70 procent av befolkningen i området beräknas leva under fattigdomsgränsen och de flesta överlever på småskaligt jordbruk, uppfödning av getter och grisar – och på jakt. För många är jakten det enda sättet att få protein. Itombwe är också rikt på mineraler och många bedriver småskaliga gruvor där riskerna för olyckor är stora.
Att lokala samhällen får en god ekonomisk utveckling och deltar i vården och förvaltningen av naturskyddsområden är en förutsättning för långsiktiga resultat. Men hur ska det gå till i praktiken?

– Folk säger: ”Vi har ju gett bort skogen till reservatet, så vad får vi istället?” Så – om vi ska kunna skydda parken och samtidigt bidra till att människor får det bättre måste vi arbeta tillsammans med människor och ha med oss de traditionella ledarna. Det här är en av våra verkligt stora utmaningar, konstaterar Gentil Kavusa som arbetar för WWF i Itombwe.

Gränser för gruvdrift och andra verksamheter måste alltså sättas tillsammans med människor som bor i området. Lika viktigt är att få stopp på illegal skogsavverkning och tjuvjakt. Begränsade resurser riskerar samtidigt att leda till konflikter. Inte minst därför är konfliktlösning ett viktigt område.

Richard Minyota Kateke är ordförande för en av organisationerna i staden Mwenga.

– Först och främst måste vi bygga upp ett förtroende så att människor vill vända sig till oss när en konflikt uppstår. För att nå det har vi byggt upp ett system där folk hör av sig så snart det är en konflikt under uppsegling, på det sättet kan vi börja medla innan konflikten blivit akut. Sen gäller det för oss att förstå själva problemet och komma fram till en lösning som kan accepteras av båda partner. Genom de utbildningar som vi gick kunde vi lösa flera konflikter. En av dem var mellan två klaner som båda hävdade rätten till ett jaktområde. Vi lyckades identifiera vem ägaren var och resultatet accepterades av den andra klanen, fortsätter Richard Minyota Kateke.

Hilaire Isombya Besana, som ingår i en ungdomsorganisation i samhället Mwenga i Kongo, är en av flera medlare som utbildats genom ett WWF-projekt. Han är för sin del nöjd med den utbildning han gått igenom. Tack vare den lärde han sig medla, också i komplicerade sammanhang:

– En svår fråga gällde två klaner som var oense om fiskdammar och jordbruksmark. Vi kom fram till en lösning där jordbruksmarken tillföll den ena klanen och de andra fick en fiskdamm i kompensation. Vi skrev ett beslut som godkändes av alla och idag så råder det en bra stämning mellan klanerna, konstaterar Hilaire Isombya Besana.