Naturen och Den CirkulärA EKONOMIn

Cirkulär ekonomi har sin grund i samhället

I den cirkulära ekonomin används resurser under så lång tid som möjligt i samhället (den gula cirkeln), genom långlivade produkter, återanvändning och återvinning av material (looparna i den gula cirkeln). När materialet inte kan användas mer blir det till sist energi eller avfall.

Den vänstra sidan av modellen representerar förnybara resurser, som trä, fibrer och mat från produktionslandskap som jord- och vattenbruk. Den högra sidan representerar icke-förnybara material från berggrunden som metaller, mineraler och fossil olja.

Cirkulär ekonomi ur naturens perspektiv

När vi brukar naturen, som i skogs- och jordbruk, ”lånar” vi från naturens cirkulära processer för vår produktion (de gröna cirklarna). I naturen finns nämligen inget avfall, utan allt blir näring för något annat. Växter bygger ny struktur med solenergi, koldioxid och näring och när växter och djur dör, bryts de ner och bildar nya byggstenar. Därför behöver vi säkerställa att vi inte tar ut mer från naturen än vad ekosystemen kan hantera, och att näring också förs tillbaka.

När trycket ökar på företag och omvärld att hitta nya lösningar för fossila material blir det allt vanligare att söka råvaror från skogs- och jordbruket. Men så långt det går bör vi använda de resurser som redan finns i samhället (den gula cirkeln) och välja råvaruttaget från naturen med omsorg. För även uttag av ”restprodukter” från en odling, som i ekonomiska termer betraktas som spill eller avfall, sätter extra press på naturen. Det kan i sin tur leda till affärsrisker för företag.

Rötter blir pellets

För ett skogsbruk kan det vara frestande att, utöver sin huvudsakliga råvara, även använda rötter, stammar och grenar för att göra träpellets och andra produkter. Men sådant ”avfall” från skogsbruket är kritiskt för skogens eget kretslopp av näring och kol. Att ta bort det stör jordmånen och kan hindra skogens förmåga att leverera ekosystemtjänster. Död ved behövs även för den biologiska mångfalden i skogen. Så hur påverkar en eventuell produktion av träpellets skogsbrukets leveransförmåga i stort?

Halm som biprodukt

Ett jordbruk odlar vete. När företag letar efter avfallsflöden kan den halm som uppstår vid veteskörden användas som förnybar råvara till produkter i samhället. Men halmen som förs in i samhället innehåller ämnen som kol, kväve och fosfor – viktiga för jorden där den växer. Vad händer när dessa näringsämnen under lång tid hamnar i ett annat kretslopp? Hur påverkas framtida skördar, och förutsättningarna att utveckla ett långsiktigt hållbart och regenerativt jordbruk? Vem blir ansvarig för eventuella negativa effekter?