Natur

När Himalaya smälter

Vattnet stiger obönhörligen. Hus, åkrar, hela byar flyter bort när floderna stiger och skyfallen blir allt häftigare. Människor och vilda djur tvingas närmare varandra – en farlig närhet. WWFs Troy Enekvist har i flera år dokumenterat klimatförändringarnas konsekvenser i Bangladesh.

TEXT OCH FOTO: TROY ENEKVIST

Ett brunt moln av damm och sand virvlar upp mot den klara himlen när en lastbil stjälper stora kubformade cementblock längs Padmaflodens strandkant utanför staden Naria. Tjugoårige Shalin Alam står några meter bort med bara flip-flop-sandaler på fötterna. Tillsammans med tre andra lyfter han upp ett av cementblocken.

– Vi jobbar 12 timmar om dagen, från sex på morgonen till sex på kvällen, varje dag, säger han.

Shalin Alam har jobbat i tre år med att bygga en skyddsvall längs Padmafloden. Han kommer från norra Bangladesh, nära floden Tista, en av många floder med ursprung i Himalaya, som flyter samman på sin väg genom Bangladesh. Padmafloden vid Naria består förutom av Tista, även av Ganges och Brahmaputra.

Två män bär på ett stort betongblock — Stora betongblock placeras ut som en skyddande vall i vattnet för att hindra erosionen.

Drönarbild på Narias sjukhus som rasat i floden — Narias sjukhus rasade ner i floden 2018. Det som tidigare var boende åt vårdpersonal har fått göras om till vårdplatser.

Beslutet att bygga skyddsvallen längs floden togs för ett par år sedan, efter att stora delar av staden försvunnit till följd av erosion. Under några få år spolades flera av stadens distrikt bort.

Erosionen drivs av allt större vattenmängder i floden, som i sin tur beror på bland annat snabbare glaciärsmältningar samt kraftigare och mer frekventa regn. Samtliga fenomen kan kopplas till klimatförändringarna – och riskerar att bli allt värre.

Chandana sitter på en säng i sitt hem 2017 — Chandana har förlorat sitt hem två gånger. 2017 bodde hon med familj i ett hus med flera rum, omgivet av en stor trädgård. Familjen ägde sin tomt och sitt hus och hade bott där i många år.

Chandana sitter på en säng i sitt hem 2018 — 2018 försvann stora delar av tomten och familjen förlorade sin försörjning – deras affär försvann samtidigt. De lutade sina raserade husväggar mot varandra för att få någon form av skydd.

– Jag blev djupt deprimerad och kände att jag förlorat allt. Jag visste inte hur ska jag skulle leva eller försörja min familj, säger Chandana.

Chandana sitter på en säng i sitt hem 2022 — Nu har familjen byggt upp huset igen, återigen av samma material, fast nu på mark som de hyr.

– Jag har sett hur vi förlorat flera kilometrar land inom loppet av några minuter. Jag är rädd att jag ska förlora mitt hem igen, säger hon.

En bit bort längs floden hoppar en man i land från sin båt. Med en stor fisk i handen springer han upp för den betongklädda vallen. Där uppe ligger en av Narias fiskmarknader där fiskarna säljer sin fångst

– Åtta gånger har jag förlorat mitt hem, säger Abedin Dhali, och pekar ut mot floden.

– Där ute låg mitt första hus. Det var min fars land, säger han och berättar hur han nu tvingats ta stora lån för att köpa ny mark.

Nunuj står i sitt restaurangkök — Nunuj Jaman har förlorat sin restaurang 80 gånger och har gång på gång tvingats flytta i takt med flodens utbredning.

Nästan alla här har liknande berättelser om hur de blivit av med allt de ägde.  En bit bort, i en blåmålad restaurang, står Nunuj Jaman och häller upp mat från en aluminiumkastrull. Han har förlorat sin restaurang 80 (!) gånger och har hela tiden tvingats flytta i takt med flodens utbredning.

– Restaurangen måste vara nära floden. Det är här alla fiskare och fiskhandlare är, säger han.

Förutom restaurangen har Nunuj Jaman förlorat sitt hem fyra gånger. Efter den senaste gången bestämde han sig för att flytta långt bort från floden.

– Nästan alla mina vänner har flyttat. Vissa utomlands till Dubai, Maldiverna, Saudiarabien och Italien, andra till Dhaka eller Shariatpur, säger Nunuj Jaman och berättar att de jobbar i restauranger, affärer eller som byggnadsarbetare.

Fakta Bangladesh

Bangladesh har nära 170 miljoner invånare, på en yta motsvarande en tredjedel av Sverige. Stora delar av landet är ett delta, som bildats av de mäktiga floder som rinner ner från Himalaya.

Bangladesh drabbas återkommande av översvämningar i samband med monsunregnen och tropiska stormar. Över trettio procent av landets invånare beräknas tvingas flytta fram till 2050 på grund av havsnivåhöjning och floderosion, som uppskattas leda till att 17 procent av landet försvinner.

Himalayas glaciärer smälte 65 procent snabbare mellan 2010 och 2019, jämfört med årtiondet tidigare.

Nära två miljarder människor i Asien är beroende av smältvatten från glaciärerna för sin vattenförsörjning.

(Källa: International Centre for Integrated Mountain Development, Nepal)

Mellan 2008 och 2021 har 15,5 miljoner tvingats på internflykt till följd av olika klimat- och väderrelaterade händelser

I hela Bangladesh försvinner årligen tusentals hektar mark till följd av erosion och mellan 2008 och 2021 har 15,5 miljoner tvingats på internflykt till följd av olika klimat- och väderrelaterade händelser, enligt Internal Displacement Monitoring Centre (IDMC).
Men även migrationen utomlands är stor. Bangladeshier är en av de vanligaste nationaliteter på den livsfarliga färden med migrantbåtar över Medelhavet.

