En oändlig värld att utforska

TEXT: CHARLOTTE PERMELL
FOTO: CLAES GRUNDSTEN

Knappast någon naturmiljö förekommer så ofta i kulturen – i målningar, dikter, sånger och romaner. Ändå är skärgårdens vildmark obekant för de flesta av oss.

I Årets Pandabok öppnar Claes Grundsten denna dolda värld för oss alla, i en sällan skådad bildprakt.

– Jag tyckte det behövdes en ny bok om naturen i skärgården. Det har gjorts sådana böcker tidigare, men alla är ju tidsmarkörer. Jag ville dessutom berätta utifrån mina personliga perspektiv och erfarenheter, säger Claes Grundsten.

Här finns det ett helt livs erfarenhet att utgå ifrån. Redan som barn vistades Claes Grundsten regelbundet i skärgården, på olika släktingars sommarställen.

– Det blir ju väldigt många minnen som förknippas med skärgården. Från början bad och fiske, sedan blev skärgården en plats för äventyr, när jag började paddla och åka långfärdsskridskor. Så småningom fördjupade jag mig i fauna och flora och såg hur värdefull och intressant skärgårdsnaturen är.

Det var också i skärgården intresset för fotografering väcktes, sedan ungdomen har han dokumenterat skärgårdens natur. Alltmer intensivt sedan han och familjen flyttade ut till Ingarö för ett kvartssekel sedan.

– Eftersom jag bor här har jag stora chanser att ta vara på tillfällena, som när ljuset är perfekt, säger Claes Grundsten, som gärna avbildar naturstilleben.

– För många författare har skärgårdslandskapet varit en bakgrundskuliss till något annat. Jag vill plocka fram kulissen och göra den till huvudsaken. Jag släppt sommarstugeromantiken, båtpassionen, det är en egen värld för sig. Det är naturen som gör den här miljön så värdefull och attraktiv, det är det jag velat få fram.

Ja, dess like finns faktiskt inte någon annanstans på jorden. Stockholms skärgård är med sina 25 000 öar, kobbar och skär inte bara världens största skärgård, den är med sin täta koncentration av holmar och grynnor också tydligt annorlunda än världens övriga arkipelager.

– Skärgården är ett område med sådan särart att den är värd att bli världsarv, enligt min uppfattning, säger han och fortsätter:

– Den har en fantastiskt mångfald av natur, Stockholms skärgård uppvisar i stort sett alla skandinaviska naturtyper. Vi har de inre delarna med idylliska odlingslandskap, vi har sprickdalslandskap med fjärdar emellan och sedan det yttre havsbandets karga, vresiga kobbar. Det är en väldigt snygg övergång från inlandet till havsbandet. Unikt i ordets rätta bemärkelse.

Claes Grundsten har ägnat sitt liv åt att skildra natur, särskilt bergens natur. Han har som ingen annan också åskådliggjort svenska fjällkedjans vildmark, både i storslagna fotoböcker och praktiska guider, som hjälpt generationer att våga sig ut i väglöst land. Han har också skildrat bergsmiljöer över hela världen, är extremt berest och har besökt över nittio länder.

– Resorna o världsperspektivet hjälper mig att se kvaliteter som är väldigt speciella för just skärgården. De stora vidderna, hällandskapet, labyrinterna av öar. Det är samma känsla i skärgården som i dalgångarna i Sarek och runt Kebnekaise – de ligger där och bara väntar på att man ska ta ut stegen.

I sin bok uttrycker Claes Grundsten både lycka och vördnad inför att allt detta finns, en oändlig härlighet att utforska och försjunka i. Skärgården har, efter allt år, kommit att bli en alltmer integrerad del av Claes Grundsten själv. Eller som han skriver: ”Hur många år måste passera för att man ska blir ett med ett landskap”?

– Har du blivit det? En del av skärgårdens landskap?
– Jag börjar nästan tycka det! När jag var ute i helgen, allt var så självklart för mig. Det var så fint, jag kände att jag måste ut och ta lite bilder, andas. Jag åkte ut i ytterskärgården,  söder om Sandhamn. Jag hade en liten ö helt för mig själv, det var kav lugnt, ingen känsla av civilisation överhuvudtaget. Några edjerflockar flög förbi, jag gick runt på ön, lade ut ett liggunderlag och tittade på stjärnhimlen innan jag somnade. Då kände jag att fasen, jag börjar förstå det här!