Djuphaven

Djuphaven – enorma, outforskade och hotade

Hela 45 procent av jordens yta är hav som inget land äger eller har rätt att bestämma över. Djuphaven är haven utanför de nationella gränserna och nationella ekonomiska zonerna och börjar 200 sjömil (en sjömil är 1 852 meter) från fastlandet. Det är ett enormt stort område där medeldjupet är 4 000 meter.

Underliga arter

Här bortom horisonten och djupt ned i havet finns många underliga varelser. Ett exempel är djuphavsmarulken där hanen bor inne i honan och får sin näring genom hennes blodomlopp. Det finns en näbbvalsart som är längre än 10 meter. Trots storleken har den bara setts några få gånger, långt från land. En annan spännande art är jättemunhajen, som precis som namnet avslöjar har en enorm mun men relativt liten kropp.

Valfångarna på 1700-talet berättade om legenden Kraken och i filmen Pirates of the Caribbean förekommer Kraken som ett enormt stort sjöodjur. Den finns faktiskt i verkligheten och är en tioarmad bläckfisk där två av armarna kan bli 10 meter långa och är försedda med knivvassa krokar. Denna bläckfisk slåss ibland med kaskelotvalar, en kamp mellan riktiga giganter. Listan av underliga arter i djuphaven är lång.

Många hot mot det stora blå

Trots att djuphaven ligger långt från land är de hotade från flera olika håll. Det finns kommersiellt fiske på djuphavsfiskar som lever på 1 000 meters djup. Problemet är att det tar 50 år innan fiskarna är könsmogna och dessa arter tål därför knappt något fiske alls. Här behövs kontrollsystem så att det illegala fisket bortom horisonten försvinner.

Större delen av världens transporter sker med fartyg och risken för oljeolyckor eller att främmande arter sprids via fartygstankar som rengörs till havs är stor. Det finns ett allt ökande intresse att bedriva gruvdrift efter metaller på flera tusen meters djup. Områden stora som Frankrike riskerar att totalförstöras när botten skövlas och förstörs. Dessutom kan sediment från botten spridas över enorma havsområden när företag tar upp det till ytan och silar det för att komma åt metallerna. Sedimentmolnen riskerar att slå ut fiskägg som flyter runt i havet.

Två fantastiska funktioner som haven har är att de kan reglera jordens temperatur och lagra överskottet av koldioxid som vi människor släpper ut. Det fungerar alltså som en buffert mot klimatförändringar, men det tål inte hur mycket som helst. Nu har havens temperatur höjts, och den enorma mängden koldioxid har gjort vattnet försurat. I framtiden kan musslor och fiskar få svårt att bilda ben och skal eftersom kalciumet i havet inte längre är tillgängligt på grund av surheten. Ett annat stort problem är den plast som flyter runt i haven, som vi människor har dumpat antingen till havs eller via floder och kuster.