Klimatförändringarna tvingar också ihop människor och vilda djur. I sydvästra Bangladesh brer världens största mangroveskogar ut sig, de magnifika Sundarbans, som Bangladesh delar med Indien. I denna ständigt blötlagda vildmark är djurlivet magnifikt. Här finns också tiger – Sundarbans är ett av få områden där antalet tigrar inte minskar.

Men Sundarbans omges av ett extremt tättbefolkat delta, som snabbt äts upp av allt värre översvämningar. Förr odlade många här ris och frukt, men det går inte längre när saltvattnet fyller åkrarna. Enda alternativet för att överleva är Sundarbans, där fiske och jakt på honung ger möjligheter till försörjning. Men att ge sig in i mangroveskogens kanaler är att riskera livet.

Saiful står intill floden och håller i ett orange fiskenät — Nätet vibrerar när Saiful långsamt drar upp det ur vattnet och man ser hur stora räkor har fastnat i maskorna. Saiful bor på ön Gabura i utkanten av Sundarbans men livnär sig på fiske inne i skogen.

Det var på den här platsen, en dags båtfärd in i Sundarbans, som han förlorade sin far i en tigerattack.

– Jag var just bakom pappa när tigern anföll. Den tryckte mer honom under vattnet, berättar fiskaren Saiful, som fiskat med sin far sedan han var liten.

Saiful hittade en träpåk och fick in en hård träff på tigerns ben. Den sprang iväg, men Saifuls far blödde kraftigt från halsen och kunde inte resa sig. Saiful bar honom till båten.

– Pappa dog under vägen hem.

Saiful har slagits med tigrar ytterligare fyra gånger. Sju personer i hans fiskargrupp har dödats av tigrar, men Saiful återvänder ändå, gång på gång, in i Sundarbans.

–Vi måste in, vi har inget val. Vi måste fiska för att överleva, säger han.

Roibul FOTO: TROY ENEKVIST — Stora ärr på huvudet, ryggen och armarna vittnar
om vad Roibul var med om under en honungsjakt i Sundarbans. Honung är en stor inkomstkälla för människor i området.

– Tigern gick till attack för att jag var ensam, säger han och beskriver hur den först välte omkull honom och sedan ställde sig med frambenen på hans bröstkorg och försöka bita honom.

– Jag fick tag i munnen med händerna och höll den ifrån mig. Då slog tigern mig med sin tass i ansiktet och bet mig i nacken.

Roibuls ärr från tigerattacken FOTO: TROY ENEKVIST — Roibuls far, som var i närheten, lyckades rädda honom. Väl hemma öppnade Roibul affär för att slippa återvända till skogen.

– Jag tjänar inte mycket pengar från affären, men jag kan inte
gå ut i skogen längre. Rädslan finns fortfarande i kroppen.

Sju personer i hans fiskargrupp har dödats av tigrar, men Saiful återvänder ändå, gång på gång, in i Sundarbans

Trots det fruktansvärt höga pris han och många andra tvingats betala så vill han inte att tigrarna ska försvinna från Sundarbans.

– Om det inte fanns några tigrar i Sundarbans skulle folk kunna göra vad som helst med skogen. Tack vare tigrarna kan inte folk hugga ner träden som de vill. Tigrarna är bra för skogen.

Farida Begum står och blickar ut över havet

Hon har förlorat sitt hem åtta gånger

Farida Begum står uppe på vallen på ön Gabura vid Sundarbans och blickar ut över havet.

– Där ute låg mitt förra hus, säger hon och pekar ut i vattnet.

Hon är född på Gabura och har förlorat sitt hem åtta gånger. Förutom att ön krympt har det blivit nästan omöjligt att odla.

– Min far och många andra brukade odla ris och fruktträd. Men det går inte längre på grund av saltvattnet och den salta leran, säger hon och berättar att de numera också är helt beroende av regnvatten som dricksvatten.

Hamnen på ön Gabura FOTO: TROY ENEKVIST — Hamnen på ön Gabura i Sundarbans repareras efter att ha förstörts av erosionen.

Översvamning i Sundarbans FOTO: TROY ENEKVIST — Vattnet har tagit över. Vägar och några småöar är allt som syns ovan ytan.

WWF om tigrar

WWF STÖDJER människor som bor nära tigrar i flera länder i Asien med en mängd olika insatser – från belysning i byar till utbildning av volontärer. WWF bidrar till spisar som gör att lokalbefolkningen inte behöver gå ut i skogen för att samla ved.

I indiska Sundarbans har WWF satt upp stängsel och skjul för boskap, som skyddar dem från tigerattacker på natten. WWF har bidragit till bikupor, så att boende i byar inte behöver ge sig in i skogen för att skörda honung. WWF har också team på plats i flera länder som åker ut till byar för att förstärka säkerheten när tigrar rör sig i närheten. WWF hjälper bönder att söka ersättning när deras boskap attackerats och har också utvecklat samarbete med försäkringsbolag som låter bönderna försäkra sina djur.

Vår planet behöver dig

Tillsammans är vi världens chans!

Bli månadsgivare

Som Planetfadder får du tidningen WWF Magasin fyra gånger per år, både i brevlådan och digitalt, spännande läsning om vårt arbete illustrerad med vackra naturfoton.

Bli planetfadder