Senaste magasinet
Nr 3 – 2024
Många bin gräver sina bon i marken, i stället för att checka in på bi-hotell. Så här anlägger du en sandbädd och hjälper hotade mark- och sandlevande bin.
TEXT OCH FOTO: OLA JENNERSTEN
ILLUSTRATION: KATARINA MÅNSSON
Vi har under senare år sett ett jätteintresse för att hjälpa våra pollinerande vänner genom att sätta upp biholkar. Det är mycket bra.
Men faktum är att det är relativt få arter som bor i ihåligheter i trä. Majoriteten av våra bin bygger bo i gångar i marken. Gärna i sand. Den stora bifamiljen grävbin (Andrenidae) är alla beroende av sandiga marker. Familjen domineras av släktet sandbin (Andrena) med cirka 60 olika arter som alla gräver bon in marken.
Men nuförtiden är det svårt för grävande bin att hitta naken sand. Hagmarker växer igen när många betande djur försvunnit, lämpliga sandhögar är ofta övervuxna av mossa och gräs. Sandlevande insekter behöver alltså all hjälp de kan få. Vilket vi ganska enkelt kan ordna genom att tillverka en bisandbädd. Att se till att sandlevande arter får bra bostäder är en riktigt god gärning! Du får dessutom mycket roligt på köpet – precis som vid en damm bildar sandmarker små unika ekosystem med bytesdjur och rovdjur. Och precis som vid en damm är det spännande att sitta ned och studera all aktivitet i sandbädden. På nästa uppslag ser du några av alla de arter du kan hoppas hitta i din sandbädd.
1. Allt du behöver är en solig, helst vindstilla plats och en rejäl hög med sand. Högen får gärna vara högre än en halvmeter och någon meter lång. Det betyder att man helst ska lägga på minst en kubikmeter sand. Det bästa är vanlig sandlådesand (teknisk benämning otvättad 0-4), som man kan köpa från jord- och grusfirmor. Eller kanske du känner någon som har sandlådesand som inte används?
2. Grunda gärna med markväv innan du lägger på sanden för att slippa en massa ogräs. Man kan dessutom tillverka en trävägg bakom sandbädden så att den inte säckar ihop för mycket. Packa sanden med en spade.
Har du sandjord där du bor kanske du bara behöver röja några ytor om en kvadratmeter ungefär. Eftersom insekter gillar värme är ett söderläge alltid bra.
3. Plantera blommor, nektar och pollenrika växter kring sandbädden så förgyller du tillvaron för de sandlevande blombesökande insekterna. En äng i närheten av bisandbädden är förstås en stor tillgång.
En bisandbädd kräver inte mycket skötsel, men den bör rensas på vegetation några gånger per växtsäsong. Redan första sommaren kommer du att se rovsteklar som bär ner bedövade insekter i sina bohål. Det är ju lite skrämmande om man tänker sig in i bytets situation, att bli uppäten levande… men för stekellarverna är det fint med färsk mat! En vanlig art är Oxybelus uniglumis (har inget svenskt namn än), en liten svart stekel med vita fläckar som matar sina larver med flugor.
Med lite tur kan du hitta Sveriges största rovstekel, läppstekeln, som matar sina larver med bedövande slamflugor. Vargvägstekeln är vackert svart och röd och som andra vägsteklar kommer den med infångade spindlar. Själv blev jag förvånad över hur många arter som dök upp i min sandhög.
Videsandbin och gyllensandbin och dess boparasit gyllengökbin. Dessutom många arter jag inte tidigare sett runt huset, som gröna sandjägare, en skalbaggsart vars larver lever i hål i sanden varifrån de jagar myror. En myrlejonslända kom flygande. Myrlejonets larver gräver fångstgropar i sand där de sen fångar och suger ur myror med väldiga käkar. En solig dag är aktiviteten på topp – då kan man riktigt höra hur det surrar runt sandhögen!
Tillsammans är vi världens chans!
Som Planetfadder får du tidningen WWF Magasin fyra gånger per år, både i brevlådan och digitalt, spännande läsning om vårt arbete illustrerad med vackra naturfoton.
Bli planetfadder