Skyddade havsområden

Vad menas med Skyddade havsområden?

Med marina skyddade områden (Marine Protected Areas, MPA) menas havsområden som har ett lagligt skydd. Skyddet kan till exempel vara i form av naturreservat, nationalparker eller Natura 2000-områden (EUs skyddsnätverk av skyddade naturområden). Förbud och föreskrifter kan gälla i olika grad till exempel båttrafik, fiske och andra aktiviteter.

En fristad för hotade arter

Marina skyddade områden behövs för att bevara den biologiska mångfalden i havet. De fungerar som en fristad för känsliga arter och ekosystem. Här kan hotade arter reproducera och återhämta sig. När bestånden blivit livskraftiga sker normalt en spridning utanför det skyddade området och kan då bli en viktig resursbas för exempelvis fiske.

Knapert skydd

De marina skyddade områdena täcker i dag endast omkring en procent av Världshaven. På land är motsvarande siffra i storleksordningen 13 procent. Och områden som är skyddade från fiske utgör endast en promille. I Sverige ingår cirka 14 procent av havsytan i någon form av skyddat område – naturreservat, nationalpark eller Natura 2000. Många marina skyddade områden har dessvärre fortfarande ett bristfälligt skydd mot de mänskliga aktiviteter som påverkar den marina miljön.

Nätverk av skyddade områden behövs

Vid FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya 2010 enades världens länder om att det till år 2020 ska finnas marina skyddade områden som täcker minst tio procent av världens kust- och havsområden. Till år 2025 är målet 20 procent och till år 2030 är det 30 procent. För att det ska ske måste länderna vidta krafttag, som inkluderar effektiva bevarandeplaner.

WWF anser att det är mycket viktigt att det skapas sammanhängande och representativa nätverk av marina skyddade områden som tillsammans ger ett tillräckligt skydd för hela havets ekosystem. Sådana nätverk ska representera alla de marina livsmiljöer som ingår i ett havsområdes ekosystem och vara sammanhängande så att arter har möjlighet att sprida sig mellan de individuella områdena.

Utöver detta behöver varje skyddat område en bevarandeplan samt kontroll av att regler och bestämmelser följs. Nätverk av skyddade områden bör utgöra en central komponent i en mer övergripande havsplanering av både nyttjande och skydd.