Så räddas en svårt hotad skönhet

TEXT OCH FOTO: OLA JENNERSTEN

Den finns bara på ett fyrtiotal lokaler inom tre områden i Sverige; i Blekinge, i uppländska Roslagen och i Medelpad. En stor fjäril, vit med två svarta fläckar på vardera framvingen, vars spets har också har ett större grått fält. Det engelska namnet clowded apollo illustrerar detta gråa område väl och visar släktskapet med en av våra verkligt stora dagfjärilar, apollofjärilen.

Jag har många gånger besökt den i Roslagen under soliga junidagar. Det är en underbar känsla att följa fjärilens lugna flykt över betesmarkerna längs Östersjökusten. Här besöker den maskros, rödklöver, kråkvicker, blodnäva och inte minst åkervädd för att dricka näringsgivande nektar.

Larvens värdväxt är däremot olika arter av nunneört. De blommar tidigt på våren och besöks ivrigt av pollinerande humlor. Under fjärilens flygtid är de dock helt nedvissnade, de parade mnemosynehonorna måste placera äggen på annan vegetation i områden där de finns nunneört. Larverna övervintrar i äggen och får sedan på egen hand leta rätt på värdväxten när äggen kläcks i mars-april.

Mnemosynefjäril och många arter hotas av det moderna jordbrukets storskaliga förändringarna av landskap. Gamla tider små åkrar och betesmaker har ersatts av stordrift men också igenväxning. Både mnemosynefjäril och den viktiga värdväxten nunneört trivs bäst av lätt kreatursbete, men får problem när betet försvinner eller blir för hårt.

WWF har under flera år samarbetet med Konsumentföreningen i Stockholm och Upplandsstiftelsen för att öka arealen artrika naturbetesmarker i Roslagen. Mnemosynefjärilen är projektets flaggskeppsart och målet är att antalet fjärilar och deras livsmiljö skall öka när arealen betade naturbetesmarker ökar.

Mnemosynefjärilen klassas av Artdatabanken som svårt hotad och sedan flera år föds fjärilar upp på djurparken Nordens Ark i Bohuslän för att sedan släppas ut i Uppland. Jimmy Helgesson på Nordens Ark är ansvarig för uppfödningsarbetet.
Jimmy placerar honor i nätburar, där varje hona lägger uppemot 70 ägg, som hon försiktigt placerar på grässtrån, pinnar och burväggar.

– Varje vår letar jag igenom burarna och samlar in äggen och placerar dem i små smyckespåsar som ser ut ungefär som tepåsar, förklarar Jimmy.

Det är lagom med 20 ägg i varje påse, plus lite eklöv så att påsen inte kläms ihop och äggen skadas. Äggpåsarna lägger han sen tillbaka i nätburen som därefter placeras i en balja med fuktig vitmossa. Mossan gör så att äggen inte torkar. Alltsammans får övervintra utomhus, skyddat från regn och blåst.

– I slutet av mars året därpå undersöker vi påsarna för att se om äggen har börjat kläckas, fortsätter Jimmy. Plötsligt sitter den lilla mörka larven högt uppe i påsen. När det händer blir det daglig kontroll ända fram tills att alla äggen har kläckts. Vi flyttar de små larverna till burkar där vi har artens värdväxt nunneört – framförallt arten stornunneört.

– Vi har en fantastisk granne till Nordens Ark, ett naturintresserat par som har en härligt vild trädgård med massor med stornunneört, avslöjar Jimmy. Där får jag plocka så mycket som jag behöver. De blir lite stolta när de känner att de har en roll i bevarandearbetet.

När larverna är fullvuxna börjar de nervöst krypa omkring i buren. Det är dags för förpuppning.

I Faringe, i Uppland, bor Upplandsstiftelsens naturvårdsspecialist Maria Hoflin med familj, växthus, katter, hund och får. Maria får en sändning med puppor från Jimmy sent på våren för att där kläcka fjärilar och låta dem para sig innan de körs ut till Roslagen för utsättning. På så sätt minskas dödligheten hos puppor och fjärilar.

I början av juni kläcks de första hanarna, och därefter honorna.

– Jag fyller buren med nektarrika växter som tjärblomster, prästkrage och blodnäva för att de skall ha fri tillgång till nektar. Så småningom blir det parning och jag börjar hitta parande fjärilar.

Mnemosynefjärilen har ett unikt system där hanen utsöndrar ett sekret och formar en plugg. Den hindrar därefter honan att para sig med andra hanar. Ett sätt att försäkra sig om att det är hans sperma som kommer att befrukta honans alla framtida ägg. Det är också bekvämt för en naturvårdare att se om den hona man fångar är parad eller ej.

– Jag samlar in alla parade honor och kör dem sedan till Roslagen, där vi har gjort naturvårdsröjningar och stängslat för framtida bete, berättar Maria.
Varje hona får ett nummer skrivet på vingen, så att naturvårdarna kan se vart hon tar vägen efter utsläpp. Det visar sig att de ofta är kvar dagen efter, vilket också stämmer med de vilda populationerna som är tämligen lokaltrogna.

De naturvårdsinsatser som hittills genomförts resulterar ofta i stark ökning av nunneört.

– Växten missgynnas av igenväxning men gynnas av ljus, berättar Maria.

– Bete är därför nödvändigt, men inte för hårt bete. Det är perfekt med sent betessläpp, efter midsommar. Då får fjärilarna lugn och ro och nunneörterna blir av med konkurrerande vegetation.

Hur ser då framtiden ut för mnemosynefjärilen, undrar jag, när vi står bland Roslagens stora ekar och följer de nyutsläppta mnemosynehonorna på sin första flygtur.

– Det är lite för tidigt att säkert säga något om framtiden. Vi vet att situationen för arten är kritisk i Blekinge, bra i Medelpad, ok i Roslagen. I Roslagen har vi lagt en god grund för att mnemosynefjärilar skall flyga på lämpliga lokaler också i framtiden, avslutar Maria och styr bilen hem mot Faringe.