Senaste magasinet
Nr 4 – 2024
Vad är de bra för? Hur slipper man dem? Och varför borde vi egentligen älska dem? WWF Magasins naturexpert Tom Arnbom, med ett helt liv i myggtäta våtmarker, har svaren.
Text: Tom Arnbom
Efter några dagars vandrande kom vi äntligen fram till det mytomspunna Tavvavuoma, ett ofantligt myrområde norr om Kiruna. Vi förbluffades av mängden fåglar som dvärgbeckasiner, lappsparvar, brushanar, och det kröntes av en jaktfalk som svepte lågt över tälten. Verkligheten hade överträffat våra förväntningar. Just då kändes det som vi var i himmelriket, men efter några dagar med intensiv värme på över 25 grader plus befann vi oss snarare i helvetet.
De tusentals små stillastående vattendragen hade snabbt värmts upp, en enorm mängd mygg krängde sig samtidigt upp ur vattenpölarna och honorna behövde blod. Vårt blod. Surrandet var öronbedövande och vi höll på att bli galna. I panik gav vi oss iväg mot civilisationen. Trots att vi hade skyddande mössor där vi klippt hål för ögonen var huvudet fullt av kliande myggbett.
Jag glömmer det aldrig, och det dröjde hela 37 år innan jag återvände till de magiska myrarna i norr. Jag hade lärt mig läxan: anländ i månadsskiftet maj-juni och lämna senast en vecka innan midsommar för att undvika de blodtörstande stickmyggen. Som ändå är mina vänner – här ska jag berätta varför!
