Från tjuvjägare till naturvårdare

Text och foto: Troy Enekvist

Landskapet är dramatiskt. Från att vara en platt savann övergår landskapet plötsligt till höga branta kullar – eller snarare kratrar, skapade av vulkanutbrott för länge sedan. På savannen strövar hjordar av elefanter och flodhästar, medan kullarna är täckta av träd och hus.

Under lång tid var det konflikt om naturresurserna mellan National Forest Authority (NFA), som ville skydda Kalinzu Central Forest Reserve, och lokalbefolkningen som var beroende av naturen för sin försörjning. Träden som fälldes användes som timmer och ved, och vilda djur jagades olagligt i reservaten.

Zinori Bikorwomuhangi, ordförande för Ndangara och Nyakiyanja Tutungukye Parishes Group (NNTG), minns dessa tider väl.

– Vi var helt beroende av skogen för att överleva, säger han.

Bikorwomuhangi började tidigt med olaglig skogsavverkning i parken. Redan som trettonåring var han ute och högg ner träd. Ett liv han beskriver som ”på inget sätt enkelt”.

– Vi vågade inte sova inne i husen av rädsla för att bli gripna. Vi sov utomhus, i skogen eller parken.

Det var inte bara männen som deltog i de olagliga aktiviteterna. Kvinnorna och barnen sålde de olagliga varorna, ofta under farliga förhållanden. Lillian Namirimu, ekonomiansvarig för NNTG, berättar hur hon åkte runt och sålde tjuvjagat viltkött.

– Ibland gick jag till fots, ibland åkte jag motorcykel. Köttet gömde jag i min handväska. Det var mest flodhäst och buffel, säger hon och beskriver hur det var en ständig katt-och-råtta-lek med myndigheterna.

Huvudorsaken till att NNTG bildades var att hjälpa varandra när någon blev gripen av myndigheterna, genom att kollektivt betala för att få personen fri. Men så småningom började de statliga tjänstemännen inse att konflikterna inte löste problemen, och beslöt sig för att samarbeta med lokalbefolkningen.

År 2012 slöts ett avtal mellan den lokala gruppen och NFA, och året därpå kom WWF in som stödpartner. NNTG var fött.

– Vi har inte tillräckligt med arbetskraft för att övervaka skogen dagligen. Men människorna som bor där är både beroende av skogen och vistas där hela tiden. För att skydda skogen måste vi låta dem vara en del av förvaltningen, säger Murungi Ritah, distriktsansvarig för skog i Rubirizi och koordinator för Kalinzu-nätverket, som finansieras av WWF.

NNTG började med 18 medlemmar. Nu har gruppen vuxit till 415.

Lillian Namirimu gick med efter att hennes man greps för tjuvjakt.

– Efter han greps var vi tvungna att sälja all vår mark och i stället hyra ett hus. Vi ägde ingenting. Jag gick med i gruppen för att få hjälp. När jag var med hörde jag att det fanns mark vi kunde få för att återställa. Nu har vi kunnat köpa vår egen mark igen, säger hon.

– Förut trodde vi att vi var tvungna att tjuvjaga och hugga ner träd för att överleva. Nu vet vi att vi kan göra saker utanför skogen, säger Bikorwomuhangi.

Förutom att plantera träd och återställa skogen inkluderar stödet från WWF även biodling. Runt om i området står bikupor som förser samhället med honung, som säljs lokalt. Pengarna går tillbaka till samhället. Andra alternativa inkomstkällor är kaffeodling och odling av inhemska kryddor.

WWF ger lokalsamhällena själva möjlighet att ta hand om skogen, och på så sätt försörja sig och skapa alternativa inkomstkällor som inte skadar naturen.

På gaveln av ett lerhus står en stor bur gjord av hönsnät. Därinne sitter en kanin och tuggar på några blad. Kaninen tillhör Beatrice Namara, som föder upp kaniner. Eftersom viltkött är något många är vana vid, ville man hitta ett hållbarare alternativ. Kaniner, som växer och förökar sig snabbt, blev en bra lösning. Samtidigt ger det en alternativ inkomst för Namara, som tidigare sålde viltkött som hennes man jagade i reservatet.

– Det är en stor framgång att vi har inkluderat hela samhället. Både män, kvinnor och ungdomar, säger Murungi Ritah.

I dag råder fred mellan lokalbefolkningen och myndigheterna, och både naturen och samhället utvecklas i harmoni. Bikorwomuhangi är besluten att plantera fler träd under sin livstid än han någonsin huggit ner.