Senaste magasinet
Nr 4 – 2024
WWFs Living Planet Report visar att världens natur nu närmar sig oåterkalleliga brytpunkter. Populationer av vilda ryggradsdjur har i snitt minskat med förfärande 73 procent på drygt femtio år. Så vad kan göras? Torbjörn Ebenhard, forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald, klargör vad som måste ske för att stoppa förlusterna.
TEXT: SUSANNA BALTSCHEFFSKY
Naturens kris är nu ett hot mot allas vår framtid, lika stort som klimatförändringarna. Detta tydliggjordes när WWF publicerade årets Living Planet Report 2024. Rapporten bjuder omskakande läsning. Förlusterna av natur och vilda djur är nu så stora att jorden närmar sig kritiska brytpunkter, som kan leda till oåterkalleliga förändringar. Exempel på sådana brytpunkter kan vara att Amazonas regnskog förstörs eller att korallreven dör ut. Förändringar som skulle påverka samhällen och livsmedelsförsörjning långt bortom de drabbade områdena.
– Det är mycket bekymmersamt. Vi förlorar de ekosystem som försörjer oss. Människan kommer att få det svårare och svårare, säger Torbjörn Ebenhard, ekolog och forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet. Torbjörn Ebenhard är landets ledande expert på artförluster och har varit Sveriges och EUs förhandlare vid flera internationella konferenser med syfte att skydda och stärka den biologiska mångfalden.
– Även haven är överexploaterade genom att vi tömmer dem på allt ätbart. Östersjön är ett sorgligt exempel, spiggen dominerar och rovfiskarna är borta, konstaterar Torbjörn Ebenhard.
-Sammantaget är det en acceleration i förlusten av biologisk mångfald. Vi måste tala om det som en kris, säger Torbjörn Ebenhard.
En given fråga är vad som står på spel för oss människor. Hur påverkas vi av att arter försvinner och ekosystem förändras?
-Vi kommer få det allt svårare att försörja oss, till exempel att odla marken och bruka skogen. Arter med stor förmåga att anpassa sig till människopåverkade miljöer och olika föda kommer att bli vanligare, bland annat skadedjur. Och arter som är viktiga för oss genom att sörja för nedbrytningen i marken och kvävefixeringen från luften blir färre.
Det handlar bland annat om bakterier och andra mikroskopiska arter, maskar och insekter som ser till att näring från vissnade växter kan tas upp av det nya som ska växa i jorden. Det är ett av många exempel på ekologiska tjänster som vi tar vi för givna och är helt beroende av, men som fortsätter minska.
Så vad kan vi göra – går det att vända utvecklingen?
Ett stort kliv framåt togs med den nya globala strategin för biologisk mångfald, som klubbades vid FNs konferens för biologisk mångfald, COP 15, i Montreal år 2022. Där var Torbjörn Ebenhard förhandlare för EUs räkning. Ett av de viktigaste besluten i överenskommelsen är att 30 procent av jordens yta, både land och hav, ska vara skyddade till år 2030.
– Vi har kvar många arter, men antalet individer är ofta mycket lägre än det ursprungliga. De måste bli många fler och finnas på fler ställen. De 30 procent skyddade områdena måste restaureras så de får bättre biologisk mångfald och ekosystemtjänster än nu.
Ett annat viktigt kliv framåt togs när EU i år beslutade om en ny restaureringslag. Den innebär att EUs medlemsländer ska ha inlett restaurering av skadade ekosystem på minst 20 procent av land och hav till år 2030. Och alla ekosystem som behöver åtgärdas ska återställas till 2050.
Utöver 20-procentmålet ska fiske, jord- och skogsbruk vara hållbara för biologisk mångfald, vilket betyder att länderna måste komma överens om vad begreppet ”hållbart” innebär.
– ”Hållbart” kan beskrivas som ett sätt att sköta biologisk mångfald som inte leder till en långsiktig förlust av mångfalden. Men då uppstår nya frågor: vilken biologisk mångfald är det som ska skyddas? Och vad innebär ”inte en långsiktig förlust”? Det måste alla vara eniga om, säger Torbjörn Ebenhard.
Det behövs alltså ett rejält nytänkande för att vända den destruktiva utvecklingen. Men det finns också möjliga lösningar.
– Vi har förlorat en hel del men vi har ändå mycket kvar vi och det finns mycket vi kan göra för att behålla och även öka den biologiska mångfalden, säger Torbjörn Ebenhard och ger ett exempel:
– Ekologisk intensifiering är att hitta metoder för att få större skördar från jord- och skogsbruk på samma yta som idag. Där finns säkert en stor potential.
Det skulle leda till att annan jordbruksmark kan brukas mindre intensivt och att den biologiska mångfalden där kan få en ny chans.
En annan mer omdebatterad väg att gå är att använda genmodifierade organismer, GMO, i jordbruket. Torbjörn Ebenhard menar att de socioekonomiska effekterna av GMO-grödor kan vara större än de biologiska effekterna.
– För mig är det inte viktigast om utsädet är genmodifierat eller inte. Det är viktigare att veta hur stor risken är att introducera en ny egenskap som organismen aldrig har haft.
– Ytterligare en möjlighet är att vi lär oss mer om traditionella brukningsmetoder. Urfolk har mer biologisk mångfald kvar i de ekosystem de nyttjar än vad vi har. Det är kunskap som vi kan dra nytta av, anser Torbjörn Ebenhard.
Om vi håller oss till Sverige – vad kan vi göra för att stärka naturen här hemma?
– Spara genast allt som finns kvar av skogar som inte har varit kalavverkade. Kan vi spara dem så får vi en respit. Definiera vad ett hållbart nyttjande är, och dela in skogarna i tre klasser – från de som inte varit avverkade alls och i andra änden ganska intensivt brukade skogar. Och däremellan skog som är brukad med mer naturhänsyn.
I odlingsbygder finns mycket att vinna på att stärka åkerholmar, murar, kanter, skogsbryn, gläntor, tillåta mer ogräs och liknande enkla åtgärder på enskilda gårdar som gynnar biologisk mångfald.
– Men för att det ska hända behöver näringslivet, myndigheter och turistföretag tillsammans sätta upp kriterier för hur mångfalden kan stärkas, och det måste stöttas av regeringen.
Dessutom behövs en utvärdering av hur statliga ekonomiska stöd påverkar den biologiska mångfalden, till exempel pengar till fiskeflottor, stora industrier och gruvor, säger Torbjörn Ebenhard.
Att genomföra allt detta innebär förstås gigantiska utmaningar. Är det ens möjligt?
– Att skydda 30 procent, att få hela systemet på plats till 2030 är nog väldigt svårt. Men det hindrar inte att det är ett vettigt mål för en global strategi för biologisk mångfald, säger Torbjörn Ebenhard och tillägger:
– Teoretiskt så går det, med ett globalt samordnat arbete med bevarande och restaurering.
Tillsammans är vi världens chans!
Som Planetfadder får du tidningen WWF Magasin fyra gånger per år, både i brevlådan och digitalt, spännande läsning om vårt arbete illustrerad med vackra naturfoton.
Bli planetfadder