Biogas gör livet lättare i Miombo

– Nu behöver mina barn inte längre vara rädda för att jag ska skicka iväg dem och leta ved när de kommer hem från skolan, istället har de tid för att göra sina läxor. Själv har jag också fått mer tid för annat jag behöver göra.

Sarah Kapfunde-Mutoko tittar upp från matlagningen och ser nöjd ut. Den tid då köket var fyllt av rök från den vedeldade spisen är över. Matlagningen går bättre nu och energin från biogasen räcker till och med till husets lampor!

Sarah Kapfunde-Mutoko bor i distriktet Mutoko i östra Zimbabwe som i sin tur utgör en del av det som brukar kallas Miombo. Miombo är ett ekosystem med torrskog som täcker nära 3,6 miljoner kvadratkilometer i östra och södra Afrika och som omfattar delar av länderna Zimbabwe, Zambia, Botswana och Malawi. Området sträcker sig ungefär 250 mil i öst-västlig och 200 mil i nord-sydlig riktning och storleken motsvarar mer än 1,5 Indien! Även Tanzania, Angola, Sydafrika och Mozambique har miomboskog.

Landskapet domineras av savanner och mjuka, rullande kullar där de majestätiska trädens kronor sträcker sig upp mot himlen. Här finns en av Afrikas största elefantpopulationer, spets- och trubbnoshörningar och ett rikt fågelliv. Andra delar av Miombo, som i östra Zimbabwe, är torrare med hett klimat, låga träd och lite regn.

I Miombo lever också människor som behöver mat, bränsle och annat för sin försörjning. I takt med att befolkningen ökat växer också trycket på naturen. Jakt på småvilt gör att många djurarter riskerar att försvinna och behovet av ved ökar avskogningen. Bara i Zimbabwe beräknas 70 procent av landsbygdsbefolkningen vara beroende av ved som huvudsaklig energikälla.

Hur gör man då för att bryta denna onda cirkel?

Med stöd från Sida och lokala aktörer har WWF startat ett pilotprojekt för biogas som alternativ till ved. I projektet används kodynga och annat överblivet biologiskt nedbrytbart material (bland annat från Jatropha-frön) i framställningen av biogas.

Biogasen framställs genom att kodynga och jordbruksavfall bryts ned med hjälp av bakterier (rötning) i en stor tank. Biogasen ersätter sedan ved som annars skulle bidra till avskogning och utsläpp av växthusgaser. Restprodukten från biogasanläggningen blir också ett utmärkt naturgödselmedel som hjälper byarna att producera mat i en region där torka och svält förekommer. Minskad vedåtgång och behov av konstgödsel ger också besparing i tid och pengar. Sammanlagt blir det bättre både för skogen, klimatet och för utsatta människor i projektet.

På kort tid har de första familjerna blivit självförsörjande när det gäller energi, samtidigt som de nu kan hantera jordbruksavfall och samtidigt återföra näringsämnen till marken, vilket i sin tur minskat behovet av att köpa gödningsmedel. Ekonomiskt har projektet också inneburit att familjerna sparar pengar.

– Det finns många fördelar med att använda biogas, inte minst därför att det är mycket lättare att få en jämn värme för matlagningen. Och så slipper vi röken och luftföroreningarna inomhus, fortsätter Kapfunde-Mutoko.

En som däremot inte var lika entusiastisk från början var hennes man Gumisai.

– Jag var tvungen att ta en del av vårt majsfält för att skapa utrymme för den rötkammare som behövs. Då kändes det helt galet att behöva förstöra en del av våra odlingar, men nu märker vi tydligt vilken nytta vi har av det här. Som du ser så går allt i huset – matlagning, ljus och värme – på biogas. Det är helt fantastiskt! Nu ser jag också fram mot nästa odlingssäsong då vi kommer att kunna använda vårt eget biologiska gödningsmedel som kanske helt kan ersätta det kemiska. Dessutom är det kul att många andra är nyfikna. Vi har helt enkelt blivit rätt poppis här i byn! fortsätter Gumisai Kapfunde-Mutoko och skrattar.

Allt i huset drivs av biogas – matlagning, ljus och värme.

Anläggningen har väckt så pass stort intresse att de har skolklasser som besöker den.  Tanken är nu att han och de andra i pilotprojektet ska kunna vara med och bygga nya biogasanläggningar. Förutom biogas så pågår det flera andra pilotprojekt i Miombo-regionen, bland annat för att utveckla produktion av honung och minska konflikten mellan människor och elefanter längs elefanternas vandringsleder mellan de olika parkerna.

– Att människor lokalt kan få den försörjning som de behöver är förutsättningen också för att naturen ska kunna bevaras. Därför måste vi hitta ett samspel mellan miljön och de som lever i Miombo, konstaterar Peter Roberntz som arbetar på Världsnaturfonden i Sverige.