Nya möjligheter för många

TEXT: DIANA SHUMA och CHARLOTTE PERMELL

Stora elefantflockar strövar i Ruvumas skogar i södra Tanzania. Här finns svarta noshörningar och mängder med lejon i vad som fortfarande kan beskrivas som ett av Afrikas finaste återstående vildmarksområden. Här lever också åtta miljoner människor, åtskilliga i djup fattigdom.

Hoten mot Ruvumas rika natur är många – illegal skogsavverkning, befolkningsökning och expanderande jordbruk, tjuvjakt och klimatförändringarna. Nyligen upptäcktes också gas- och uranfyndigheter i området.

WWF arbetar sedan många år i Ruvuma. Dels med naturvård, men också i stora satsningar för att stärka lokalbefolkningars rättigheter och möjligheter.

– Det handlar om att inkludera marginaliserade människor och därigenom få deras stöd för bevarandearbetet, säger Simon Lugandu, tidigare chef för bevarandearbetet, WWF Tanzania och fortsätter:

– För människor som lever i Ruvuma handlar det inte bara om hur stora landområden som skyddas eller hur många träd som planteras. För dem handlar det också om att vinna något på bevarandet, att hitta möjligheter att försörja sig, få tillgång till teknik och kunskap.

En del av satsningen Leading the Change

Arbetet i Ruvuma är en del av jättesatsningen Leading the Change, ungefär ”att leda förändring”. Detta Sida-finansierade program stödjer och samarbetar med lokala organisationer i femton länder i Asien och Afrika. Det kan handla om allt från utbildning till att bygga upp så kallade Community Wildlife Management Areas, där lokalbefolkningen nyttjar naturen på ett hållbart sätt och samtidigt får hjälp med utveckling, opinionsbildning och att delta i beslutsfattande. Eller om hjälp att utveckla turism och marknadsföring, installera hållbara energilösningar som solceller och bränslesnåla ugnar.

– Om vi inte stödjer samhällets utveckling så har många människor inga andra val än exempelvis tjuvjakt för att överleva. Vi måste erbjuda alternativ och kunskap, det är detta som är inkluderande naturvård, säger Laura Pernander, samordnare på svenska WWF för Leading the Change programmet i Tanzania.

Mycket av arbetet handlar om att stödja kvinnor, med allt från möjligheter att försörja sig till utbildning i naturvård.

– Annars når vi ju bara halva samhället. Det är grundläggande att alla, både kvinnor och män, får kunskap om vikten av att bevara naturen, och att alla är en del av beslutsfattandet. Man måste jobba brett för att få stöd för naturvård, säger Maria Palselius, WWFs programsamordnare för Leading the Change och tillägger:

– Det krävs naturvård för att garantera mänskliga rättigheter och mänskliga rättigheter är en förutsättning för naturvård.

Den lilla odlingen vid byn Miyuyu i södra Tanzania gav inte mycket, men det räckte för att Baraka, hans fru och barn skulle klara sig. Odlingen låg på regeringens mark, och var en av många illegala små jordbruk som stadigt blev fler. När de växande odlingarna hotade både den rika skogen och floden, som många människor är beroende av, så satte myndigheterna stopp. Baraka stod utan försörjning.

Men via WWFs program Leading the Change fick han chansen att utbilda sig till solingenjör, att lära sig installera, sköta och reparera solcellsanläggningar. Utbildningen avrundades med att Baraka och övriga nyblivna solingenjörer monterade solcellsdrivet ljus på byns marknad.

– Vi var så glada! Det var fantastiskt att se marknaden upplyst på kvällen, för första gången kunde den hålla öppet efter att det blivit mörkt, säger Baraka.

Ljus på kvällen ger också ökad rörelsefrihet.

– Innan var vi rädda. Vår by ligger isolerat bland täta skogar, man kan möta vilda djur, säger Rashid Chilumba, byns ledande tjänsteman.

– Elljus på marknaden har förändrat våra liv! Nu känns det säkert att arbeta även när det blivit mörkt och att gå hem efteråt, säger Rehema Thomas, som säljer grönsaker på marknaden.

WWFs program stödjer också en frisersalong som drivs av unga bybor och ett bycentrum, bägge med solceller på taket. Framgången för solel öppnade dessutom för bränslesnåla spisar – fler än tre fjärdedelar av byns hushåll har på några år bytt till energisnål spis.

– Det ständiga behovet av brännved till spisarna drev på skövlingen av skogen. Trycket på skogen har minskat, säger Baraka Issa, som tillsammans med sina kollegor ökat användningen av solenergi med trettio procent byn.

– Jag leder nu 14 medarbetare och tränar ännu fler. Jag är efterfrågad, jag får installera solceller i byarna runt omkring också. Med rätt träning kan vi förändra våra byar och gå över till förnyelsebar energi, summerar Baraka.

Fotnot: Leading the Change samarbetar med lokala organisationen MASHA, (Mtwara Action for Self Help) som jobbar för att minska användning av ved och träkol både i hemmen och kommersiellt. Arbetet fokuserar på att utbilda kvinnor och ungdomsgrupper i energibesparande teknik.

Khadija sparade länge och när hon var väntade sitt första barn investerade hon i en egen bit mark för att försörja sig själv och barnet.

– Men snart började invasionsförsöken. Jag kunde vakna och upptäcka att en granne börjat odla på min mark. En annan dag vaknade jag till att någon börjat hugga ner mina cashewnötträd.  Det blev värre och värre, jag kände mig förföljd, säger Khadija, som snabbt förstod varför grannarna inte respekterade henne.

– Jag är ogift. Det gjorde mig lika sårbar som någon som inte äger någon egen mark.

Khadija fick ingen hjälp, delvis för att hon saknade officiella dokument som kunde bevisa att jordlotten var hennes.

Men genom Leading the Change-programmet kan den lokala organisationen MJUMITA hjälpa fattiga småbrukare skaffa papper på att de äger sina odlingar. Erfarenheten visar att tillgång till odlingsbar jord ökar acceptansen för att andra landområden skyddas som naturreservat. När människor har lagstadgad äganderätt till sin mark minskar dessutom de olagliga intrången i skyddade områden. Det övergripande målet är att lokalbefolkningen inte ska känna att de förlorar något när viktiga naturområden skyddas, utan att de vinner något i stället.

– När jag fick mitt certifikat som visar att jag äger min jord var jag lyckligast i världen. Och efter det har grannarna inte bråkat med mig mer, säger Khadija.

Fotnot: MJUMITA, (The Community Forest Conservation Network of Tanzania) är ett nätverk med över 15 000 medlemmar i byar över hela Tanzania, som arbetar med skogshushållning. Nätverket är ett forum för kapacitetsuppbyggnad, kunskapsutbyte, opinionsbildning och kommunikation.