Spårhundar
Hundarna som räddar noshörningar och elefanter
Tjuvjakten på noshörningar och elefanter i Afrika är fortfarande alarmerande hög. Natur- och djurskyddsorganisationer för en tuff kamp mot den illegala jakten och handeln med elfenben och noshöringshorn.
I Masai Mara viltreservat (Mara Conservancy) i Kenya har vilda djur minskat med två tredjedelar på några decennier och 20 000 elefanter tjuvskjuts varje år i Afrika. Men sedan några år finns ett nytt, effektivt hjälpmedel mot tjuvjakten: specialtränade spårhundar. I reservatet finns idag en speciell enhet för dessa spårhundar som används både till att spåra tjuvjägare, kontrollera fordon som åker in i reservatet och patrullera parkgränsen. WWF Sverige har varit med och stöttat enheten sedan starten för några år sedan och det har fått stopp på många tjuvjägare.
Källa: Mara Conservancy
Solen bränner där vi står på den öppna grusplanen vid Mara Conservancys enhet för spårhundar. Vi är här med Anna Brolin och WWFs Afrikaexpert Allan Carlson för att göra reportage till insamlingsgalan En kväll för vår planet för att få fler planetfaddrar som kan ge stöd till hotade arter och områden som Masai Mara.
Chefen för parkvakterna i Mara Triangel Daniel Kijape är stationerad vid Mara Conservancy och han berättar om de specialtränade hundarna som används både till att spåra tjuvjägare, kontrollera fordon som åker in i reservatet och patrullera parkgränsen.
– Vi fick idén när vi hörde hur de använt spårhundar i andra afrikanska länder. Och framgångarna här med hundarna har inte låtit vänta på sig. Vi skickade efter de första hundarna från England för att vi skulle få hundar som man visste var duktiga på att söka. Den ena enheten finns i Ngiro- Are i södra Kenya och den andra här i Masai Maria.
Totalt har de två stationenerna mellan sex till åtta hundar. Numera finns det kennlar i Östafrika som föder upp hundraser som är bra på att söka.
– Men man är på gång att blanda upp dessa raser med afrikanska hundar, för de tål värmen och parasiter bättre, säger Allan Carlson. Plus att alla spårhundar lever farligt och det är hård åtgång på dem. Det har till exempel hänt att hundar dött efter att de fått i sig förgiftat kött, som troligen placerats ut av tjuvjägare. Och det händer att de, eller deras förare, skjuts.
Daniel Kijape och parkvakten Jennifer Dikirr visar oss förrådet där de förvarar en del av alla de snaror de hittat. Genom åren har det blivit över 57 000 snaror som de samlat i västra delen av Masai mara, snaror som placerats av tjuvjägarna. Under pandemin har de märkt av en ökning av antalet snaror.
– Troligen på grund av att de vågar sig fram mer när turisterna inte är här, men också för att deras egen ekonomiska situation är mer desperat och då tar de större risker, fortsätter Daniel Kijape.
Han visar Anna Brolin hur snarorna fungerar. De är ofta gjorda av de metalltrådar som blir kvar när man eldar upp gamla bildäck. Allan visar hur exempelvis en elefantunge kan sticka ner snabeln i snaran och få den avskuren eller bli kvävd.
– De är ju sylvassa, man känner verkligen det, säger Anna Brolin, chockad.
Vi går vidare och hälsar på hundarna, som vistas i sina burar när de inte jobbar. Hundarna Sofia och Shakaria är två av hundarna på enheten och de viftar glatt på svansen när vi kommer. De är alltid pigga på att komma ut och spåra. Men det är ett tufft och intensivt jobb så efter några år i jobbet måste de pensioneras. Första hunden Morani spårade upp drygt 200 tjuvjägare som åkte fast
– Även om tjuvjägarna förflyttar sig flera kilometer från snaran så kan hundarna hitta dem, för att de luktar sig fram till dem, avslutar Daniel Kijape.
Senast ändrad 10/10/24