WWFs arbete med lokala organisationer

– Människor och organisationer som kommer utifrån kan inte rädda naturen, i alla fall inte på längre sikt. Om vi på WWF ska nå våra mål så måste det också finnas ett starkt civilsamhälle i de områden där vi verkar, människor som själva är engagerade för att skydda naturen och utveckla sina länder på ett hållbart sätt.

Det säger Göran Eklöf som arbetar med Världsnaturfonden WWFs program för stöd och samarbete med lokalbefolkningar och deras organisationer i utvecklingsländer.

Med begreppet civilsamhället menas alla de olika organisationer och rörelser som är oberoende från staten och näringslivet. Här ryms allt från stora miljö-, bonde- och kvinnoorganisationer till små föreningar och kooperativ som bildats i byar djupt inne i regnskogen.

WWF har under alla år samarbetat med andra organisationer, både stora och små.

– Vi behöver jobba tillsammans med andra som drar åt samma håll som vi, som ställer beslutsfattare till svars och som är aktiva i förvaltningen av naturen, säger Göran Eklöf. Annars finns risken att människor upplever skyddet av naturen som ett hot mot sin egen överlevnad, och i värsta fall får vi folket emot oss istället för med oss.

Lokala organisationer driver projekten

Ett exempel på hur det kan fungera är när en grupp mindre mark- och skogsägare i närheten av en nationalpark har går ihop och bildar en organisation. Tillsammans kommer de överens om hur skogen ska skötas och de vilda djuren ska skyddas. Här kan WWF ge stöd och hjälp – kanske i form av utbildning, möjligheter att träffa andra grupper som arbetar med liknande saker, kontakter och dialog med makthavare, eller på andra sätt.

En viktig aspekt i samarbetet är att människorna och deras organisationer själva utformar och leder sin egen verksamhet, och att de får stöd från WWF utifrån sina egna behov och förutsättningar. De ska alltså inte arbeta på uppdrag av WWF. Så skapar man de bästa förutsättningarna för att arbetet och engagemanget ska fortsätta den dag när WWFs program i området avslutas.

WWF i Indonesien har 600 anställda, varav de allra flesta arbetar på lokalkontor runt om i det stora landet. Cristina Eghenter arbetar för WWF på Borneo:

– Samarbetet med Sverige innebär en möjlighet för oss att verkligen fokusera på att stärka andra och lämna den centrala plats som vi på WWF älskar att vara på. Det handlar om vilka som på lång sikt är de aktörer som kan skydda naturen och miljön. Därför är det så viktigt att det utvecklas starka, självständiga organisationer som inte är beroende av oss. Det här innebär också att vi måste förändra vårt sätt att tänka och jobba, konstaterar Cristina.

WWF lär sig också mycket av samarbetet med andra. Det gäller både erfarenheter av hur man bäst kan stödja små, lokala organisationer och urfolksgrupper, och den kunskap som vi kan hämta i samarbetet med organisationer som är mer specialiserade i frågor om till exempel mänskliga rättigheter, jämställdhet eller lokalt demokratiarbete. Erfarenheter från ett samarbete i till exempel Kenya kan föras vidare till WWF och deras parters i Madagaskar eller Vietnam.

mans kan de komma överens om hur skogen och de vilda djuren i närheten av en nationalpark ska skyddas. Här kan WWF ge stöd och hjälp, men det är människorna själva som måste styra och ta ansvar för det de gör. WWF arbetar också tillsammans med större miljöorganisationer på nationell nivå.

– Det är viktigt att organisationerna är självständiga från oss, att de representerar människor i området att de känner ägarskap och styr sig själva.

Ett nytt sätt att arbeta

WWF i Indonesien har 600 anställda, varav de allra flesta arbetar på lokalkontor runt om i det stora landet. Cristina Eghenter arbetar för WWF på Borneo:

– Samarbetet med Sverige innebär en möjlighet för oss att verkligen fokusera på att stärka andra och lämna den centrala plats som vi på WWF älskar att vara på. Det handlar om vilka som på lång sikt är de aktörer som kan skydda naturen och miljön. Därför är det så viktigt att det utvecklas starka, självständiga organisationer som inte är beroende av oss. Det här innebär också att vi måste förändra vårt sätt att tänka och jobba, konstaterar Cristina.

WWF lär sig också mycket av samarbetet med andra. Det gäller både erfarenheter av hur man bäst kan stödja små, lokala organisationer och urfolksgrupper, och den kunskap som vi kan hämta i samarbetet med organisationer som är mer specialiserade i frågor om till exempel mänskliga rättigheter, jämställdhet eller lokalt demokratiarbete. Erfarenheter från ett samarbete i till exempel Kenya kan föras vidare till WWF och deras parters i Madagaskar eller Vietnam.