Hona, hane eller både och?

Text: Jessica Ångström

Kön bestäms oftast av könskromosomer. Så är det för oss människor och övriga däggdjur. Men i naturen finns många arter med andra varianter. Som de tvåkönade, hermafroditerna*, som kan para sig med sig själva. Kön kan också avgöras av temperatur, ålder, storlek eller social struktur.

Att det överhuvudtaget finns olika kön inom en art är ingen självklarhet. Sexuell förökning har dock visat sig vara en evolutionär fördel. Det fiffiga är nämligen att när arvsmassa från två olika individer (en hane och en hona) blandas, så skapar det stor genetiskt variation i nästa generation. Och arten i sin helhet har då lättare att överleva när yttre faktorer ändras, som förändringar i klimatet.

Men om det är svårt att hitta andra individer av samma art kan det vara praktiskt att ha två kön, som hermafroditer. Det finns till och med arter som kan para sig med sig själva!

Samtidigt finns det arter där honorna inte behöver para sig överhuvudtaget, så kallad jungfrufödsel. Avkomman är en exakt kopia av modern. Det här kan vara en bra strategi om man behöver föröka sig snabbt och bli många. Bladlöss är ett exempel på en art som använder sig av denna metod. (Kallas partenogenes).

Här är fler fantastiska exempel som visar att kön i naturen inte alltid är vad man tror.

Räkor byter kön efter en viss tid. När de vuxit till sig och blivit stora byter de från hane till hona. Det är bra att vara stor när man ska bära på många ägg! Kallas sekventiell hermafroditism. 

Nordhavsräkan, alltså de räkor vi ofta äter, är ett exempel på detta. Hanarna fungerar som hanar tills de blir två år och byter sedan kön. Som hona bär räkan uppemot 3 000 ägg mellan bakkroppens ben hela vintern. Lever i  Nordsjön.