Bihotellet inifrån

TEXT och FOTO: OLA JENNERSTEN

Ordet bihotell är nytt i svenska språket, men har snabbt blivit välbekant. Idag finns bihotell på många husväggar!

De insekter som bor i håligheterna får en bättre chans att reproducera sig. Vi som har bihotell får en spännande plats för att studera insekter.

Vad som däremot är lite besvärligare är att få insyn i vad som händer inuti själva bihotellet. Jag, och humlespecialisten Björn Cederberg, har därför låtit nyfikenheten ta överhand och öppnat några hotell.

Det vi fann är fascinerande och visar att ett bihotell är ett eget litet ekosystem! Vi hittade olika arter av vildbin, solitära getingar, rov- och vägsteklar och deras parasiter.

När vi öppnade ett bihotells bamburör fanns det bin i alla rör av olika diametrar. Rödmurarbin främst i de grövre, men flera arter små bin i de tunnare rören (3-4 mm i diameter). Det lönar sig därför att borra med olikgrova borrar när man bygger sitt eget bihotell. De bör också vara så djupa som möjligt, gärna 150 – 200 mm djupa, eftersom många av de undersökta rören var fyllda ända in. Där är larverna väl skyddade från hackspettars och talgoxars näbbar.

Det mest intressanta fyndet i de öppnade rören var nog mängder av en liten fluga med stora rödbruna ögon. Det var daggflugor, släktingar till den välkända bananflugan. Flugan sitter på lur vid boet och rusar snabbt efter murarbiet när hon skall lägga ägg. Väl där inne lägger flugan sina ägg vilket resulterar i en mängd fluglarver som gör livet surt för bilarverna. Fluglarverna växer snabbt och äter upp bilarvernas pollenförråd.

Daggflugan visade sig ha stor påverkan på rödmurarbinas reproduktion. I mer än en fjärdedel av cellerna hade fluglarver ätit upp så mycket pollen att bilarverna svultit ihjäl eller blivit dvärgväxta.

Förutom rödmurarbin fann vi också många väggbin i rören. En av väggbiets boparasiter, väggpansarvi, fann vi också. Där fanns dessutom både smörblommebin och citronbin. (se bilder härintill)

Man kan konstatera att biholkar utgör ett otroligt spännande ekosystem med en mängd intressanta arter som samlever, mer eller mindre fredligt med varandra.

Jag har själv haft bihotell under många år. Trädgårdens rödmurarbin har ökat drastiskt i antal och jag har fått kompisar som hjälper mig pollinera äpplen, körsbär, plommon, vinbär och jordgubbar. Extra roligt att jag nu vet också vet hur mycket som händer i hotellens dolda inre!

Rödmurarbin murar i lera

Rödmurarbin är några av våra viktiga pollinatörer, som flyger från april till juni i södra halvan av landet. Det är hanarna som dyker upp först och svärmar runt bihotellen i jakt på nykläckta honor att para sig med. Rödmurarbin tillhör bifamiljen buksamlare eftersom de samlar pollen på ”magen”, bakkroppens undersida. De är solitära bin där honan gör allt arbete med att förse larverna med mat. Hon tillverkar celler av lera som hon ”murar” inuti ihåligheter, därför kallas de murarbin. Sedan fyller hon en del av cellen med insamlat pollen och lägger ett ägg i varje cell. Längst in i bogången lägger hon befruktade ägg som kommer att utvecklas till honor och närmare öppningen lägger hon obefruktade ägg som utvecklas till hanar. Murarbiet behöver gångar som är ungefär 5 till 8 mm i diameter och gärna 200 mm djupa. När bogången är full med celler avslutar honan arbetet med att noggrant stänga hålet.

Andra hyresgäster i bihotellet

Men det är inte bara rödmurarbin som bor i bihotellet. Längre fram på sommaren dyker det upp många väldigt små bin som gillar hål med en diameter av 3-4 mm. Några vanliga arter är väggbin, smörblommebin och citronbin. Alla dessa bin ses regelbundet i trädgården när de besöker sina favoritväxter som timjan, prästkragar, färgkulla, blåklockor och gullris. Smörblommebiet har sparsmakade larver som bara äter pollen från smörblommor. Flera arter av solitära getingar är också vanliga i trädgården och besöker i stora mängder bihotellen. Tillskillnad från bin som är vegetarianer så ger getinghonorna sina larver kött, ofta i form av små fjärilslarver.