Fånga naturen med mobilen

TEXT: MARTINA STRAND NYHLIN
FOTO: LINDA ROMPPALA

Vad gör vi här i kanten av Nackareservatet klockan 06.00 medan de flesta andra sover? Jo, vi fångar fotoljuset. En lätt morgonrufsig reporter är på plats med Gustav Lorenz, fotograf, fotolärare och skribent som bland annat gett kursen ”Landskapsfoto med mobilen” på digitala utbildningssajten Moderskeppet. Första utmaningen för WWFs reporter: att lära sig uppskatta den arla morgonstunden.

– Morgonljuset och kvällsljuset är de lättaste att arbeta med, för att de inte ger lika hårda och skarpa skuggor som mitt på dagen, säger Gustav Lorenz.

Älskade natur i all ära, men varför ska vi egentligen fotografera den? Gustav Lorenz ser flera goda skäl.

– Att fotografera är en bra drivkraft för att komma ut i naturen, och naturen har en lugnande och avstressande effekt på oss. Om vi fotar naturen kan vi dessutom skriva ut våra bilder och bevara den gröna sommarkänslan som vi bara har några månader om året här i Sverige, säger han.

Naturfoto behöver inte innebära att ge sig ut långt i skogen. Nästan direkt efter att vi börjat vår fotopromenad vid Hammarbybacken i Stockholm dyker Gustav in i en skogsdunge där ett träskliknande skogsparti intill Sicklaån uppenbarar sig. Ett antal upp- och nervända kanoter väcker Gustavs intresse.

– Jag gillar mötet mellan civilisation och natur, mänskliga spår ger något ytterligare som händer i bilden, säger han.

Träden sträcker sig uppåt mot himlen och solen lyser rakt emot oss mellan trädstammarna. Motljus är ett spännande ljus att fota i, men det gäller att hantera det. Jag testar att ta en bild, först i riktning bort från solen – då blir bilden platt och mörk, nästa bild mot solen förstörs av en jättesol som flyter ut över alltihop.

– Försök att dölja solen bakom ett träd, så blir det bättre, säger Gustav Lorenz.

Det funkar. När solen bara får kika fram bakom trädet faller ljuset mjukare och plötsligt syns både träden och kanoterna. De flesta mobiler i dag har bra kameror som funkar fint i dagsljus. Det går att fokusera på olika motiv, justera ljuset upp och ner. Rutnätet som ofta går att hitta i mobilkameran hjälper till att komponera en bra bild. Att placera sitt motiv i någon av punkterna där linjerna skär varandra är ett enkelt knep för att skapa en bra bildkomposition.

Rutnätet kan också vara till hjälp när man fotograferar landskap, eftersom det går att hålla horisonten rak längs de vertikala linjerna. Men djupet i bilden har en tendens att försvinna på ett mobilfoto och därför måste man tänka aktivt på hur man komponerar bilderna.

– Jag tänker ofta i förgrund, mellangrund och bakgrund. Här har vi träden som är bakgrund, ängen som är mellangrund och så gäller det att hitta något nära kameran som man kan fokusera på i förgrunden, säger Gustav Lorenz.

Mitt försök med att fokusera på en utblommad maskros i förgrunden blir inte helt lyckat, men senare vid vattnet lyckas jag bygga en bild med förgrundsram av trädgrenar, med en klippa som mellangrund och vattenvyn i bakgrunden.

Gustav tipsar också om att renodla bilden, alltså att ta bort motiv som stör. När jag fotograferar en äng med ett vackert träd tycker Gustav att min bild blir lite rörig med grenar, stammar och stockar runt motivet.

– Försök att fokusera mer på ett objekt och rikta kameran bort från så mycket annat som möjligt, säger han.

När man fotograferar med mobilkamera hjälper det att gå så nära motivet som möjligt. Äldre mobilkamerors zoomfunktion är inte så bra, och skär egentligen bara ut ett snitt i bilden jämfört med en systemkamera som zoomar genom att linsen flyttar sig.

– Man får röra sig hela tiden och testa nya vinklar, säger Gustav Lorenz.

Att leta efter naturliga linjer i sina motiv är också en framgångsfaktor. Med linjer kan man leda bildbetraktarens blick mot det motiv man vill visa upp. Träden längs en allé eller stig kan till exempel bli tråkiga om de bara fotas platt framifrån, men vinklar man kameran från marken och uppåt går det att fånga den mäktiga känslan som infinner sig under träden.

Från bron över till Sickla får vi en vacker vy mot Sickla sjö, med skogen längs båda stränder och kanalen som leder ögat fram till sjön. Men här busar solen igen. Trots morgonstunden står solen redan högt på himlen som därför blir väldigt ljusstark. Gustav visar hur jag kan klicka med fingret på himlen och sänka ljusstyrkan i bilden. Bilden jag tar då ser mörk ut, men Gustav lovar att det är bättre än att himlen blir för ljus, överexponerad.

– I en mörkare bild finns bildinformationen kvar, då kan man ljusa upp den i ett bildredigeringsprogram senare, säger han.

Naturen är full av storslagna vyer som vi lätt fastnar för. Men ett kul sätt att dokumentera naturkänslan är också att fokusera på mönster och gå riktigt, riktigt nära något. En hög med stockar på marken är inte så fin, men vinklar man kameran från sidan kan man fota årsringarna i stammarna. En maskros kan blåsas mot kameran och ett vackert löv kan bli ännu vackrare i de kupade händerna på en kär familjemedlem.

Vi går upp på en höjd. Berget böljar grönt och mjukt ner mot Sicklasjön och långt bort syns bostadsområdet Järla. Här demonstrerar Gustav hur en medföljande människa kan skapa djup i din bild om den går med på att vara motiv mitt i bilden. Han springer ner och ställer sig på klippan för att jag ska få testa.

– Hoppa! säger jag.

Och han hoppar. Det blir en kul bild med den långa skuggan som faller mot klippan när Gustav lättar från marken. Ännu en fin bild har fastnat i min redan proppfulla mobil. Att rensa bort bilder regelbundet rekommenderas om man börjar fotografera mycket med mobilen.

– Jag gör det en gång i veckan för att det inte ska bli för jobbigt, säger Gustav.

Solen stiger och snart kommer det vara en strålande dag. Strålande dagar har ju en tendens att locka ut människor i naturen men Gustav lovar att många andra väder är fantastiska för naturfotografering.

– Mulet väder ger ett jämnt och fint ljus. Och det är också något speciellt med ljuset efter ett riktigt tungt oväder. Vattenpölar som ger reflektioner, luften tjock av fukt, helt orörda snödrivor. Det är fint.